Basinkomst hjälper inte fattiga

BASINKOMST OECD, europeiska samarbetsorganisationen för ekonomi och utveckling, har avgett en rapport om basinkomsten och dess inverkan på de fattigas situation. Man har bland annat applicerat den på situationen i Finland och konstaterar att den inte vore någon lösning för fattigdomen eller för de fattigas situation.

Detta är lätt att hålla med om, och dess strävan är inte heller att göra det. Det har hävdats att dess målsättning vore att minska byråkratin, men man kan fråga sig om den ens skulle göra det. Det som är säkert är att basinkomsten vore mycket dyr att genomföra, flera miljarder, vilket betyder att den inte alls skulle passa för ett överskuldsatt land som Finland.

Till största delen skulle den dela ut statliga budgetmedel till medborgare som inte är i något behov av pengarna. Det försök som görs i Finland är inte heller alls uppbyggt på det sätt som avses med basinkomst. Då borde i den ingå till exempel både barnbidrag, bostadsbidrag och utkomststöd. Summan kunde i så fall inte heller vara endast 560 euro. Och den ges endast långtidsarbetslösa medan dess innebörd betyder att den skulle ges alla medborgare och beskattas så att en utjämning skulle ske i relation till dem som har högre inkomster.

I den form den nu har utgör den endast ett ersättande system för arbetsmarknadsstödet som efter skatt i medeltal blir 560 per månad. Enda skillnaden är att den utdelas utan några krav på motprestation och den som får basinkomsten behöver inte vara anmäld som arbetssökande utan kan fritt välja om man vill jobba eller låta bli. Och om man tar emot ett jobb fortsätter den att betalas ut.

För ett överskuldsatt land är den sortens avart av basinkomst vanvettig. Men som sagt motsvarar inte det finländska försöket alls vad som menas med basinkomst till den del en sådan prövats i några länder som försöksprojekt i något begränsat område. Genomförd som helhet som ett ordinärt socialt system finns den inte på nationell nivå någonstans. Den vore en dålig variant eftersom den inte skulle hjälpa de fattigaste till en bättre levnadsstandard utan tvärtom göra en märkbar mängd medborgare fattigare än vad de redan är och därmed förvärra utslagningen.

Det viktigaste i ett lands socialpolitik är att först se till att de nödställda ges en livsvärdigare levnadssituation och det har Finland aldrig klarat av utan tvärtom har de nödställdas belägenhet med åren förvärrats, vilket är dokumenterat i flera utredningar.

Om man i en basinkomst skulle baka in både utkomststöd, bostadsbidrag, arbetsmarknadsstöd, barnbidrag,

Om man i en basinkomst skulle baka in både utkomststöd, bostadsbidrag, arbetsmarknadsstöd, barnbidrag, vårdbidrag och medicinersättningar skulle det kraftigt öka segregationen.

vårdbidrag och medicinersättningar skulle det kraftigt öka segregationen främst bland de nödställda och fattigaste eftersom basinkomsten vore helt godtycklig utan att alls beakta den reella livssituationen och de kostnader olika medborgare har. Hyresutgifterna varierar kraftigt i relation till inkomsterna och beroende på hemort, och många övriga grundläggande kostnader beroende på ålder, hälsotillstånd och livssituationen.

Man borde då bygga upp olika sociala parallellsystem för att nå någon form av jämlikhet. Till exempel borde man då gradera vårdkostnader och medicinkostnader enligt inkomstnivån som man gör i flera socialt utvecklade länder. Årssjälvrisken för mediciner är graderad enligt årsinkomsten så att den är till exempel 2 procent av den. Det skulle hjälpa många fattiga att kunna få sina mediciner inköpta. I en del nordiska länder är sjukhusvistelse helt gratis eller på mycket låg kostnadsnivå medan vårdavgifterna och självriskerna i Finland är bland de högsta inom EU.

I vårt land vore det viktigaste målet inom socialpolitiken att skapa en människovärdig social grundtrygghet som nu är mycket fjärran. Efter att det är förverkligat kan man sedan börja experimentera med olika fantasifulla vacklande projekt som basinkomst.