Ny havsmask tar över åländska vatten
Det finns rikligt av den nya invandrade havsborstmasken i åländska vatten, visar en ny rapport. Vän eller fiende? Oklart.
Bottenfaunan, det vill säga djurlivet, under nedlagda fiskodlingar vid Andersö, Järsö och Bergö har analyserats av Husö biologiska station under ledning av Anniina Saarinen.I den färska rapporten konstateras att man kan notera en liten försämring av djurlivet, en viss artfattigdom och också låga syrehalter på djupet.
Samtidigt gör man bedömningen att det pågår en återhämtningsprocess som ser ut att lyckas relativt bra.
Det mest iögonfallande i rapporten är den rikliga förekomsten av den för vår världsdel främmande havsborstmasken Marenzelleria.
Det finns tre olika arter av Marenzelleria i Östersjön – viridis, neglecta och arctia. De två förstnämnda hör egentligen hemma vid den nordamerikanska östkusten medan forskarna tror att arctia kommer från de ryska flodernas mynningar i Norra ishavet. Neglecta är den som påträffas mest på Åland.
Masken har sannolikt färdats över haven i larvstadiet och som fripassagerare i fartygs barlastvatten. Den observerades första gången i Europa 1979, då i Skottland. Fyra år senare, 1985, fanns den vid tyska kusten i Östersjön och sedan dess har den intagit hela Östersjön, Ålands hav och Bottniska viken.
2013 påträffade Husös forskare havsborstmask på sammanlagt 36 av 39 ställen som undersöktes på hela Åland.
286 meters djup
Den upp till 12 centimeter långa nykomlingen hålls noga under uppsikt av forskare kring hela Östersjön.
Masken finns i miljöer som har bräckt vatten och ler- eller sandbotten där den kan gräva sina 10–40 centimeter djupa gångar.
– Den finns till exempel ofta på botten vid badstränder och man kan se millimetertjocka sandkorvar vid mynningen till hålen om man tittar noga med cyklop, skriver VISS (vatteninformationssystem Sverige) på ett faktablad på sin webbplats.
– De kan leva så grunt som på 0,5 meters djup, men det finns också rapporterat om höga tätheter på 286 meters djup i Ålands hav. Normalt kan det finnas mellan 200 och 1 100 individer per kvadratmeter men i tyska och polska flodmynningsområden har det hittats 5 000–30 000 individer per kvadratmeter.
Om invandraren innebär problem eller inte är fortfarande oklart. Enligt resultaten av den forskning som hittills har gjorts verkar det som om vi har skäl att både hälsa masken välkommen och att oroa oss.
Det positiva är att masken med sina djupa gångar i bottensedimen- tet bidrar till att öka syresättningen. Det leder till att nedbrytningen av organiskt material förbättras och en stor internationell forskargrupp slog därför för några år sedan fast att maskarna kan bidra till mindre algbildning.
Men det är bara halva sanningen. När masken hittar till områden där gamla miljösynder finns begravda i bottensedimentet blir effekten av de djupa gångarna den helt motsatta.
Forskning, bland annat vid Umeå universitet, har påvisat att salter, näring och miljögifter kan frigöras när maskarna rumsterar om. Det kan gynna algerna men ökade gifthalter i vattnet kan också påverka andra djurarters näringskedjor negativt.
Någon större konkurrens om plats tror man inte att det blir eftersom det inte finns några inhemska arter som gräver lika djupa gångar i havsbottnen. Men masken konkurrerar med andra arter om föda och i vissa områden har den trängt ut andra arter, till exempel kräftdjur.
Marenzelleria har också naturliga fiender. Den ingår i östersjömusslans föda och den har hittats i magarna på flera fiskar.
Den finns till exempel ofta på botten vid badstränder och man kan se millimetertjocka sandkorvar vid mynningen till hålen om man tittar noga med cyklop. VISS