Uppfriskande osäkerhet
Som så ofta då det gäller nyskrivna humorproduktioner är detaljerna i Skärgårdsteaterns pjäs mycket bättre än helheten. Somliga scener gör intryck, som ett par mardrömsföräldrar med middagsbordet som tortyrbänk.
När den fungerar som bäst skapar Skärgårdsteaterns pjäs Vi är på läger! en uppfriskande känsla av osäkerhet hos åskådaren: att aldrig kunna vara helt säker på vad som kommer näst eller vem som egentligen är vem. Men som så ofta när det gäller nyskriven scenhumor är detaljerna bättre än helheten.
Teater
●●Vi är på läger!
Manus: Samuel Karlsson, Tom Rejström Föreställningsdramaturg: Otto Sandqvist Regi: Tom Rejström Scenografi: Amanda Nyman Ljuddesign & musik: Matti Raita Producent: Samuel Karlsson På scenen: Amanda Nyman, Ole Owre, Saga Sarkola, Samuel Karlsson, Tom Rejström Premiär på Byarsborg i Spjutsund 30.6, härnäst Pernå, Höganås 3.7, Lill-Pellinge, Solhälla 4.7 och resten av skärgården under juli månad, www.skargardstearn.fi
Vi är på läger! handlar om fyra människor som bara vill ha det bra. De vill mysa i solskenet och dricka sitt kaffe medan de njuter av den vackra naturen och sommarkolonins unika mikrokosmos. Men allting tycks bara gå fel: spänningar och maktkamp bubblar upp till ytan och i skogen lurar paranormala krafter och monstruösa jättemyggor.
Ramhandlingen slutar egentligen spela någon roll så fort vi presenterats för upplägget: fyra människor, en lägergård. I stället blir pjäsen en samling scener som glider så smidigt in i varandra att man glömmer bort att de logiska trådar som binder ihop dem blir allt tunnare. Deltagarnas inbördes relationer är löst definierade och skiftar konstant: konstellationer av kärlek, konkurrens och fiendskap skyfflas om som en kortpacke. Relationskartan undviker att falla in i en outtalad heteronorm och tittaren är aldrig säker på vilken slags parbildning som ska komma ut ur vilken stuga då morgonen gryr, utan att denna lekfulla behandling av huvudpersonernas samliv någonsin skulle poängteras eller spela en särskilt anmärkningsvärd roll för något narrativ.
Då detta lösa grepp fungerar skapar det en uppfriskande känsla av osäkerhet hos åskådaren: att aldrig kunna vara helt säker på vad som kommer näst eller vem som egentligen är vem stimulerar nyfikenheten och intresset. Skådespelarnas skicklighet och rappa timing hjälper till att hålla bollen rullande så att frågetecknen inte börjar störa. Men under de få stunder då energin avtar är det lätt hänt att man börjar fundera lite för mycket på vad som egentligen är tanken med det hela. Samuel Karlssons och Tom Rejströms manus blandar familjevänlig igenkänningskomedi med en surrealistisk slapstick som påminner om Monty Python. Kombinationen är intressant men har stundvis svårt att få eget liv i praktiken även om skratten kommer lätt ur en välvillig publik. Som så ofta då det gäller nyskrivna humorproduktioner är detaljerna mycket bättre än helheten och somliga scener stannar kvar i minnet: då Samuel Karlsson och Saga Sarkola iklär sig rollen som mardrömsföräldrar med middagsbordet som tortyrbänk skapar de obehagskomedi som får det att vända sig i magen av skräckblandad förtjusning.
Pjäsens musik och ljudmiljö är minimalistisk och smart: en lojt plinkande gitarrmelodi frammanar känslan av sommar och semesteridyll men med hjälp av små variationer i melodin förbyts den i något helt annat, precis som en detalj så liten som ett myggstick kan spräcka hela illusionen av en perfekt semester. Scendekorationerna fungerar utan att väcka uppseende, likaså ljussättningen då den växlar mellan morgon, skymning och natt. Sina skavanker till trots är Vi är på läger! en mångbottnad och intressant teaterupplevelse som försöker sig på något hedervärt ambitiöst – att sätta en liten intellektuell udd på en lättsam sommarkomedi – och lyckas helt okej utan att ändå göra slutresultatet allt för svårtuggat.