Sweetpotatoes to go, please!
● Helsingfors blir alltmer internationellt med fart, har ni märkt det? Folkmyllret på gatan, globala modekedjor som etablerar sig, etniska krogar, lyxiga hotell, utländska artister, festivaler och konserter – tecknen är många.
Den kosmopolitiska huvudstaden ställer nya språkkrav på sina invånare.
Numera beställer jag halloumipita och batatfranskisar på engelska av ynglingen i kassan på Fafa’s och han ropar Sussänää! när mina sweetpotatoes är färdiga att avhämtas.
Tjejen i Zaras kassa tar nineteenandninetyfive euros för sommarväskan och hos Massimo Dutti på Alexandersgatan måste jag fråga försäljaren om byxorna finns att få in black för att bli förstådd.
Samma trend som för några år sedan syntes i Stockholm och Tallinn har landat hos oss. I coola klädbutiker och på hippa krogar är det betjäning på engelska som gäller.
På en del ställen är det en medveten “grej” att personalen inte talar annat än engelska även om de kan, på andra är det ett faktum att många anställda varken kan landets majoritets- eller minoritetsspråk.
Engelskan slår igenom även i företag med stark finländsk prägel. Helsingin Sanomat skriver att Finnair inte längre kräver kunskaper i finska (och ännu mindre svenska) när det statsägda flygbolaget anställer ny kabinpersonal. Däremot förutsätts Finnairs flygvärdinnor och stewarder tala flytande engelska.
Den som flyger blåvitt får alltså påbörja språkresan redan när den första piccoloflaskan ska beställas i luften.
● Det känns fint att världen kommer närmare, att den flyttar in i skyltfönstret bakom hörnet, syns på lunchmenyn nära arbetsplatsen och hörs i bussen hem. Men någonting unikt går också förlorat när samma butiker, samma maträtter och samma språk dominerar överallt, oberoende av land och stad. Mångfalden riskerar krympa när nationella språk och särdrag ersätts av global likriktning.
Undervisningsminister Sanni GrahnLaasonen (Saml) noterar i en Yle-intervju att finländarna studerar engelska i hög grad, men inte andra språk, vilket oroar ministern. Unga läser färre språk än tidigare, samtidigt som världen internationaliseras.
”Att läsa språk vidgar överlag världen, öppnar upp jobbmöjligheter och är på alla sätt nyttigt i alla livsskeden”, säger undervisningsministern.
Men om engelskan håller på att ta över även i Helsingfors – var ska man då få använda det andra inhemska? Jag är nämligen en finlandssvensk av atypisk sort, en som går till Stockmann för att få betjäning på finska. Just det, finska som i Finnish. Eftersom min vardag är så pass svenskspråkig och eftersom jag älskar finskan så handlar jag gärna på majoritetsspråket.
Den dagen personalen på Stockmann talar enbart engelska kommer jag att vara långt mer bedrövad och berövad än Finskhetsförbundets ordförande Sampo Terho, jag lovar.