Äventyrarna hittade Mannerheim vid Genèvesjön
HBL:s äventyrare har dragit i väg från det pittoreska Rapallo vid Italiens kust, nostalgiskt rundat den yttersta udden av Cap d’Antibes och landar i Schweiz för ett möte med marskalk Mannerheim.
Borden på Juanita i ombesjungna Juan Les Pins på den franska Rivieran står utplacerade i den ännu varma sanden. Barfotakyparen bär in en iskall rosékaraff och gåslever.
Rivieran är en märklig plats. Här kan en vanlig enkel löneslav leva sida vid sida med miljardärerna. Nästan.
Utanför på redden ligger ett tiotal yachter. Och nu talar vi om riktiga yachter, inga 50-, 60-, 70-fotare som vi kan se i Hangö eller på Skatudden i Helsingfors. Shipfindern i mobilen avslöjar att den som ligger längst ute är den ryska oligarken Roman Abramovitjs 163 meter (533 fot) långa Eclipse. Världens näst största lyxjakt, fyra meter kortare än Viking Gabriella och med plats för 36 gäster i 18 hytter, som betjänas av en personal om 70 personer.
Eclipse sägs vara utrustad inte bara med missilskydd utan också ett skydd mot paparazzi. Bilder som tas av fartyget lär genast bli förstörda. Uppgiften väcker genast paparazzo Weckström som på morgonen gräver fram sitt längsta objektiv och avfyrar kameran mot Eclipse.
Än så länge finns bilderna kvar i minneskortet.
Världens rika har alltid trivts på Rivieran. Bland våra landsmän märks Jorma Ollila och Kirsti Paakkanen, som båda har storslagna villor här.
Festernas Mecka
Den kanske förnämsta delen av Rivieran utgörs av den yttersta udden av Cap d’Antibes. Här köpte bland annat Boris Jeltsin och oligarker som Roman Abramovitj legendariska villor som före och efter andra världskriget var populära festplatser för dåtida superstjärnor som Jean Harlow, Marlene Dietrich, Elizabeth Taylor och Grace Kelly för att inte tala om författaren Scott Fitzgerald och hans kända och rika vänner, som höll till här redan på 1920-talet.
Den ryska invasionen på 1990-talet gick så långt att ortsborna döpte om Cap d’Antibes till Cap de Russe.
Det är med ett visst vemod vi en sista gång kör ett varv längs de legendariska boulevarderna och hotellen Belle Rives och Eden Cap innan vi vänder nosen norrut.
Vi kör genom det vackraste av Provence, förbi påvarnas Avignon, Orange, längs Rhõne och bekanta platser från båtfärden för tre år sedan. Perspektiv och avstånd blir så annorlunda från landsvägen. Före Chambéry breder de vidsträckta lila lavendelfälten ut sig på bägge sidor om landsvägen.
Efter en kort natt i Chambéry prickar vi in Montreux i navigatorn. Men vi hinner knappt ut på motorvägen innan bilen varnar för att trycket i ett av däcken sjunker och uppmanar oss att stanna så fort som möjligt. Lyckligtvis råkar det finnas en liten räddningsutfart några hundra meter längre fram och när vi stannar är vänstra framdäcket platt, genomborrat av en spik. Till all lycka hände det inte på Autobahn i 200 km/tim.
Teslan, liksom andra moderna bilar, saknar reservdäck och reparationssatsen med den lilla kompressorn är värdelös i det här fallet. Efter en tre timmars stekhet väntan kommer vägservicen, tillkallad av Teslas helpdesk – med högkvarter i Norge!
Killen fixar däcket på tio minuter. Vi betalar, tackar och bockar och styr mot Montreux.