Ålands längsta bro väcker protester
På sin brygga ett stycke norr om Degerby på Föglö står Gustaf Widén och tittar ut mot havet. Han är arg. Nej, han är rasande. För från Widéns tomt Skansbacka planeras Ålands längsta bro. ”Jag håller på att tappa tron på hela självstyret”, medger han.
Åland planerar en 550 meter lång och 18 meter hög bro som ska förkorta färjeresan till Föglö. Kritiker menar att brobygget förstör ett av Ålands värdefullaste kulturlandskap.
– Och vilken är nyttan? Jo, man säger att ett 30 minuters färjpass kan förkortas till 20 minuter, men jag betvivlar om nyttan ens är så stor, säger Gustaf Widén.
FÖGLÖ Seglare som angör Degerby kan inte missa att identifiera kulturjournalisten och författaren Gustaf Widéns tomt. Som ett kännspakt landmärke ligger hans två våningar höga, rosamålade bastu några hundra meter norr om byn.
Widéns rötter ligger djupt i Föglömyllan. Bakom hans Skansbacka ligger den gamla tingsgården Enigheten som i dag är gästhem och hembygdsgård. De sista som drev gården var Widéns mormorsmor och mormorsfar. Här har hans släkt bott i 400 år.
Nyheten att all trafik från den södra skärgården till det åländska fastlandet i framtiden ska gå via de egna ägorna kom inte som någon överraskning. Efter att planerna på en Föglötunnel begrovs för några år sedan började politikerna planera för att koncentrera skärgårdstrafiken till Föglö och förkorta färjpasset.
I praktiken betyder det att ett färjfäste byggs i östra Föglö därifrån Sottunga- och Kökarbor kör genom Föglö till det nya färjfästet som ska byggas på Gripö på andra sidan om Spetalsundet. Den 550 meter långa och 18 meter höga bron får sin början där Widén har sina marker.
– Det betyder att långtradare, tankbilar och virkestransporter ska trängas bakom min husknut då de kör till och från färjan. Nya vägar ska byggas i orörd natur. Den gigantiska bron kommer totalt att förstöra landskapet. Och vilken är nyttan? Jo, man säger att ett 30 minuters färjpass kan förkortas till 20 minuter, men jag betvivlar om nyttan ens är så stor.
Landskapsregeringen har redan fått ett anslag på 40 miljoner euro av lagtinget för att dra i gång projektet. I slutet av juni sammankallade man markägarna för att informera dem. Gustaf Widén var inte imponerad.
– Man sade att man vill ha en dialog med oss. Men vad är det för dialog att man tar kontakt först när alla kartor är färdigritade och man säger att bara detaljer kan ändras?
Gustaf Widén understryker att han inte främst talar i egen sak.
– Det vi har framför oss är ett av Ålands värdefullaste kulturlandskap som jag hyllat i så många av mina texter. I tusen år har sjöfarten från Stockholm österut gått genom Spetalsundet. Gamla s/s Viking körde den här rutten i början av 1960-talet, liksom Aallotar, Birger Jarl och de andra ångbåtarna. För mig är detta ett åländskt urlandskap som berör min innersta identitet.
– Gripö är Föglös artrikaste ö med orörd natur. Här ska nya vägar och ett färjfäste byggas som helt skövlar miljön. De forntida lämningarna längs sundets stränder förvandlas till grus när enorma brofästen anläggs. Och om färjfästet flyttar från Degerby kommer byns unika maritima miljö att förändras och banaliseras. Byn riskerar att förtvina, butiken överlever knappast.
Också om startskottet för kortruttsprojektet har gått så ger Widén inte upp kampen.
– Det är självklart att vi markägare besvärar oss och på alla sätt försöker stoppa bygget. Risken är att när en gång en boll sätts i rullning så är den omöjlig att stoppa. Men om två år är det lagtingsval. Lyckas vi fördröja byggstarten så länge kan vi hoppas att kortrutten blir en valfråga och att oppositionen som nu röstade emot vinner majoritet.
För Gustaf Widén har projektet fungerat som en obehaglig väckarklocka.
– Jag har hela mitt liv talat för självstyrelsen och i alla olika sammanhang framhävt den åländska modellen som någonting eftersträvansvärt och bra. Nu vet jag inte längre vad jag ska tycka. Vad har självstyret för funktion om man utnyttjar den för att skövla naturen och i namn av något slags ”samhällsnytta” förstöra unika historiska miljöer?
– Tidigare lantrådet Camilla Gunell (socialdemokrat) som numera
är miljöminister sade tidigare att hon helt delar min kritik. Ändå talade hon för bygget i regeringen. Hur kan man ha respekt för politiker som byter åsikt så lättvindigt?
”Vi visste inget”
Sedan Gustaf Widén för sjutton år sedan i vredesmod lämnade Hufvudstadsbladet och posten som kulturchef har han arbetat på frilansbas. Det handlar om kolumner i Tidningen Åland, recensioner i Vasabladet och Nordisk tidskrift och framför allt om olika förtroendeposter, främst i Svenska folkskolans vänner där han sitter i styrelsen.
På frågan hur SFV-styrelsen kunde gå med på planerna på en lyxig tjänstebostad åt kanslichef Johan Aura ler Widén glatt.
– Jag tar inte alls åt mig av den kritiken, för vi i styrelsen visste ingenting. Vi blev aldrig informerade. Saken sköttes inte bra, men vi har nu sett över alla arbetsprocesser för att någonting motsvarande inte ska inträffa igen.
Det var framlidne kanslichefen Christoffer Grönholm som drog med Widén i SFV:s verksamhet. Efter hans död övertog Widén många av Grönholms uppdrag.
Bland annat var han styrelseordförande i det bolag som förverkligade G18-projektet och i många år ledde han juryn för Arvid Mörne- och Solveig von Schoultztävlingarna.
– De har haft en enorm betydelse för vår litteratur. Nästan alla som debuterat som författare på senare tid har ett förflutet som vinnare eller pristagare i våra tävlingar.
Det som numera är Gustaf Widéns ögonsten är utgivandet av biografier över finlandssvenska kulturpersonligheter. Både kända och okända. Han är ordförande i redaktionskommittén.
– I fjol fick båda bibliografierna som vi gav ut, över Hilma Granqvist och Helena Westermarck, pris av Litteratursällskapet.
SFV är en lagom stor förening, tycker Widén.
– I motsats till andra fonder är vi folkliga med niotusen medlemmar. Vi stöder småskaliga projekt, men har också resurser att göra storsatsningar som G18 och donationen på 900 000 euro till Helsingfors universitet för lärarutbildningen. Utan SFV hade projektet aldrig blivit av.