Tu­do be­in?

Hufvudstadsbladet - - I Dag -

Jag le­ver med den över­ty­gel­sen att det in­te är som­mar och dags för se­mes­ter i Fin­land än­nu i ju­ni. Må så va­ra att ju­ni är en som­mar­må­nad men san­ning­en är den att väd­ret är of­ta opå­lit­ligt, vatt­net kallt och väg­ar­be­te­na har ba­ra bör­jat. Där­för val­de jag i år att fly lan­det och fi­ra mid­som­mar i Por­tu­gal.

Ef­ter en lång och mörk vin­ter är som­ma­ren mer än ef­ter­läng­tad. Min fru job­bar som lä­ra­re och hen­nes jobb tillå­ter in­te rik­tigt att vi re­ser an­nat än när sko­lan är stängd. I år blev det två vec­kor ne­re i Alente­jo. Vi hyr­de ett hus i en li­ten by till­sam­mans med min sys­ter och hen­nes man. De pla­ne­rar att pen­sio­ne­ra sig där ne­re så det var in­tres­sant att åka om­kring och kol­la lä­gen­he­ter i stä­der, by­ar och på lands­byg­den. Det blev näs­tan 2 000 km i bil un­der den­na tid, men det var otro­ligt in­tres­sant att se lan­det på ett helt an­norlun­da sätt.

Por­tu­gals eko­no­mi har väl in­te va­rit den all­ra bäs­ta de se­nas­te åren och det har nog satt si­na spår. I syn­ner­het på lands­byg­den och i mind­re by­ar. Hus har för­fal­lit och många över­giv­na jord­bruk el­ler bruks­hus kun­de ses längs vägar­na. Na­tu­ren är helt fan­tas­tisk, ku­pe­rad och va­ri­e­ran­de. Ibland fick man käns­lan av att man är i Vi­et­nam när man kör­de ge­nom des­sa sling­ran­de vägar som be­fann sig i den mest fro­di­ga djung­el­li­ka skog. Näs­ta mi­nut var det som att kö­ra i Ari­zo­na där det mesta lik­na­de ett öken­land­skap.

Mid­da­gar­na och lun­cher­na var fan­tas­tis­ka. Plus 3 kg som re­sul­tat be­rät­tar en hel del. Ute på vi­schan var det dess­utom väl­digt spän­nan­de. Min por­tu­gi­sis­ka ly­ser med sin från­va­ro och tja, dri­ver du ett li­tet kafé på lands­byg­den i Por­tu­gal är kanske in­te det eng­els­ka språ­ket det du sat­sar mest på. Men ef­ter ett par kla­vertramp lär­de man sig att ”Do­ra­do” ser­ve­ra­des all­tid gril­lad och är kanske en av de bäs­ta mat­fis­kar­na som finns. Den har en jät­te­god kom­pis som he­ter vin­ho ver­de, sol och gott säll­skap … mål­ti­der kan in­te bli myc­ket bätt­re än så.

Jag val­de ta två vec­kor av min se­mes­ter och se­dan kom­ma till­ba­ka på jobb för att ta and­ra hal­van li­tet se­na­re. Med tan­ke på hur myc­ket jobb-re­la­te­rat som jag tänkt på, sit­tan­de på en sten el­ler le­gat med föt­ter­na i At­lan­ten, så und­rar jag om det­ta är en bra lös­ning el­ler in­te? In­te tänk­te jag jobb he­la ti­den, det kom och gick. Jag gil­lar att re­flek­te­ra över ar­bets­li­vet och allt vad jag va­rit med om och pla­ne­ra för det som jag har för mig. Många an­ser att man ab­so­lut in­te skall tän­ka jobb på se­mestern. Jag igen tän­ker att när des­sa tan­kar el­ler fun­de­ring­ar kom­mer till ytan är det bra att tän­ka ige­nom dem, sor­te­ra upp dem. Kas­ta de tan­kar som är ne­ga­ti­va och kom ihåg dem som är po­si­ti­va.

SIGGE blog­gar på livs­lard.blogg.hbl.fi, där du kan lä­sa blog­gin­läg­get i sin hel­het.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.