Bra och dåliga fallskärmar
ARBETSMARKNADEN Mikael Sjövall beskriver den 27.6. hur arbetsgivarna erbjuder fallskärmsavtal för att kunna säga upp sina anställda. Det begreppet beskriver hur en vd kan avtala om en kompensation då hans anställningsavtal sägs upp. För en vd är detta ett viktigt avtalselement, eftersom ett vd-avtal inte lyder under arbetsavtalslagen och inte heller några kollektivavtal.
Det som Sjövall beskriver kunde kallas avgångsersättning. Då en arbetsgivare i Finland säger upp en anställd bör det finnas en laglig orsak. Ofta hänvisar man till produktionsoch ekonomiska orsaker. Dessa orsaker kan vara svåra att påvisa och då har den uppsagda möjligheter att åtala arbetsgivaren för en olaglig uppsägning.
För att gardera sig mot detta kan arbetsgivaren erbjuda en avgångsersättning som överstiger uppsägningstidens lön. Det innebär att arbetstagaren kommer överens om att anställningsförhållandet avslutas och att han avstår från andra krav på arbetsgivaren.
En olaglig uppsägning kan leda till en ersättning på 6–24 månaders lön, därför rör sig avgångsersättningen ofta inom detta område.
Juridiken kring uppsägningar varierar i Europa. Det leder till olika praxis i avgångsersättningarna. En av de största kända ersättningarna utbetalades av Nokia år 2008 då mobilfabriken i Bochum lades ned. Det rörde sig om kring 200 miljoner euro åt 2 300 arbetare. Detta gällde alla anställda, inte någon utvald chefsgrupp.
Som ett annat alternativ till avgångsersättningar kan företaget erbjuda stöd med omskolning, nyanställning eller företagsstart. Ett sådant program har Microsoft erbjudit sina anställda i Finland, då mobiltelefonverksamheten har avslutats. Programmet stöder nyföretagare med upp till 80 000 euro.
Det väsentliga från den anställdas sida sett, är att överväga alla konsekvenser av avgångsersättningen. Den inverkar på beskattning, pension och arbetslöshetsersättning. Därför är det klokt att gå igenom ersättningspaketet med en arbetsmarknadsjurist.
Sjövall verkar tycka att dessa ersättningar är suspekta. Det är alltid tråkigt då ett anställningsförhållande sägs upp, men jag tycker att dessa olika modeller erbjuder möjligheter att hitta en lämplig lösning i en svår situation.
Sjövall blandar ihop begreppen då han påstår att dessa avtal är en del av den danska flexicurity-modellen, så är det inte. Den danska modellen beskrivs av fyra element:
För det första avtal som är flexibla och säkra både från arbetstagarens och från arbetsgivarens synvinkel.
För det andra livslångt lärande som förbättrar den anställdes kompetens och förbättrar hans möjligheter till nya anställningar
För det tredje en aktiv arbetsmarknadspolitik som möjliggör övergången till nya jobb.
Och slutligen ett modernt socialförsäkringssystem som erbjuder ett rimligt stöd under övergångsperioderna.
Avslutningsvis vill Sjövall plocka några poäng på att mobba Akavachefen Sture Fjäder för hans avgångsavtal. Det är tämligen vanligt inom arbetsmarknadsorganisationerna att deras chefer erbjuds möjligheten att fortsätta i någon annan arbetsuppgift (rådgivare till styrelsen el. dyl.) efter att deras mandat har gått ut. Om ersättningens storlek kan vi alltid ha olika åsikter, det hade även medlemmarna i Akavas styrelse.
Svar: Peter Rehnström har dessvärre missförstått poängen med min krönika om fallskärmsavtal och utköp av fast anställda medarbetare i arbetslivet. Han verkar inte heller greppa skillnaden mellan lagens bokstav och rådande verklighet. Utköpen är etiskt sett inte försvarbara i sådana situationer då arbetsgivaren inte har problem med vare sig lönsamheten eller produktionen men ändå väljer att köpa ut sina fast anställda kolleger på lösa och olagliga grunder.
För det andra är det tveksamt om vi skattebetalare ska bidra till att finansiera en undermålig personalpolitik på statliga och kommunala ämbetsverk som förlitar sig på avgångsvederlag för att städa upp i organisationsdiagrammen. Av samma orsak vill jag som medlem i fackförbundet Akava inte vara med om att betala för chefernas dyra fallskärmar. Att kritisera en offentlig maktutövare för oetiska beslut är för övrigt inte liktydigt med att mobba någon.
Den danska modellen handlar inte bara om de punkter som Rehnström återger, utan bottnar i ett neoliberalt tänkesätt där arbetstagarna betraktas som utbytbara handelsvaror som man lätt kan göra sig av med i en handvändning på ledningens inrådan. Gud bevare oss för sådana vrickade värderingar på den finländska arbetsmarknaden.