Fritt vårdval en besvikelse?

VåRDREFORMEN Det fria vårdvalet tycks intressera mest för tillfället. De som vurmar för det kanske tänker på de effektiva och kundvänliga privata läkarstationerna i våra större städer.

Verkligheten för en kommande privat vårdcentral blir dock en annan. Den kommer att möta samma krassa verklighet som den kommunala sidan. Det gäller pengarna. Hittills har man planerat en ersättning enligt kapitationsprincipen. Det innebär att man får en fast ersättning per år för varje människa man har i sitt register. Summan

korrigeras dessutom enligt människornas ålder, tidigare sjukdomshistoria, språk och geografiska förhållanden. En del av pengarna tillkommer dessutom på diffusa grunder, som till exempel något slags kvalitet.

På den kommunala sidan har cheferna hittills haft två huvudmål: att hålla sig till budgeten och att få så mycket hälsonytta som möjligt till stånd inom budgetens ram. Här ryms patientens bekvämlighet och önskningar sällan med. Läkarval, snabb diagnos och behandling, samt trivsamma utrymmen har inte kunnat prioriteras i detta system. Sjukdomar som cancer i tjocktarm, magsäck, prostata

och bröst kunde diagnostiseras på en vecka, men det har varit en utopi i det kommunala systemet då varken endoskopister, röntgenläkare och patologer kunnat vara snabba. Patientens plågsamma väntan på frikännande eller dom har inte prioriterats. Allt detta har man kunnat prioritera på de privata läkarstationerna. Men kan de privata göra det i det nya systemet? Troligen inte.

Budgeten både för privata och kommunala kommer troligen att bli ännu stramare om något skall sparas. Man får inte mera pengar om de inte räcker. Den dyraste delen, alltså personalen, måste ersättas med datorisering. Man måste göra det ännu svårare att möta eller få tala med en läkare och mera använda automatiserad självdiagnos. Väl utbildade yngre patienter kan uppleva allt detta som mera personlig makt, men de är en minoritet bland den åldrande sjuka massan.

Hela vårdreformens ljusa framtid är beroende av samhällets ekonomiska situation. Om det inte blir bättre hjälper ingen privatisering. Men glöm inte! De privata läkarstationerna och sjukhusen får fortsätta så lägg undan något för de svåra dagarna!