Fredsrörelsen går inte Putins Rysslands ärenden
SäKERHETSPOLITIK I fredsrörelsen är man allmänt orolig över den ökade militarisering vi ser kring oss, i Finland och våra närområden. Det handlar om kvantitativ och kvalitativ upprustning som bekostas med skattebetalarnas medel, genom att stöda och subventionera militärindustrin på olika sätt, bland annat genom att ge tillstånd att exportera vapen till Mellanösterns och Centralasiens auktoritära regimer och så vidare. Senast också beslutet att använda mera EU-medel till förmån för militärindustrin. Alla dessa medel och alla satsningar är ju de facto borta från annat. Och upprustning och militarisering sker alltså i Ryssland, men också i våra egna länder.
En del av denna utveckling och politik är den ökade mängden militära styrkeoch maktuppvisningar som man genomför i form av stora internationella militära övningar och uppvisningar, i våra närområden, men också i vårt eget luftrum och på vårt territorium. En del syns också hos oss i huvudstadsregionen, men mycket genomförs uppe i norr där man tycker sig kunna agera ännu friare. För bara ett par tre veckor sedan slutade den senaste stora internationella flygövningen i finska och svenska Lappland.
Oberoende av vad man anser om något tiotal fredsaktivisters plan på en fredsövning tillsammans med ryska deltagare på Åland, som en ”mot- övning” till Aurora 17-övningen i Sverige, i den form som den beskrevs i HBL 27.6, så är det dumt att stämpla all fredsaktivism, och all den kritik som framförs mot dessa stora spektakulära militärövningar, för att de ökar polariseringen av säkerhetspolitiken, helt som en del av Putins Rysslands informationskrig.
Det är klart att ”fredsövningen” på Åland, även om jag inte känner dess bakgrund desto noggrannare än vad som beskrevs i HBL, som det mesta av vad medborgaraktiva och grupper gör i dessa tider, är ett försök att påverka medborgaropinionen. Men att stämpla allt påverkande som ifrågasätter de ökade militära betoningen i bland annat Finlands och Sveriges försvarspolitik, som agerande för en annan nations intressen, till och med för att vara aktivt dirigerat från Ryssland, hotar grunden till demokratin och friheten som vi förstått den i Norden. I Norden har ett aktivt medborgarsamhälle med rätt till olika åsikter och rätt att visa dem hittills varit helt grundläggande, tvärtemot hur det är i dag till exempel i Ryssland.
Medborgaraktivism, debatt och oliktänkande är en rikedom som stärker våra samhällen, inte något som försvagar dem. Det är väl det man vill stöda och försvara om något?
Det är också därför man i Ryssland hela tiden försvagar bland annat fredsaktivas möjligheter att agera och säga något offentligt. Det är i dag ganska kinkigt att bedriva gränsöverskridande samarbete med ryska aktiva som har en annan åsikt än Putin och hans maskineri, som i ganska hög grad inkluderar massmedia. Vi skulle inte, tycker jag, behöva höra liknande toner och fasoner i våra egna nordiska länder, genom att man med denna tyngd som nu användes, ifrågasätta rätten att kritisera makthavarna och till exempel arméns val och söka alternativ till den förda politiken.