Trumps och Putins komplicerade relation
● Nästa vecka träffas Vladimir Putin och Donald Trump för första gången ansikte mot ansikte i Hamburg. Dit har Angela Merkel bjudit ledarna för värdens tjugo största ekonomier till det årliga G20-toppmötet.
Vita huset planerar ett bilateralt samtal mellan Rysslands och USA:s presidenter utan agenda. Trump vill själv bestämma vad han talar om. Men allt som sägs kommer efteråt att vägas på guldvåg. Under valkampanjen fann Trump bara beröm och smickrande ord för Putin. De skulle komma mycket, mycket bra överens, tyckte han. Men relationerna är mera komplicerade än båda kanske hade tänkt.
Över Trump hänger ”this Russia thing”, eller ”molnet”, som han brukar säga – olika utredningar om Rysslands inblandning i valrörelsen och hans strävan att påverka eller förhindra dem. Alla försök att få bort detta moln har bara utvidgat skuggan som kastas över hela regeringen. Trump sparkade FBI-chefen. Det resulterade i att en särskild åklagare utsågs som nu också undersöker fallet och dessutom presidentens agerande. Det kan bli farligt för honom.
I januari, innan Trump kom till makten, konstaterade amerikanska underrättelsetjänster i en rapport att Putin själv hade gett order om att påverka presidentvalet. Det ansågs ha varit ett försök att underminera förtroendet för demokratin, förbättra Trumps chanser att bli vald och att diskreditera Hillary Clinton. Flera tusen e-postmeddelanden som ryska hackare med anknytning till spionageverksamhet hade stulit från hennes kampanjorganisation publicerades. Dessutom angreps digitala röstningssystem i 21 delstater.
●●Putin förnekar allt. Men nyligen medgav han att patriotiskt sinnade hackare kunde spontant ha attackerat dem som är emot Ryssland. Det påminner om hans påståenden efter interventionen på Krim. Trump vill inte heller acceptera de egna underrättelsetjänsternas slutsatser. Enligt honom är utredningarna bara en häxjakt eller fake news.
Tidningen Washington Post rapporterade förra veckan att uppgifterna om Putins order kom från en källa ”djupt inne i den ryska regeringen”. De tycktes vara så känsliga att CIA i början bara informerade den dåvarande presidenten och tre av hans närmaste medarbetare. Barak Obama hade redan en längre tid sett möten med Putin om Krim, Ukraina och Syrien som värdelösa. Men under det förra G20-toppmötet i Kina hotade han Putin med allvarliga konsekvenser om cyberangreppen fortsätter. Innan han lämnade Vita huset gav han order om sanktioner.
Fågan är: Varför tog Putin igen risken att intervenera? Var det en personlig hämnd – som Clinton hävdar. Ville han underminera en demokratisk process? Rysslands hackare är ju aktiva på samma sätt i andra länder. Eller trodde Kremls propagandister verkligen att de kunde hjälpa till att få Trump vald? Vi kan bara spekulera.
I Trumps fall finns det däremot hopp om att sanningen förr eller senare kommer fram. Alla vill förstå varför han är så okritisk och vänlig mot Putin. De många kontakterna mellan presidentens nuvarande eller tidigare rådgivare och ryska myndigheter är i alla fall suspekta. I Hamburg blir det spännande att se om eller hur Trump tänker ta upp cyberattackerna. Deras skugga faller också över relationerna mellan USA och Ryssland och förhindrar en normalisering.