Diplomaten Tapani Suominens fiktiva memoarer
Under sina år som kulturråd i Stockholm fick Tapani Suominen ibland axla rollen som diplomaternas gossen Ruda. – Endast i Sverige kan en finländare utöva diplomacy by perkele, säger Suominen.
Vaktmästaren och chauffören Topi Kalliokoski sitter på många hemligheter men har lärt sig att tiga. Diskretion är guld värd för Topi vars arbete till stor del handlar om att köra Finlands ambassadörer, ministrar, presidenter och andra dignitärer till viktiga överläggningar och ceremonier. Högt uppsatta personer tenderar att utbyta hemlig information i baksätet eller att skvallra om sina kolleger.
Topi Kalliokoski är huvudperson i Tapani Suominens färska bok Sista vintern på ambassaden. Kalliokoski är en fiktiv person men mycket av det han ser och hör har hänt på riktigt.
Vissa diplomaters iver att fiffla med gästlistan till exempel. Lägger man till fler gäster än det faktiska antalet kan man fakturera för fler och så sätter man pengarna i egen ficka.
Lurendrejeriet praktiseras både i fiktionen och i verkligheten.
Den diplomatiska förmånen på skattefri alkohol kan missbrukas också på annat sätt.
– En del diplomater köper sprit för eget bruk, att ha på sina privata fester. Våra vaktmästare såg en diplomat lassa in konjaksflaskor i sin bil för vidare transport till Finland, berättar Suominen
Tapani Suominens roman bygger på hans egna upplevelser under de sex åren som kulturråd vid Finlands ambassad i Stockholm. I romanen beskrivs ambassaden som en hierarkisk organisation med herrskap och tjänstefolk.
– Hierarkin varierar beroende på vem som är ambassadör. Förr fanns till och med ambassadörer som aldrig hade klarat sig ute i det riktiga livet, säger Suominen. Hur skulle du beskriva det arbete dagens ambassadörer gör? – Det är en blandning av viktigt arbete och 1800-talsfasoner med alla dess diplomatiska formaliteter. Som att titulera ambassadören Ers excellens, säger Suominen och fnyser:
– Jag hade aldrig klarat av Utrikesministeriets karriärsväng. Men eftersom jag kom utifrån tog jag inte alltid formaliteterna på blodigt allvar.
Solidariskt och osolidariskt
Tapani Suominen blev diplomat efter en karriär som journalist och kulturchef på Demari. Under tiden i Stockholm jämförde han flera gånger atmosfären på en redaktion med karriärdiplomaternas dito.
– Journalister kan vara riktiga pisshuvuden men när det gäller är de solidariska med varandra. I UM:s karriärsväng finns ont om lojalitet. Den som är underdog försöker knuffa sina kolleger åt sidan och när man kommit högre upp sparkar man neråt.
– Jag var överraskad av hur utbredd den osolidariska stämningen är. Hur tror du att diplomaterna reagerar på din roman? – Någon blir kanske sårad och någon annan får sig ett gott skratt. Men jag har svårt att tro att någon tar illa upp. En person tyckte att boken borde vara obligatorisk läsning på prepkursen för unga diplomater.
En ledamot i Akademien
Det finska språkets ställning i Sverige var en av de frågor Tapani Suominen med hetta engagerade sig i under åren som diplomat.
– En gång skrev jag ett tal åt ambassadören där han skällde ut den svenska språkpolitiken, utifrån att
Jag säger som Herman Lindqvist – det är löjligt att det inte finns en finlandssvensk författare i Svenska Akademien. Tapani Suominen
Stockholms universitet var i färd med att försämra den finska institutionens ställning. Det tog skruv.
En större synlighet för finsk och finlandssvensk litteratur, gärna i form av förlagskontrakt i Sverige, var ett annat av kulturrådet Suominens särintressen.
– Det är konstigt att Sverige inte uppfattar finlandssvensk litteratur som en del av den svenska litteraturen. Jag säger som Herman Lindqvist – det är löjligt att det inte finns en finlandssvensk författare i Svenska Akademien.
– Vikten av att en finlandssvensk författare sitter i akademien handlar inte bara om att lyfta fram litteraturen utan också om språket. Vad anser du om vår egen regerings språkpolitik gällande svenskan? – Sedan Sannfinländarna kom med i regeringen kan man undra om det finns någon språkpolitik att tala om. Sannfinländarna driver något som är rena rama okunskapen.
– Som kulturminister kommer Sampo Terho inte att hinna ställa till med mycket elände. Men det är obegripligt att det i historieundervisningen på gymnasiet inte längre är obligatoriskt att läsa om den svenska tiden. Då lades grunden för hela vårt rättsväsende.
På tal om finskt och finlandssvenskt säger Suominen att finlandssvenskarna också själva måste ta ansvar för sitt språk.
– Ni finlandssvenskar äger inte svenskan, vi finskspråkiga har också rätt till den. Dessutom kunde finlandssvenskarna ha brytt sig mera om det nordiska, jag hade gärna läst artiklar på norska och danska i Husis.
Själv har Tapani Suominen doktorerat vid Oslo universitet och ägnade en tredjedel av sin avhandling åt att beskriva den norska yttervänstern. Avhandlingens titel Ehkä teloitamme jonkun (Kanske vi likviderar någon) är ett citat signerat EU-parlamentarikern och presidentkandidaten Nils Torvalds.
– Torvalds ville chockera en HBL-journalist och eftersom han då var ett barn tar jag inte citatet på allvar. Men att han senare studerade i Moskva kan man inte vifta bort.