På vindlande vinvägar
Vi kör mot svalare trakter på sommaräventyrets nionde och nästsista etapp. Nu är det dags att handla sensommarens fisk- och skaldjursviner. Naturligtvis i Alsace, på vägen mot Strasbourg.
Sommaräventyrarna passar på att bunkra fiskviner i Alsace på den nionde etappen i årets sommaräventyr ”Dit näsan pekar”. Strasbourg, är det rätta svaret i läsartävlingen denna gång. Där ska Annika Bourgogne guida oss genom staden.
För vinälskarna är ”Route du vin” lika helig som ”Route 66” för mc-folket. Vinvägen som officiellt går mellan Strasbourg och Thann ritades ut på 1960-talet. Den är bara 170 kilometer lång men kryssar mellan vinodlingar och genom tiotals medeltida byar med korsvirkeshus som sommartid tävlar med varandra i blomstersmyckning.
Vägen har dragit till sig turister som i sin tur bidragit till att göra de vita Alsacevinerna i sina smala långhalsade flaskor världsbekanta.
Bästa sättet att ta sig fram mellan vingårdarna och byarna i det lätt kuperade landskapet är att hyra sig en eldriven cykel och följa den märkta cykelvägen.Vi får ty oss till eldriven bil, men i gengäld har vi gott om bagageutrymme ...
Två korta eltankningar, en nära Bern i Schweiz och en i Mulhouse på franska sidan, och vi är laddade för vinprovning längs den berömda rutten. Vi tar in på vinvägen strax före den lilla staden Colmar, det närmaste man kan komma Venedig, utan att åka dit. En del av innerstan kallas förstås La Petite Venice. Där har vi reserverat ett anspråkslöst rum i ett lägenhetshotell. Det visar sig dock omöjligt att få bilen parkerad på ett vettigt ställe i centrum. Lite reströtta som vi är ger vi upp och tar in på ett motormotell längs den trista infarten till staden.
Vi kan trösta oss med att det blir en överranson pittoreska småstäder i morgon!
”Pfaffenheim” låter bekant från Alkos hyllor och dit kör vi först. Men gatorna ligger öde, vare sig turister eller bybor syns till. Lite besvikna kör vi vidare mellan vinodlingarna till Eguisheim. Och här blir vi inte besvikna! Staden är känd för sina storkar som har byggt bon i varje torn och tinne.
Gatorna kantas av de lokala vingårdarnas butiker med provsmakning.
Det blir mest att dofta och smutta försiktigt. Tusan att man inte är med cykel nu.
Å andra sidan: när Léa Nawrocki bakom disken låtit oss dofta och smutta på riesling från Paul Schneiders gamla vinstockar, hans muscadet, pinot blanc, rosé och gewürtztraminer är vi förförda med en gång.
Det blir trångt i bilen när Léa hjälper oss att lasta in lådorna med sex i varje.
Nu är det bara att hoppas att det inte blir för varmt för våra långhalsade vänner på den sista och tionde etappen av årets sommaräventyr.