Gammal pall i nytt mönster
Intervju Textildesignern Johanna Gullichsen älskar trädgårdsarbete men designar inga mönster med blommor. – Jag har ingen aning om hur det skulle gå ifall någon beställde ett blommönster av mig, säger Gullichsen.
Textildesignern Johanna Gullichsen skapade en sittkudde för den ikoniska Aaltopallen.
För drygt tjugo år sedan var Johanna Gullichsen sysselsatt med att arbeta fram nya mönster. Då de första idéerna inte kunde realiseras som planerat satte sig Gullichsen vid sin vävstol igen och vävde fram nya prover på mönster.
Så småningom fastnade hon för en serie på sex geometriska mönster som döptes till Normandie.
– Jag hade massor av modeller från början men vävaren rekommenderade starkt att minska på antalet. Designarbete handlar inte bara om att skapa nytt, det handlar om att välja bort, säger Johanna Gullichsen.
Omgiven av stora packar med Normandie, och med mindre produkter i samma tyger, förklarar Gullichsen än en gång finessen med Normandie.
– Man har två tyger i ett eftersom båda sidorna kan användas.
Mönstret i kollektionen Normandie har inspirerats av forna tiders luxuösa oceanångare och deras färggranna däcksstolar. Det dröjde innan Normandie fanns i svart-vitt men efter att flera kunder kommenterat att ”arkitekter gillar svart” beslöt Gullichsen att komplettera kollektionen.
– Det var ett bra beslut. Svart-vitt säljer mest och vi har hela tiden beställningar på det.
Normandie blev en succé trots att början var knagglig. När tyget presenterades i Paris 1997 väckte det inget jätteintresse men senare samma år fick de första japanska kunderna upp ögonen när Normandie presenterades på Artek.
– Då hade vi inte ens prissatt produkterna ännu, minns Gullichsen.
Ny sits för pallen
Johanna Gullichsen är barnbarn till legendariska Maire Gullichsen och har vuxit upp med konst och design. Och med möbler signerade Alvar Aalto.
Den runda Aaltopallen är en ikon i finländsk möbeldesign. Inspirerad av pallen skapade Gullichsen i våras ett hyllningsmönster till tjugoåriga Normandie. Tyget finns i begränsad upplaga och tillverkas endast detta år.
Men hade Johanna Gullichsen, med tanke på sin bakgrund, ett alternativ till yrkesbana? – Visst hade jag andra planer än att bli textildesigner men livet blir annorlunda än man tänker sig.
Efter att inte ha kommit in på Konstindustriella högskolan läste Johanna Gullichsen franska och pedagogik och gick en kvällskurs där hon lärde sig tygtryck. Det gav mersmak.
Jag har lärt mig att man måste få hjälp med det man inte klarar av och för mig har det varit bra att hålla fast vid samma samarbetspartner från år till år. Johanna Gullichsen
– Dessutom studerade jag ju konsthistoria och det är aldrig till skada.
Vävandet lärde Gullichsen sig under två års studier vid Borgå hemslöjdsskola och därefter satte karriären som textildesigner fart. Företaget som bär hennes namn grundades 1989 men då hade hon arbetat med design och vävning i några år. Vad har varit knepigast under åren? – Att sälja är förbannat svårt. Vi måste få ihop en tillräckligt stor försäljning för att kunna göra en ny kollektion och jag har tvingats inse att man inte kan vara bra på allt.
– Jag har lärt mig att man måste få hjälp med det man inte klarar av och för mig har det varit bra att hålla fast vid samma samarbetspartner från år till år.
– Alla äventyr man hamnar i, utan att ha kunnat föreställa sig dem. Butiken i Paris är ett sådant. Den är numera stängd men jag ångrar inte en sekund av åren jag drev den.
Affären i Saint Germain des Prés är borta men Paris känns fortfarande som ett andra hem.
Kopierare saknar etik
Piratkopiering är ett gissel för de flesta formgivare och Gullichsen döljer inte sin upprördhet.
– Ett företag som kopierar har ingen bra etik. När mina mönster kopierades tyckte många att jag borde ha varit smickrad i stället för arg.
– Men jag tänkte att eftersom jag har möjlighet att anställa jurister för att bevaka mina intressen bör jag göra det för att bromsa kopierandet. Även med tanke på dem som kanske inte har likadana möjligheter att protestera.
– Om jag bara visste det. Jag brukar inte ha femårsplaner men ofta då jag blickar tillbaka brukar jag inse att jag haft en plan i det undermedvetna.
– Just nu vill jag utveckla företaget och samarbetet med mina partner i Japan.