Funktionshinderlagen förnyas – men blir det bättre?

FUNKTIONSHINDER Förbundet De Utvecklingsstördas Väl (FDUV) oroar sig för lagförslaget till ny funktionshinderlag. FDUV har i många år arbetat för en sammanslagning av lagen om specialomsorger och handikappservicelagen. Vi anser att personer med utvecklingsstörning ska ha samma rättigheter som andra med funktionsnedsättning. Därför anser vi att det nuvarande lagförslaget utgör en bra helhet, och det är bra att lagen stärker både självbestämmandet och möjligheten till individuella tjänster.

Samtidigt oroar vi oss ändå för att personer med utvecklingsstörning inte kommer att ha möjlighet till samma tjänster som personer med andra funktionsnedsättningar. Vi anser att lagen borde kompletteras så att den också fungerar för personer med utvecklingsstörning. Vi är särskilt oroliga för att personer med lindrig utvecklingsstörning inte kommer att omfattas av denna speciallag.

Behovet av stöd kan vara dygnet runt, dagligen eller mer sällan, men trots detta nödvändigt för personer med utvecklingsstörning. Därför måste deras tjänster garanteras genom denna speciallag.

Vi oroar oss ytterligare för att stöd och service för boendet är svagt definierade i lagen. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning stipulerar att varje människa har rätt att välja var och med vem hen bor. Boendetjänsterna för personer med utvecklingsstörning är för likformigt utformade i Finland och jämfört med våra nordiska grannar förlitar vi oss fortfarande på att boende för personer med utvecklingsstörning arrangeras i grupp. I det nya lagförslaget prioriteras, beklagligtvis, gruppboende framför individuella lösningar.

Tjänsterna kring stödet och boendet måste särskiljas från själva bostaden. Om tjänsterna byggs upp kring bostaden finns det nämligen en risk för att människor tvingas flytta efter tjänster, och att tjänsterna inte motsvarar stödbehovet. Oroan- de är också att rätten till personlig assistans begränsats till att gälla enbart personer som kan definiera innehållet i assistansen och sättet att organisera den. En sådan formulering är diskriminerande då den kan utesluta personer med utvecklingsstörning från ifrågavarande stödform.

På FDUV anser vi att personer med utvecklingsstörning bör kunna få sitt stöd via personlig assistans även om de har svårt att definiera sina behov. För att detta ska vara möjligt behöver stödet i att fatta beslut utvecklas, och personen bör ges möjlighet att, vid behov, använda alternativ kommunikation samt stöd av anhöriga.

Enligt regeringen ska lagen vara kostnadsneutral, vilket innebär att inga nya tjänster ska införas. Samtidigt frigörs resurser på grund av att institutionerna för personer med utvecklingsstörning läggs ner. Som förslaget nu är utformat ser det ut som om personer med utvecklingsstörning är de som förlorar på reformen.