Frankrikes mest fruktade berg – och en tysk start
Tour de France 2017 avviker annars också en hel del från det traditionella upplägget för en Grand Tour, ett stort etapplopp. Tourdirektören Christian Prudhomme har verkligen gnuggat geniknölarna när han studerat Google Maps över en flaska Beaujolais.
●●Det känns mycket logiskt att Tyskland och Düsseldorf står värd för Le Grand Départ – för första gången sedan 1987 och Västberlin. Tyskland har återfunnit cykelsporten, ARD, Tysklands Yle, direktsänder Tour de France och Tyskland har flera toppnamn som slåss om etappsegrarna och de eftertraktade ledartröjorna.
För tre år sedan vann Marcel Kittel, Tony Martin och André Greipel sammanlagt sju etapper i Tour de France, en av cykelsäsongens absoluta höjdpunkter vid sidan om de fem monumenten. För två år sedan tog Greipel, Martin och Simon Geschke hem sex Touretapper – mer än någon annan nation.
Ingen av de ovannämnda slåss om totalsegern, men tempokungen Martin är favorit i den 14 km långa, första etappen och har säkert sett fram emot att klä sig i den gula ledartröjan, maillot jaune, inför hemmapubliken. Han har förmodligen redan för ett par år sedan lagt undan ett par däck som lämpar sig utmärkt för altbierstadens asfalt. (Till skillnad från 99,9 procent av proffsen använder Martin oftast kanttrådsdäck i stället för tubdäck). Den fyrfaldiga weltmeistern har också en skräddarsydd Canyoncykel med Kraftwerk-design för att hylla den elektroniska musikens pionjärer i deras hemstad.
Det blev dock en liten storm i ett vattenglas då det framkom att Tourarrangörerna inte inbjudit den senaste tyska Toursegraren, senare dopningsfällda Jan Ullrich till Le Grand Départ i Tyskland. Inte snyggt alls.
●●Då Mark Cavendish återhämtar sig efter mononukleosis är Greipel och Kittel tunga favoriter på varje flack etapp som slutar i en klungspurt – och det finns flera av dem på schemat, den mest prestigefyllda förstås den avslutande etappen på Champs-Élysées i Paris. Frågan är om någon av dem kan utmana Peter Sagan i striden om maillot vert och poängtävlingen – den slovakiska shampooikonen är ute efter sin sjätte raka seger, vilket skulle tangera Erik Zabels fantastiska rekord. Årets Tour de Francerutt gynnar inte precis Sagan, som helst vill ha en kort och brant målbacke (en etappseger ger mest poäng, men alla i topp 15 på en etapp får poäng och poäng utdelas också för mellanspurter.)
Tour de France 2017 avviker annars också en hel del från det traditionella upplägget för en Grand Tour, ett stort etapplopp. Tourdirektören Christian Prudhomme har verkligen gnuggat geniknölarna när han studerat Google Maps över en flaska Beaujolais.
Med hjälp av de gamla Tourkrönikorna har han funnit alpina juveler som Mont du Chat – enligt sägen Frankrikes tyngsta stigning – och Montée de la Combe de Laisia Les Molunes i Jurabergen. Fruktansvärda Mont du Chat har bara figurerat i Tour de France en gång förut – 1974.
Traditionalisterna är rasande över att vare sig Alpe d’Huez, Mont Ventoux eller Col du Tourmalet finns med bland årets 21 etapper – inget av de mytomspunna slagfält som skapat legender som Marco Pantani, Joop Zoetemelk och Bernard Hinault. Den enda etappen som har målgång på ett riktigt hors categorie-bergskrön är den artonde etappen, som slutar uppe på ikoniska Col d’Izoard. Det karga landskapet, Casse Déserte har bevittnat många oförglömliga tvekamper under årens lopp. Damernas La Course utspelar sig förres-
ten i år också på Izoard, som definitivt erbjuder en annorlunda miljö än Champs d’Élysées där Lotta Lepistö var tvåa förra året.
Två andra etapper har arrivées en altitude, men La Planche des Belles Filles (etapp 5) och Peyragudes (etapp tolv) är inte mer än kategori 1 och 2, respektive. Den förstnämnda stiger dock som värst med 20 procent och visade sig vara utslagsgivande både 2012 och 2014.
●●I stället för traditionella alpina avslutningar blir det många böljande etapper, som erbjuder gott om tillfällen för opportunistiska baroudeurs. Exempelvis den nionde etappen, med hors categorie-bergstopparna Col de la Biche, Grand Colombier och Mont du Chat inklämda inom 181,5 km är som gjord för en taktisk fälla, ett djärvt initiativ och en intrigfylld utbrytning. Etappen börjar med kategori 2-stigningen Côte de Neyrolles, så räkna med att se killarna värma upp med mera än en espresso och några autografer. Målgången är dock flack, vilket gör att det inte blir en traditionell bergsetapp.
