Forskare om Trump: Nepotismen kan bli en black om foten
Vita huset Lagarna om nepotism gäller inte de familjemedlemmar till Donald Trump som inte är officiella tjänstemän, men det blir lätt en fälla att omgärda sig med familj: – Den går inte att göra sig av med när något går fel, säger USA-forskaren Jani Kokko
BJÖRNEBORG Jani Kokko, som doktorerar om de amerikanska presidenternas retorik vid Jyväskylä universitet, har följt med presidentvalet och Trumps första tid både på plats i USA och på distans.
Hans retorikforskning går fram till Obamas tid, och efter det har det skett en vändning som gör det svårt att jämföra Donald Trump med tidigare presidenter.
Hans användande av sociala medier, impulsiviteten, familjebusinessen i Vita huset och träffen med Vladimir Putin under G20-mötet nyligen ger ingredienserna till vad som förändrats.
Ingen har heller haft en så stor personlig barlast i relationen till Ryssland, med bland annat justitieministern, svärsonen och den egna sonen insnärjda. Men Trump har å andra sidan en större rörelsefrihet, som han skapat själv, påpekar Kokko.
En annan roll än förr
– Han är inte ens ute efter rollen som en ledare för hela den fria världen, som tidigare amerikanska presidenter. Att han gått in som en businessprofil har gett honom ett större rörelseutrymme än för de tidigare presidenter som tagit hänsyn till hela det internationella samfundet i sina relationer till bland annat Ryssland.
Det är förändring av den roll som amerikanska presidenter byggt sedan slutet av andra världskriget.
Men trots det var mötet med Vladimir Putin under G20-mötet riskfyllt, bedömer Kokko.
Han jämför det skakiga utgångsläget med det som rådde då John F Kennedy mötte Nikita Chrustsjov i Wien 1961. En oerfaren amerikansk president trotsade alla varningar om att han är för dåligt förberedd för att ta sig an två dagar med Sovjetledaren.
Kennedy medgav senare att han ”krossades” av Chrustsjov, och diskussionerna om Berlin och Kuba åtföljdes av ett kallare krig, av resning av Berlinmuren och Kubakrisen under de kommande åren.
Också i Trumps fall rådde farhågor om att mötet med Putin inte får bli för långt, utan borde ha begränsats till en halvtimme. Kokko reagerade på hur underlägsen Trump verkade.
– Bill Clinton och Boris Jeltsin hade en viss bra kemi, de var båda spelare som kunde sköta sina affärer med en glimt i ögat. Bush och Putin var ett annat slags exempel, det var inte en så bra personlig relation men de politiska målen kunde ändå drivas. I Trump skiner det igenom att han är oerfaren. När USA gör något måste han veta vilken tyngd det har.
Kongressen är faran för Trump
Ryssland och Putin vet vad de vill och Ryssland har sedan 2008 velat att Ryssland ska finnas minst på samma stormaktsnivå som USA. Ju mer Putin kommer åt att sitta med USA desto bättre ser det ut, säger Kokko.
Han bedömer att det enda som kan fälla Trump är om han säger något inför kongressen som visar sig vara felaktigt och förargar de egna.
Kokko bedömer att det var därför Trumps rådgivare genast ryckte in och sade att Trump absolut inte ska ställa upp på att förklara sig inför kongressen, fast Trump hade varit beredd att göra det.
– De såg vilken fara som förelåg. Också i Clintons fall var det där faran låg, inte vad han hade gjort utan vad han far fram med inför kongressen.
I Trump skiner det igenom att han är oerfaren. När USA gör något måste han veta vilken tyngd det har.
Jani Kokko doktorand vid Jyväskylä universitet