”Tessu” svek aldrig – men gav hjärtklappning
Nu har vi facit klart. Vi körde 6 457 kilometer med Teslan och laddade den fyrtio gånger längs vägen. Den förbrukade 1 251,6 kWh. Laddningsstationerna räckte väl till och bara en gång fick vi vänta på laddningstur i tio minuter. Vi betalade inte en cent f
Man kan betrakta en resa med Teslan på två sätt.
Det är en av världens snabbaste personbilar, men på riktigt långa sträckor blir hon i slutändan långsam. Vi tar två exempel.
1. Från Rapallo i Italien längs Rivieran till Antibes i Frankrike är det 250 kilometer. Den sträckan kör man obehindrat utan laddning. Men vi är försiktiga generaler och tar en liten femtio minuters påfyllning i italienska Varazze, efter bara 65 kilometers körning. Då vet vi att vi har gott om laddning också när vi kommit fram.
2. Från Strasbourg till Skagen är det 1 200 kilometer. Teslans dator rekommenderar fem laddningspauser. Datorn väljer laddningsstationer och laddningstider för optimal tidsanvändning.
Den föreslår ett 25 minuters stopp i tyska Mücke, 30 minuter i Rhüden, 50 minuter i Bispingen, 30 minuter i Rødekro i Danmark och slutligen 30 minuter i danska Randers. Det innebär 2 timmar 45 minuters sammanlagda pauser.
Med en ”vanlig” bil klarar man sig med kortare pauser. På en sådan sträcka måste man i alla fall pausa minst tre–fyra gånger, på grund av tankning och naturen påbjudna skäl. Räknar man med tre toabesök + kaffepaus blir det minst 45 minuter. Därtill måste också ägaren till en bil med förbränningsmotor pricka in en lunchpaus och en tankning på en så här lång sträcka. Vi får addera ytterligare 45 minuter till.
Med Teslan har vi förstås prickat in ”fikapauser” och luncher i samband med laddningsstoppen. För mig är pauserna välkomna. Leif igen kör gärna nästan nonstop.
I snitt kan man räkna med att resan tar 1 timme 15 minuter längre med Teslan.
Är det mycket eller lite på en semesterresa? Det är en smaksak.
Tillräckliga laddningsstationer?
Den vanligaste läsarfrågan under resan har varit: Finns det tillräckligt med laddningsstationer? Ja, det finns det. Ser man på kartan över laddningsstationer så ligger de kanske tätast i ”Teslalandet” Norge, som vi inte besökte den här gången. Från Stockholm söderut är det inga problem och inte heller i Danmark.
I Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Schweiz och norra Italien ligger snabbladdningsstationerna så tätt att man inte behöver planera sin rutt enligt dem. De dyker upp med jämna mellanrum. Längs den spanska Solkusten finns det också relativt gott om snabbladdningsstationer.
I de forna öststaterna är det fortfarande glest mellan snabbladdningsstationer, men nya utlovas inom kort.
I Finland finns det snabbladdningsstationer bara på fem orter tills vidare. Kör man till Lappland gäller det att planera och på förhand kolla upp hotell och bensinmackar med långsam laddning.
ladda på hotell
Men man ska inte stirra sig blind på snabbladdningsstationerna. Trycker man på knappen ”Destination Charging” fylls kartan snabbt av laddningsstationer. De är långsammare och ofta avsedda för hotell- eller restauranggäster. Den som planerar en elbilssemester i Europa kan välja att allt emellanåt stanna på hotell där bilen blir fulladdad under nattens tysta timmar. Så sparar man dötid under dagen.
På många ställen finns det starkströmsuttag. Det lönar sig att ta med en hög adaptrar för olika strömuttag.
Att köra en Tesla är en annorlunda upplevelse. För det första drar den uppmärksamhet till sig överallt. Den är fortfarande ett blickfång.
På Autobahn väcker hon intresse bland ägarna till stora tyska sportbilar, men de är kloka nog att inte utmana i accelerationstävling. Teslan drar i väg utan fördröjning.
Kör på egen hand?
På de släta europeiska vägarna är den tyst. I städer och på parkeringsplatser nästan för tyst. Fotgängarna märker inte att bilen närmar sig vilket föraren hela tiden måste beakta.
Det autonoma körandet, att köra ”utan förare”, är ett kapitel för sig. Man får absolut inte ta händerna från ratten. Men vi fick det bevisa att bilen klarar av att köra på ”egen hand” på motorvägar där sidolinjerna är väl utmärkta. Den håller avståndet till bilen framför och den följer vägen, men lite för nära mittlinjen i vårt tycke. I kurvorna reagerar bilen lätt på ett fordon som ligger i den andra filen, om det råkar kom
Att köra en Tesla är en annorlunda upplevelse. För det första drar den uppmärksamhet till sig överallt. Den är fortfarande ett blickfång.
På de släta europeiska vägarna är den tyst. I städer och på parkeringsplatser nästan för tyst. Fotgängarna märker inte att bilen närmar sig vilket föraren hela tiden måste beakta.
ma i Teslans blickfång. Det innebär ovälkomna inbromsningar.
Ett norskt par, som körde sin andra Tesla, sade sig använda autopilot och fartkontroll hela tiden. De påstod att den software som används i de norska bilarna är längre utvecklad än de finska.
Stora skälvan
De två incidenter vi råkade ut för med bilen hade ingenting att göra med att den är eldriven. Den första var en punktering på motorvägen, som bilen genast varnade för så att vi hann ta oss i säkerhet.
Den andra incidenten var ofarligare, men obehagligare. Den inträffade när vi skulle köra i land från Stena Lines färja i Göteborg. Bilen vägrade starta.
Det hade hänt flera gånger tidigare att bilen inte ”kände av” nyckeln när man steg in i bilen. Några in och utstigningar brukade dock hjälpa. Nu var det i alla fall stopp. De andra bilarna började köra i land och bakom oss brummade raden av långtradare olycksbådande. Men nej. Vi kommer inte i väg. Personalen skyndar till och undrar vad det är. Andra bilägare skrattar i mjugg, ”typiskt elbil” kan man avläsa ur deras miner.
– Vi åker omedelbart tillbaka till Danmark, meddelar en av däckskillarna när han dirigerar långstradarna förbi oss. Det minskar inte vår nervositet. – Har ni googlat problemet, frågar en av de unga killarna som dirigerar trafiken på bildäck. – Nej, svarar jag. – Skriv in ”Tesla key not detected”.
Jag gör som jag blir beordrad och två sekunder senare får jag svaret: ”Placera nyckeln under usbuttaget i mittkonsolen och tryck på bromsen”.
Bilen startar utan problem. Så enkelt var det.
Det blir samtidigt en påminnelse om hur olika två generationer löser problem. Den yngre googlar lugnt, medan vår sparkar på däcken och svär.
När vi på hotellet googlar vidare visar det sig att vi kunde ha startat bilen också med hjälp av applikationen i mobilen.
Problemet berodde på att batteriet i nyckeln var svagt. Det i sin tur beror på att nyckeln vistats för mycket i närheten av bilen. När sändaren hela tiden anropar och får svar av bilen tär det på batteriet, får vi läsa.
Om batteriet hade varit helt tömt kunde vi ändå ha öppnat dörrarna genom att placera nyckeln under passagerarsidans vindrutetorkare.
Man lär så länge man lever.
FOTNOT: En tvätt med 60 grader i en tvättmaskin förbrukar 1kWh.