Högholmen försökte rädda 250 ryska blodiglar – bjöd på korv
blodiglar är något som får de flesta att rynka på näsan, att känna obehag och att tänka tillbaka på alla läskiga bilder de sett av de geléaktiga klumparna som är beroende av en enda sak för att överleva: blod.
Men då tullen ringde upp Högholmens djurpark i Helsingfors och meddelade att myndigheten konfiskerat 250 blodiglar från Ryssland inleddes en massiv räddningsoperation.
Blodiglar hör till de arter vars handel regleras och begränsas av Cites-avtalet, också kallad Washingtonkonventionen. Blodiglarna i fråga saknade den rätta dokumentationen. På de två burkar som parasiterna transporterades i stod att de ska användas i medicinskt syfte men det räckte inte för Tullen som beslagtog fyndet.
Den i Finland mer eller mindre utdöda blodigeln hade tidigare en rätt stor medicinsk betydelse då den bland annat användes till åderlåtning, en fram till 1850-talet tämligen vanlig behandling för sjuka människor. Åderlåtning innebar kort och gott att ”sjukt” blod avlägsnades från kroppen. Till detta ändamål användes blodiglar och många är de kungligheter och andra högdjur som haft dessa ringmaskar på sina kroppar, ögon och i sina munhålor under århundraden som gått.
Koppning är något som alltjämt används, främst inom den traditionella kinesiska läkekonsten.
Iglar används också i vissa fall i den västerländska medicinen då dess saliv har en blodförtunnande effekt.
Sötvattenbad och korv
De ryska iglarna transporterades till Högholmen där man arrangerat med ett tillfälligt sötvattenshem för dem. Efter några dagars anpassning till de nya förhållandena inleddes matningsprocessen. Man konsulterade djurparken i Bristol och fick rådet att mata iglarna med 35-gradig korv gjord på tarm och koblod. Blod är det iglarna lever av men det räcker med en måltid en gång i halvåret.
Men majoriteten av patienterna var i dåligt i skick vid ankomsten till Högholmen och trots uppoffringarna från personalens sida omkom en stor del av de nyanlända gästerna efter sin första måltid på finsk mark, den som för många skulle visa sig bli den sista.
Av de 100 som klarade sig har hälften fått ett nytt hem på Sea Life i anslutning till Borgbacken där de nu finns framme till allmänt beskådande.
Av de resterande 50 stannar cirka hälften kvar på Högholmen medan resten får ett nytt hem i Ranua djurpark.
Blodigeln är alltså sällsynt i finska vatten numera. Den kan då och då och påträffas på Åland eller på västkusten men på övriga håll i landet har den dött ut.