Han byggde en gång en båt
Jag har haft och jag har ett gäng vänner, vilka berikar mitt liv. Några bor i Finland och några bor i Sverige. Han som jag vill berätta om nu bor i Sverige.
Han är en helt vanlig man, men okay, han är inte som vilken tjänsteman som helst. Han jobbar som vaktmästare på en kyrka. Men egentligen skulle han nog vilja jobba heltid som båtbyggare, för det har han utbildat sig till och han har också byggt upp hus, tält och möjligheter för att kunna reparera och bygga båtar på gården.
Det gör han också. Han är hyfsat flitigt anlitad och det är verkligen inte konstigt. Min vän har nämligen en egenhet som är bra för kunderna och dålig för honom: Han kan inte ta betalt! Han är alldeles för snäll! Det är förstås min tolkning att han är för snäll, andra skulle kanske använda helt andra termer för att beskriva denna oduglighet till entreprenörskap.
Jag vet inte om ni inser hur mycket jobb det är att reparera en båt? Han har förstås konstruerat en möjlighet att basa träet, alltså ånga det så att man kan böja bordträet. Är man riktigt noggrann följer man förstås till punkt och pricka de intentioner som båtkonstruktören haft. Det gör min vän med en noggrannhet som få. Att säga att det inte går fort är ett understatement.
Kunderna blir häpet nöjda! Tänk att få ett så professionellt jobb utfört för en så billig penning!
Vid jul presenterade han en idé till att bygga en ljusstake. – Bra, sade personalen vid kyrkan och beställde tio stycken. Hur tror ni priset var i förhållande till arbetsmängden?
Det senaste är att han fått en beställning från en begravningsbyrå på två urnor som skall användas vid begravningar där askan skall gravsättas. Han har inte börjat jobba med dem ännu, men om min väns jobbande skulle finnas med på vadslagningsbolagen skulle oddsen för att han kommer att få skäligt betalt för nedlagd arbetstid på urnorna vara skyhöga.
Min vän är fantastisk. Han blir alltid lika glad för varje nytt jobb. Han utför det alltid lika fenomenalt. Och han får alltid lika uselt betalt i förhållande till den arbetsinsats han lägger ner. Tror ni att han är missnöjd? Aldrig, han skrattar bara överseende och konstaterar: – Tänk att jag aldrig kan ta riktigt betalt.
Min vän är fantastisk. Han blir alltid lika glad för varje nytt jobb. Han utför det alltid lika fenomenalt. Och han får alltid lika uselt betalt i förhållande till den arbetsinsats han lägger ner.