”En samhällsrevolution som bara har börjat”
Nya former av stadsaktivism som uppstått tack vare sociala medier kommer att ändra många av dagens sociala och ekonomiska relationer, säger forskaren Pasi Mäenpää. – Det vi ser är en samhällsrevolution som bara har börjat, säger han.
En lång rad evenemang som initierats av invånarna har blomstrat upp i Helsingfors de senaste åren. Mest känt är kanske restaurangdagen, ursprungligen en sorts anarkistisk demonstration mot den stelbenta byråkratin kring matservering. Efter att restaurangdagen blev en uppskattad exportprodukt har livsmedelsverket Evira gett efter och godkänt konceptet.
– Det här är ett lysande exempel på hur stadsaktivism kan få världen att förändras, säger docent Pasi Mäenpää vid Helsingfors universitets enhet för socialvetenskap.
Han är engagerad i forskningsprojektet Stadsaktivism – en resurs för metropolområdet, som analyserar fenomenet och ger förslag på hur stadens förvaltning bättre ska samspela med aktivisterna.
Aktivism-exemplen är många. En kvarts miljon finländare tillhör någon reko-ring som via Facebookgrupper förmedlar livsmedel från producenter till konsumenter utan mellanhänder. För olika stadsdelar finns FB-grupper där invånarna kan sälja eller byta saker, samt tidsbanker där medlemmarna byter tjänster. Kvartersfester som Kallio Block Party och stadsodlingsgemenskapen Dodo är ytterligare exempel.
Livskraftiga invånargrupper har uppstått i många stadsdelar, som Kasberget och Myrbacka i Vanda. I västra Böle har en liknande grupp bildats under vårvintern. Att värna om en trivsam närmiljö är ett av målen.
Sociala medier i centrum
Forskningsprojektet definierar stadsaktivism som gemensam, proaktiv och konstruktiv verksamhet initierad av invånarna och som försiggår i stadsrummet. Det är aktiviteter som sker utanför det traditionella föreningslivet och som har en lätt organisation och reagerar snabbt via sociala medier.
Enligt forskningsprojektet är det just internet och sociala medier som får stadsaktivismen att blomstra. Aktiviteterna i sig är inte nödvändigtvis nya, men tack vare sociala medier få de en annan kraft.
– Det talas mycket om sociala medier som bubblor och ekokammare, men här ser vi myntets andra, positiva sida. Likasinnade hittar varandra, kläcker nya idéer och verkar för det gemensamma bästa, säger Pasi Mäenpää.
Olika drivkrafter
Drivkrafterna bakom aktivismen kan vara många. Vanliga ingredienser är strävan efter ekologisk hållbarhet och försök att förnya det ekonomiska systemet, till exempel med hjälp av olika delningstjänster. Invånarna är inte längre enbart konsumenter utan kan också delta som producenter. Det här skapar en marknadsekonomi med bredare bas. I vissa fall kan aktiviteten bottna i besvikelse över den traditionella politiken, men enligt forskningsprojektet är det sällan den främsta orsaken.
Enligt Mäenpää varierar graden av ideologiskt engagemang hos de aktiva. Hos en del kan deltagandet vara ett sätt att försöka förändra systemet, medan det hos andra helt enkelt handlar om att göra något som är praktiskt för en själv, till exempel köpa mat via en reko-ring.
– Det vi ser är en samhällsrevolution som bara har börjat. Vi vet inte exakt hur det utvecklas, men många av dagens sociala och ekonomiska relationer kommer att byggas om, säger Mäenpää.
Det innebär att också myndigheternas roll förändras, tror Mäenpää. Det är inte längre självklart att stadens byråkrater är de som vet bäst hur man till exempel ska dimensionera skolor och daghem i olika stadsdelar. Det kan finnas medborgargrupper som har mera aktuell information.
Enligt Mäenpää lockar stadsaktivismen fler invånare att delta i samhället och vidgar på så sätt demokratibegreppet.
– Den här formen av deltagande i samhället blir viktigare än traditionella politiska kanaler.
”Bort med Byråslavien”
För stadsförvaltningen kan stadsaktivismen vara svår att hantera, eftersom den inte fungerar som vanlig föreningsverksamhet. Aktivisterna vill få saker att hända direkt och har svårt med långsam byråkrati. Forskningsprojektet efterlyser därför flexibilitet av byråkraterna och betonar att olika slag av aktiviteter måste bedömas från fall till fall.
Många av de aktivister som medverkat i forskningsprojektet efterlyser en mera tillåtande attityd från myndigheternas sida. De känner sig begränsade av allehanda förbud.
– Vi borde frigöra oss från Byråslavien och gå mot ett mera tilllåtande Finland, säger Mäenpää.