Avspänning, inte spänning i Östersjön

SäKERHETSPOLITIK Tommy Westerlund skrev i sin ledare (HBL 28.6.) hur spänningen stiger i Östersjön. Han belyste saken från olika synvinklar, men inte från en viktig synvinkel, som jag tycker man ofta glömmer.

I slutet av sin artikel skrev Westerlund: ”Militära övningar (Aurora 17 och Northern Coasts 2017 med Sverige som

värdnation) kan anses provocerande, men om en stor granne (Ryssland) både rustar upp militärt, markant ökar sin militära närvaro och aktivitet och genomför stora övningar kan grannländerna inte bara titta på. Det finns inget alternativ till de övningar som nu genomförs och som även Finland deltar i. Östersjön är inte Rysslands bakgård, även om landet ibland agerar så.”

Grundar sig Tommy Westerlunds ledare på en opartisk bedömning angående ökningen av spänningen i Östersjön? Enligt min mening ger

man skulden för spänningen i Östersjön endast till vår östra granne. Har man helt och hållet glömt den andra parten? Man kan fråga sig om de västerländska och ryska ”krigsövningarna” ökar ömsesidigt förtroende omkring Östersjön eller om de bara förorsakar en ihållande förtroendekris mellan öst och väst och på så vis ökar spänningen i Östersjön, som verkar bli ytterst farligt. Vem har ansvar?

Var finns de åtgärder, som skulle öka förtroendet och dialogen mellan Ryssland och alla andra länder om- kring Östersjön? Var finns de statsmän, som kunde inverka på avspänningen mellan dessa parter?

Man behöver inte anklaga det avsiktliga fredsinitiativet på Åland. Man måste börja med någonting, annars hamnar vi på efterkälken. Freden och ett ömsesidigt förtroende är viktiga saker som vi opartiskt måste eftersträva mellan länderna – inte ökad spänning.