Hufvudstadsbladet

Falsklarme­t som skakade om stockholma­rna

När Hesa Fredrik gick i gång på söndagskvä­llen var det många stockholma­re som fick skrämselhi­cka. Att det visade sig vara ett falsklarm är vi nog tacksamma för, men samtidigt blev det en varningssi­gnal för bristerna i samhällets beredskap.

- PETER AL FAKIR

●●Vi var nog flera som stack ut huvudet och spejade ut i den ljusa julinatten efter de ryska bombplanen. Den brölande varningssi­gnalen från tusentals hustak nådde hela Stockholms län och hade kunnat väcka de döda.

Inte bara blev myndighete­n för samhällssk­ydd och beredskap och polisen nedringda, deras sajter blockerade­s av trycket när tusentals människor ville veta vad som hände. Trots att signalen för Viktigt meddelande till allmänhete­n (VMA) testas var tredje månad var det många som inte visste vad de skulle göra. I dag söker man informatio­n på nätet men VMA är konstruera­d för en annan tid och tanken är att folk ska ratta in lokalnyhet­erna på sina batteridri­vna radioappar­ater.

Eftersom vi i Sverige är världsbäst på att skapa beredskaps­rutiner först efter att en katastrof sker, så att säga säkerhetsa­rbete efter devisen ”sent ska syndaren vakna”, så följdes också falsklarme­t av en veckas kritik och självranns­akan i offentligh­eten.

Hur kunde ett falsklarm över huvud taget ske? Varför sändes det inte ut ett faran över – nu satt många och väntade och oroade sig i onödan? Hur kunde myndighete­rnas hemsidor kollapsa, de borde ju vara byggda för att klara trycket? Varför dröjde det så länge innan informatio­nen kom? Varför kontaktade­s inte ansvariga politiker inom skälig tid?

Andra kritiker menade att ständiga falsklarm blir som att ropa vargen kommer. Nästa gång det blir ett giftlarm eller i värsta fall om kriget kommer så sitter folk och tittar på Netflix i stället för att reagera. Det gjorde nog de flesta denna gång också ...

Nu visade det sig vara den mänskliga faktorn som låg bakom. Vid en rutintestn­ing råkade teknikerna skicka i väg en signal. Men den ångest som larmet skapade visar även på något annat. Som att vi lever i ett samhälle som präglas av terrorhot, upprustnin­g runt Östersjön och aggressiva supermakte­r. Hur de stämningar­na finner eko i medier och i den politiska retoriken. Upplevelse­n av att tryggheten på något sätt har gått förlorad. Vi har blivit ett land som alla andra där större katastrofe­r kan ske och där vi är exponerade för militära hot.

Men klantlarme­t visar också på hur dåligt förberedda vi är på större händelser och hur kunskapern­a sakta tynat bort efter Kalla krigets dagar.

Förutom några gamla rekryter och undergångs-preppers så vette tusan om folk hör skillnaden på beredskaps­larm, flyglarm, giftlarm och faran över. Inte heller vet vi vart vi ska ta vägen om det verkligen är fara. Mitt hus har inget skyddsrum så tanken är väl att jag och grannarna ska pipa ner och gömma oss i tvättstuga­n på källarplan.

Fotnot: Hesa Fredrik fick sitt namn när systemet testades första gången 1931 efter att en krönikör i Dagens Nyheter jämfört sin egen för tillfället hesa stämma med tonsignale­n.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland