Souljazz av det tuffare slaget
Inhemska bandet Hutera kan mycket väl bli lika populärt som Dalindeo. Bandets rossliga klang är en klar fördel, menar Jan-Erik Holmberg.
Bandet Hutera har existerat i all tysthet sedan 2011. De gjorde en ep-skiva för tre år sedan och slår nu till med ett helt album, som utges enbart som vinyl och laddningskupong.
Från den i och för sig lovande ep:n med rhythm & blues och schlagermässig sång har bandet tagit ett stort steg i rätt riktning. Nu är det fråga om souljazz i samma anda som har fört till exempel Jukka Eskola och Timo Lassy mot framgångar.
Musikerna i Hutera är Johannes Salomaa, sax och flöjt, Petri Pietilä, gitarr, Risto Kumpulainen, orgel och elpiano, Timo Tuppurainen, bas, Niklas Ahlsved, trummor och Markus Jaatinen, perkussion. Tuppurainen är den mest kän- da i bandet – han spelade redan på 00-talet i U-Street All Stars tillsammans med Lassy.
Saxofonisten Salomaa har bland annat storbandsbakgrund från The Great Helsinki Swing Band och Lappeenranta Big Band, som han har dirigerat. Han har också figurerat inom popmusik bland annat som arrangör för exempelvis Michael Monroe, Maarit, Danny och Tapani Kansa.
Låtarna (de flesta av Salomaa eller Kumpulainen) är riffbaserade och enkla men finessrika och finurliga. I Punto Strut fungerar saxen, orgeln och gitarren fint unisont över ett tajt spelat komp. Vallila Boogaloo lunkar fram i ett lättjefullt mediumtempo, men Kumpulainens vassa orgel med ett Leslieskåp som protesterar genom att producera en aning rördistorsion blottlägger att det är fråga om allvar.
Flöjtens och orgelns unisono i Terylene Man är effektivt och fräscht. Pietiläs lätt distorterade gitarr kontrasterar här på ett tilltalande sätt.
Bägge vinylsidorna avslutas av Fog Rises In Southern Helsinki, två filmiska stämningsskapare i svartvitt, men med många nyanser av grått.
Tuppurainens October Spirit inleds av en seriös gospelorgel, men den välskrivna balladen är inte alls så höstgrå som man kunde tro.
Det finns ingen orsak till att Hutera inte skulle bli lika populärt som Dalindeo eller Eskolas Soul Trio, tvärtom är bandets lite rossligare attityd och klang till fördel. Skivan är inspelad live i studion och man hoppas på att snart få höra bandet levande.