Ferrell & Poehler kan så mycket bättre
KOMEDI
The house Regi: Andrew Jay Cohen. Manus: Cohen, Brendan O’Brien. foto: Jas Shelton. I rollerna: Will ferrell, Amy Poehler, Jason Manzokukas, Nick Kroll.
Will Ferrell (Saturday Night Live, Old School, Blades of Glory m.fl.) är en utomordentligt rolig karl. Ingen kan som han göra sig rolig över den vita medelåldersmannen som i desperat försök att hänga med samtiden har en tendens att sjunka ännu djupare.
Men till skillnad från kollegan Jim Carrey är Ferrell ingen naturkraft till komiker, han är rätt och slätt beroende av det material som han får framför sig. Och det är något som kommer till korta i Andrew Jay CohensThe House, låt sen vara att Ferrell här får sällskap av Amy Poehler.
Det handlar om Scott och Kate Johansen, det lyckligt gifta paret som nu är i färd med att skicka dottern Alex till college. Hur vemodigt som helst, och som om inte den känslomässiga biten vore nog går också de ekonomiska kalkylerna i stöpet.
Det vill sig nämligen inte bättre än att hemstaden Fox Meadows – med Nick Krolls skitoxe till full- mäktigeordförande – drar in det tilltänkta stipendiet. Plan B, Las Vegas, utfaller inte ett dugg bättre men åtminstone kommer man hem med en fix idé i bagaget.
Varför inte slå upp ett eget (illegalt) förortscasino i källaren därhemma? Trots allt är det ju ”huset” som i det långa loppet kammar hem vinsterna.
kvickheten saknas
Filmen har visst sina stunder, som när Scott av misstag hugger fingrarna av en fuskspelare och erhåller smeknamnet ”Slaktaren”. Som när oroliga föräldrarna Scott och Kate inför collegestarten bullar upp med goda råd, typ ”ett glas vatten för varje öl”.
Men som helhet är The House en besvikelse, inte minst med tanke på all den talang som häckar framför kameran.
I princip finns allting där, från de festliga karaktärerna till den låtsastuffa talangafton-intrigen (med en smärtsamt mesig medelklassinramning), men vad hjälper det när kvickheten och den komiska tajmingen låter vänta på sig.
Gång på gång, scen efter scen, påminns man om att komedin är och förblir den mest brutala av berättartraditioner. Underförstått: antingen fungerar det eller så inte.
I Bad Neighbours (med Seth Rogen på kollisionskurs med värsta studentföreningen) lyckades radarparet Andrew Jay Cohen & Brendan O’Brien tämligen bra. Så inte här. Bränslet tar snabbt slut.