Vindmätarna ljuger alltid lite
Friidrott Det är svårt att säga hur vinden egentligen påverkar friidrottsresultaten.
Förut såg man på träden, höll i en näsduk eller kollade in röken från en brasa. Numera har man lite mer sofistikerade metoder att mäta vindstyrkan under friidrottstävlingar.
Men även om man använder sig av ultraljudsmätare går det bara att uppskatta hur mycket vinden egentligen påverkar prestationerna. Under ett 100 meters lopp mäts vinden till exempel endast halvvägs innanför den innersta banan.
– Vindmätning är mycket inexakt. Man skulle få olika siffror för alla åtta banor ifall de skulle ha mätare, säger den rutinerade sprinttränaren Petteri Jouste.
När startskottet går för ett 100 meters lopp startar mätningen automatiskt och mäter vindhastigheten under tio sekunders tid. Medeltalet räknas.
– I sprintlöpning börjar vinden påverka löparen först efter 30 meter och inverkan är störst i full fart i slutet av loppet, säger Jouste.
Mätningsresultatet skulle beskriva vindens inverkan bättre ifall den skulle mätas närmare mållinjen och räknas ut från medeltalet under de fem sista sekunderna av loppet.
Man har utvecklat olika slags beräkningsmodeller för luftmotståndet för att göra det lättare att jämföra resultat i normala förhållanden och resultat i olika vindförhållanden och på hög höjd. Men uträkningarna är i princip värdelösa på grund av att vindmätningarna är så slumpmässiga. Dessutom ser man för mycket bara på vindhastigheten.
”Alla lider av motvind”
– Det är klart att varje löpare vinner på medvind och lider av motvind, säger chefen för Jyväskylä träningscentrum Hannu Hämäläinen, som lade ner sin löparkarriär i fjol.
I tresteg och längdhopp motsvarar vindhastigheten en aning bättre hur luftströmmarna påverkar. Mätaren är på högst 2 meters avstånd från den enda fartbanan och 20 meter från ansatsplankan. Vindhastigheten mäts i 5 sekunder 40 meter från plankan i längd och 35 meter före plankan i tresteg.
Avrunda till närmaste meter
Nick Linthorne gjorde en studie om luftströmmarna i en friidrottsstadion i Sydney för universitetet i staden. Mätningarna gav vid handen att vindhastigheten som vindmätaren uppgav motsvarade den verkliga vindpåverkan på upploppet med
plus/minus 0,9 meter per sekund. I längd var det plus/minus 0,7 meter per sekund. Linthornes slutledning är att man i friidrott inte kan mäta vindens påverkan med samma noggrannhet som resultaten av prestationerna.
Vindmätaren ger alltid sitt resultat med två decimalers noggrannhet men i friidrott uppges vindhastigheten alltid med en decimal. Med stöd av Linthornes mätningar skulle man kunna avrunda den uppmätta vindhastigheten till närmaste meter per sekund.
Linthorne noterade också att Florence Griffith-Joyners fantastiska världsrekord på 100 meter från 1988, 10,49, sannolikt är ett vindresultat. Hennes riktiga världsrekord borde vara 10,61, som hon löpte i finalerna i USA:s OS-kval.