Det är bara att se sanningen i vitögat – under de senaste åren har vi sett toppstallen Team Sky, BMC, Astana och Movistar kontrollera bergsetapperna ända till tristess. Med undantag för kullerstenarnas år 2014 har Skys Chris Froome gått fram som värsta Lewis Hamilton och inte gett rivalerna ens en strimma hopp. Årets Tour de France kommer att kräva lika mycket taktisk finess som rå styrka – och det är kanske lika så bra.
Den sjuttonde etappen med den 24 kilometer långa HC-stigningen Col de la Croix de Fer, kategori 1-höjden Col du Télègraphe och HC-bergstoppen Col du Galibier blir också en vändpunkt. Den tekniska, åtta kilometer långa utförsåkningen från toppen av Galibier, före målgången i Serre Chavalier, kräver nerver av stål. Redan den tredje etappen, som löper genom Belgien och Luxembourg före den rafflande målbacken i Longwy, kan ruska om i täten.
●●Det individuella tempoloppet i Marseille avgör slutligen podiumplaceringarna i Paris, men det är bara 22,5 kilometer långt. Froome hinner i och för sig distansera Romain Bardet och några av sina andra rivaler med en minut där, men det är inte alls samma sak som exempelvis 2012, då Bradley Wiggins kunde defilera i mål efter 53,5 km med 3,38 ner till sin enda riktiga utmanare, Vincenzo Nibali.
Så, vem vinner? Chris Froome blev sensationellt fyra i Tourprologen Critérium du Dauphiné, det en vecka långa etapploppet som han vann före sina Toursegrar 2013, 2015 och 2016. Han blev först åtta i det individuella tempoloppet, distanserad av såväl Richie Porte och Tony Martin som Alberto Contador, och har inte en endaste seger i år.
På basis av Dauphiné är Froomes träningskompis Richie Porte favorit, men efter tre förkrossande segrar är Froome definitivt lågoddsaren. Tänk det så här: Usain Bolt är favorit på både 100 meter och 200 m i VM fast han inte skulle ha löpt ett enda lopp före London.
●●Fjolårsfemman Richie Porte har haft en kanonsäsong med segrar i både Dauphiné och Tour de Romandie och har hur mycket potential som helst, men han har aldrig fått in en riktig fullträff i ett stort etapplopp. Rutten gynnar inte Nairo Quintana, men den flerfaldiga Grand Tour-segraren måste ändå anses vara Froomes främsta utmanare.
Vete katten hur Quintana tänkte när han planerade att köra Giro d’Italia i maj före Tour de France, men han var väldigt blek i Italien och har inte tävlat sedan dess. Men förra säsongen dominerade han i Vuelta a España – efter att ha varit en liten besvikelse i Tour de France – så kanske han vet vad han gör.
Den gamla ringräven Alberto Contador har säkert en hel trollerilåda full av tricks i beredskap, fast det är svårt att tro att den tre(två) faldiga Toursegraren längre kan utmana om podiumplaceringarna. Betrakta honom som en joker.
Resten? Jakob Fuglsang tog något överraskande hem Critérium du Dauphiné, men det är ännu oklart om han eller färska italienska landsvägsmästaren Fabio Aru är Astanas ledare i Touren. Sällan ett lyckat koncept. Aru – segrare i Vuelta a España och två gånger på prispallen i Giro d’Italia, skulle köra Giro d’Italia också i år, men tvingades ändra sina planer på grund av en krasch. ●●Vågar vi tro på Romain Bardet? Han övertygade förra året genom att vinna den tredje sista etappen mellan Albertville och Saint-Gervais Mont Blanc och stiga till tvåa i sammandraget. Men Ag2r-cyklisten ville själv helst satsa på Giro d’Italia för att slippa vara i brännpunkten i Tour de France – ingen fransman har vunnit Touren sedan Hinault 1985 och det märks. Så resonerade också Thibaut Pinot, Tourtrea år 2014, som slutade fyra i årets Giro och som kan gå in i Tour de France fullständigt utan prestationsångest.
Jag har ingenting emot Froome – en mycket sympatisk, anspråkslös och artig kille, vars självbiografi The Climb är inspirerande läsning, men det skulle vara fräscht om det åtminstone blev en fight om maillot jaune. Åtminstone blir det svårare att lägga in dödsstöten – jag tror opportunistiska utspel, korsvindar och vältajmade allianser avgör årets Tour de France.