Radikaliseringen har krupit in i East End
Terrorhot Under de senaste fyra månaderna har fyra britter attackerat sina landsmän. Britterna söker nu en förklaring. Hbl har besökt East End, där en av gärningsmännen bodde, för att höra vad invånarna i en av Londons fattigaste och mest mångkulturella s
Queen’s Market håller på att öppna för dagen. Betongtorget i Newham i östra London kantas av halalslakterier och grönsaksbutiker. Stora köttstycken hänger i skyltfönstren och jams, durian och kokbananer står på hög. Taket ovanför har mörknat av föroreningarna och släpper in ett grått ljus.
Det här är det gamla East End, men cockneytonerna hörs inte längre på marknaden. I dag tillhör närmare sextio procent av Newhams invånare en minoritetsgrupp. Det är en av Londons fattigaste stadsdelar och drygt fyrtio procent av barnen i området lever i fattigdom.
Khuram Butt, en av gärningsmännen bakom terrorattacken på London Bridge, bodde i närheten. Hans far lär enligt brittiska medier ha jobbat på Queen’s Market.
Aktivisten Zita Holbourne går förbi marknaden. Hon är ordförande för Barac, en organisation som motsätter sig nedskärningarna, och en känd person både i östra London och i aktivistkretsar. Attackerna har diskuterats flitigt, säger hon. Man försöker hitta förklaringar.
– De unga är sårbara i dag. En del söker sig till gängvåld, andra till extremistorganisationer. De vill höra hemma någonstans. Man måste vara stark för att inte dras med.
Enligt henne är det utanförskapet och hopplösheten som gjort att en del ungdomar i området sökt sig till extremistorganisationer.
Alla köper inte den förklaringen. I den bortre ändan av marknaden lyser skyltfönstret till ett halalslaktari upp dunklet. Ägaren Abdul tar en paus på en stol mitt emot köttdisken. Resten av butiken är tom.
”Internet radikaliserar”
– Föräldrarna kom hit för att jobba hårt och skapa ett bättre liv för sina barn. De som begick dåden är födda och uppvuxna i Storbritannien, de vet inte vad fattigdom är, säger han. De har blivit radikaliserade på internet. De ser på videor av bomberna i Syrien och Irak och det påverkar hur de tänker.
Ett par kilometer öster om Queen’s Market går gränsen mellan Newham och Barking. Distriktet där Khuram Butt bodde har kallats Londons bortglömda stadsdel. För tjugo år sedan gav fortfarande Fordfabriken området en identitet och ett syfte. Nu står den stängd, i väntan på fastighetsutvecklarna.
London är en dyr stad och också i områden som Barking byggs nya bostadshus som ser ut som om de tagits direkt ur en reklambroschyr. Khuram Butt bodde i ett sådant kvarter, omringat av längor med subventionerade hus och östra Londons stora motorvägar.
Grannarna i området är chockade. Alla vi pratar med utanför Elizabeth Fry Apartments i Barking beskriver gärningsmannen som trevlig, ”en vanlig familjefar”. Ingen hade kunnat föreställa sig att deras granne skulle hyra en skåpbil och köra in i folkmassan på London Bridge en lördagsnatt.
På samma sätt beskrivs Khalid Masood, som körde en hyrbil över Westminster Bridge och knivhögg en polis utanför parlamentshusen den 22 mars. Också Salman Abedi, den 22-åriga gärningsmannen i Manchester, beskrevs som vänlig av sina grannar. Familjen till Darren Osborne, som åtalats för att ha kört en skåpbil in i folkmassan på trottoaren utanför en moské i Finsbury Park, var chockad över att han begått ett terrordåd.
Men i männens liv lyste varningssignalerna. Khalid Masood hade suttit i fängelse för misshandel. Det var där han enligt brittiska medier radikaliserades. Både Khumar Butt och Salman Abedi hade vänner och bekanta som hade rapporterat till antiterrorpolisen.
Det är ofta en livskris som kan få en person att vända sig emot det egna samhället. Det säger kampsports- experten Usman Raja som tillsammans med sin fru Angela Misra grundat organisationen The Unity Initiative som fokuserar på avradikalisering.
– Det handlar om personer som känner sig utanför och som vill skylla sina problem på samhället. Då man har ett trossystem som blivit snedvridet och hamnat i en självdestruktiv fas, då är det möjligt att man tror att vägen till Gud är att förstöra samhället. De som radikaliserats kopplar ihop sin egen dåliga situation med det som händer globalt, säger Usman Raja.
Han spänner med armarna och utstrålar samma attityd som en uppretad tjur. Usman Raja säger att hans förflutna inom kampsporter har hjälpt honom få respekt bland fångarna han möter.
Han och hans fru arbetar bland annat med den brittiska polisen och med fängelserna. I dag guidar de en grupp soldater runt en av Barkings största moskéer.
Angela Misra är en läkare som specialiserat sig på psykiatri. Hon konverterade från hinduism till islam som tjugoåring och säger att det gör det lättare för henne att hjälpa kvinnor som gjort samma resa.
– De som konverterar är sårbara eftersom de förskjutit sin gamla identitet. De har ofta inte kvar familjen som en skyddande faktor.
Äventyret lockar
Det handlar om personer som känner sig utanför och som vill skylla sina problem på samhället. Då man har ett trossystem som blivit snedvridet och hamnat i en självdestruktiv fas, då är det möjligt att man tror att vägen till Gud är att förstöra samhället.
Usman Raja
Många som söker sig till grupper som IS gör det för att de vill ha äventyr, säger hon. Gruppen erbjuder en förenklad version av verkligheten.
– Det är en kamp mellan det goda och det onda, lite som i Sagan om Ringen.
En del kvinnor hon jobbat med har åkt till Syrien för att fly arrangerade äktenskap eller för att få en andra chans eftersom de är frånskilda. Skälen är många, men terapin är den samma. Enligt Angela Misra handlar det om tålamod och långa samtal där man förstår vad som fått en person att välja den vägen.
– Det gäller att hitta händelsen som fick dem att radikaliseras och sedan erbjuda ett annat, positivt narrativ.