Jägarmuseet satsar på svenskan
Inför 100-årsjubileet av Finlands självständighet har Finlands Jägarmuseum renoverats och förnyats. Från museets sida vill man också lyfta fram svenskan och de finlandssvenska jägarna, även om själva museet finns i helfinska Kortesjärvi.
Inför 100-årsjubileet av Finlands självständighet har Jägarmuseet i helfinska Kortesjärvi renoverats och förnyats. Nu vill man lyfta fram svenskan i Finland, tack vare ett bidrag från Svenska kulturfonden.
– Jägarrörelsen är nationell. På något sätt har man tagit det som något finskt när det är finländskt, säger kuratorn Anne-Maj Salin.
Ungefär femtio kilometer sydost om Jakobstad, längs en skogskantad bilväg, finns Kortesjärvi. Bland de finländska män som åkte till Tyskland för att utbilda sig till jägare 1915 kom den största andelen, i relation till befolkningen, härifrån.
Därför är det logiskt att Finlands Jägarmuseum finns i Kortesjärvi. Själva museet har funnits i 22 år, men nu har det renoverats och utställningen gjorts om inför Finlands 100-årsjubileum.
Just nu är det mesta av utställningen på finska, men det vill kuratorn Anne-Maj Salin och museiin- tendenten Hanna Rieck-Takala ändra på. I april fick museet ett bidrag på 3 000 euro från Svenska kulturfonden. Med de pengarna ska de skaffa svenska skyltar, men också söka unikt svenskt material till museet.
– Jägarrörelsen är nationell. På något sätt har man tagit det som något finskt när det är finländskt, säger Salin.
Fotografier och dikter
Även om Kortesjärvi, som hör till staden Kauhava, är enspråkigt finskt finns det flera svenskspråkiga kommuner i närheten. Svenskan lyfts också fram eftersom många av männen som var med i jägarrörelsen kom från svenskspråkiga familjer.
– Männen som blev jägare var
Männen som blev jägare var som folket överlag. Det fanns män från båda språkgrupperna. Sedan var det inte bara studenter som ville bli jägare, utan också jordbrukare.
Hanna Rieck-Takala
Museiintendent
som folket överlag. Det fanns män från båda språkgrupperna. Sedan var det inte bara studenter som ville bli jägare, utan också jordbrukare, säger Rieck-Takala.
Det är inte enbart nyckelhändelser och årtal i historien som lyfts fram i den nya utställningen. Museet strävar efter att locka besökare med sitt innehåll. På väggarna finns personliga foton och dikter skrivna av jägare och i en monter finns de brev som de skickade hem.
Lyfter fram personligt material
Men det finns fortfarande en del luckor för material på svenska på väggarna. Personliga texter vill Salin ogärna översätta, hon har hellre olika material på olika språk. Museet vill gärna få in mera material och dokument, speciellt på svenska.
Till utställningen hör också dokumentärer, intervjuer och musikstycken som ger liv åt utställningen. Besökarna kan till exempel lyssna på dagboksinlägg.
– Då man läser dagböcker från tiden då jägarna tog sig genom Sverige och sedan var på skolning i Tyskland inser man att det fanns många stunder då allt såg hopplöst ut. Det här kommer inte ofta fram, säger Rieck-Takala.
De blivande jägarna tog sig på skidor från Vasa över Kvarken. Hurdan färden blev berodde på föret.
– En generals pjäxa gick sönder under färden så han måste gå med skon full med vatten. Det var så tungt att han försökte skjuta sig själv, men pistolen fungerade inte eftersom det var kallt, säger RieckTakala.
Men det finns även positiva minnen. Det ser man bland annat i museets kafé Lola, döpt efter Lockstedter Lager som bland jägarna kallades Lola, där man serverar äppelmuffins.
– Äpplen var en ny bekantskap för många jägare från norra Finland då de kom till Tyskland. För många var det en fin upplevelse att få se fruktträd och äta äppelbakelser, även om deras dagslön var liten, säger RieckTakala.