Malms flygplats – vara eller inte vara

HELSINGFORS Debatten för och emot Malms flygplats har varit het under de senaste åren. Bevara eller inte.

Däremot har mycket litet skrivits om utvecklingstrenderna inom småflyget och vad som behövs för att fånga upp denna.

I Finland har man fokuserat på digitaliseringen och dess möjligheter till den grad att man sackat efter på många andra områden. Ett av dessa är småflyget. Mycket litet har hänt här i landet på detta område under de senaste decennierna. På vårens stora flygmässa för småflyg i Friedrichshafen fanns över 600 utställare. Endast ett finskt företag var representerat – med en prototyp av ett amfibieplan som bygger på Torolf Eklunds ensitsiga plan TE-1 från år 1949!

Utvecklingen går snabbt framåt, små österrikiska och tyska bolag har infört bränslesnåla och tystare motorlösningar. Eldrivna helikoptrar och flygplan är redan verklighet. Dessa har också utvecklats av centraleuropeiska bolag och entusiaster. En helt ny dimension i utvecklingen är de obemannade drönarna som nu är på kraftig frammarsch.

Bättre teknologi har gjort det möjligt för EU myndigheterna att godkänna enmotoriga lösningar för kommersiell instrumentflygning. Det öppnar nya möjligheter för rutter med litet passagerarunderlag, som till exempel från Helsingfors till Mariehamn, Tallinn, Dorpat, Riga och S:t Petersburg.

Globalt har det kommersiella flyget utvecklas mycket snabbare än den ekonomiska utvecklingen. Flygpassagerarantalet förväntas fördubblas inom de kommande 20 åren. Under de senaste åren tredubblades passagerarantalet, så fortsatt tillväxt är mycket sannolik.

Utvecklingen inom flygtekniken har också en säkerhetspolitisk dimension. Tysta eldrivna fågellika drönare med kameror i buken och obemannade attackplan ger nya utmaningar för försvaret. Den som behärskar luftrummet behärskar landområdet. Och den som behärskar landområdet behärskar ordningsmakten och lagstiftningen.

Den nya teknologin ger nya möjligheter för småflyget, som litet påminner om utvecklingen av de små datorerna. Småflyget måste hållas skilt från de stora kommersiella maskinerna. Att flytta Malms flygverksamhet till Helsingfors-Vanda-flygplats skulle vara katastrofalt. De stora jetplanen har en landningsfart på 400 km/h och de små propellerplanen 100 km/h, de stora har kraftiga ”svallvågor” vilket kräver betydligt längre mellanrum för små lätta maskiner. De stora kör med IFR regler (instrumentflygning) med strikta tidsgränser, medan småflyget kör med VFR regler (visuell flygning) med grova tidsgränser.

Beaktar man olikheterna mellan stort och litet, den förväntade utvecklingen och lokaliseringen av vår nuvarande och kommande pilotkår måste man komma till den slutsatsen att det behövs flygplatser med två helt olika profiler i Helsingforsområdet.

Inom småflyget finns också fritidsflygare, liksom inom sjöfarten fritidsbåtar. Helsingfors stad subventionerar fritidsbåtsentusiasterna bland annat med båtplatser vars hyror inte motsvarar anläggningskostnaderna. Den logiska konsekvensen är att också nöjesflygare borde betraktas likvärdigt, speciellt då man inom småflyget har en mycket långt utvecklad delningsekonomi och att bränslekostnaderna för en flygtimme ofta är mindre än för en större aktersnurra.

För det “stora” har vi en väl fungerande flygplats i Helsingfors-Vanda. Däremot ligger det illa till med det “lilla”. Vissa politiska kretsar vill stänga Malms flygplats som under sina bästa år haft över 75 000 starter och landningar (skolning, kommersiell, spaning, fritids) per år, det vill säga näst mest efter Vanda. Nu har man ställt bostäder mot skolning och fritid. Med denna logik borde alla skolgårdar och idrottsplaner bebyggas med bostäder.

Malms flygplats har en stark plats i finsk flyghistoria. Även om flygplatsen har vissa begränsningar som till exempel att huvudbanan har en riktning mot Vanda flygområde och är byggd på sumpområde, behövs ett centralt småflygsfält. Hade man seriöst velat söka ett alternativ, kunde till exempel ett nytt fält byggas på östra sidan invid Lahtis motorväg mellan Ring I och Ring III. Banan hade då fått en bättre riktning beaktande vind- och luftrumskraven. Samtidigt hade man också kunnat avsevärt reducera storleken på den så kallade bullerzonen, till exempel i Tyskland kan man se flygplatser för småflyget invid motorvägar, vilket ger en mycket förmånlig markanvändning.

Det talas mycket om den goda utbildningen vi har i vårt land, men var syns denna i dessa sammanhang? På den nuvarande regeringens omfördelning av undervisningspengarna kan man ännu inte skylla på.

I sista hand är det fråga om mångfald eller sovstad, och förmågan att se företeelser i stora sammanhang.