Basinkomsten saknar realism

Pol.dr Jan-Otto Andersson har under lång tid berikat debatten i HBL med många förnuftiga och faktarika debattartiklar om socialpolitik och samhällsekonomi. Den 3.7 kommenterar han mitt tidigare inlägg om basinkomsten kontra fattigdomen och uttrycker sin önskan att jag bättre borde sätta in mig i formerna för basinkomst och i vad bland annat forskaren Johanna Perkiö uttalat om den.

På Sitras nätsidor kan vi läsa mycket om den långvariga forskningen och debatten om basinkomsten och i materialet en hel del om vad Perkiö i sin forskning om den uttalat.

Som jag uppgav i mitt inlägg ser jag som det viktigaste inom vår socialpolitik att skapa en människovärdig vård och omsorg som nu är mycket fjärran. Den tar sig, i sin extrema form, uttryck i allt längre brödköer, nu har noterats 800 meters längd, och i en bostadslöshet som drabbar en stor mängd människor.

Det skulle finnas mycket att diskutera om OECD:s rapport om basinkomst, men denna gång nämnde jag den för att den uppgav att basinkomsten inte hjälper de fattiga och nödställda i deras nöd. Samma kan vi läsa på Sitras sidor i flera forskares bedömning av basinkomstens effekter att den inte leder till en förbättring av situationen för de fattigaste. En annan gemensam nämnare är att den skulle bli dyr att genomföra och jag ser det inte som realistiskt att vårt överskuldsatta land kunde satsa på den. Däremot skulle det finnas alla möjligheter att genomdriva en human vård och omsorg med exempel av den nordiska sociala välfärdsmodellen som inget riksdagsparti har velat förverkliga.

Andersson nämner VF, De gröna och SDP och deras intresse för basinkomst. Dessa partier kunde hellre fokusera på att få slut på den prekära sociala misär som drabbar en stor mängd medborgare och fäller ner dem till en avgrund varifrån det är svårt att resa sig och i vilken många går under. Samtliga dessa partier lovade inför riksdagsvalet 2011 att förbättra utkomststödet med 100 euro i månaden, men makulerade det löftet redan i regeringsförhandlingarna.

Ingen nation har ännu genomfört en basinkomst, utan de försök som gjorts har begränsats till något område inom ett land och resultaten har varit vacklande och har i flera fall upphört.

Ett av basinkomstens stora problem är att den inte beaktar den individuella situationen utan generaliserar för mycket och det leder till att den skulle öka segregationen bland de mest hjälpbehövande.

Flera forskare tar upp problemet att det vore närmast omöjligt att kunna inkludera till exempel bostadsbidraget i en basinkomst. I så fall borde basinkomsten vara av olika storlek i olika regioner av landet. Till det kan man tilllägga att inte heller tilläggsutkomststöden för bland annat sjukdomskostnader eller medicinkostnader skulle kunna inkluderas i det och inte heller olika stöd för familjers grundbehov. Den sociala byråkratin skulle minska endast marginellt av en basinkomst.

Vad de arbetslösas situation gäller tar forskarna upp problemet med att det inkomstrelaterade utkomstskyddet inte skulle gå att sammankoppla med en basinkomst. Det försök som Finland nu gör med basinkomst gäller en liten skara långtidsarbetslösa som annars får arbetsmarknadsstöd av samma storlek. Med andra ord fyller inte försöket någonting av vad man avser med ett system med basinkomst. Utöver sin basinkomst får de bostadsbidrag och flera former av utkomststöd.

Andersson tar till slut upp garantipensionen och om den kan man konstatera att den inte hjälpte de fattigaste pensionärerna som är beroende av utkomststöd med en enda cent. För utkomststödet sjönk med exakt samma summa för dem som pensionen steg med. Då jag var med i en diskussion i riksdagen om detta konstaterade de närvarande riksdagsledamöterna att det hade de ingen information om då de godkände lagen.