Telefonnostalgi
Nyligen pratade jag med två unga damer på tjugo plus, av den där generationen som tydligen har insupit datakunskap med fostervattnet och som tittade på min mobil av modell Ä med synbar skepsis. Själva visade de stolt upp sina supermoderna apparater med vilka man tydligen kan göra det mesta. Direktkontakten med kompisarna fungerade i alla fall förträffligt. Det kom meddelanden då och då för det är tydligen viktigt att ständigt vara uppdaterad med vad andra håller på med.
Så jag berättade om hur det var i min ungdom. Då när det i hushållet fanns en enda telefonförbindelse försedd med en apparat, som var stadigt förankrad i en ledning med stöpsel i väggen. Denna telefon placerades centralt, företrädesvis i hallen, så att signalen hördes överallt och någon genast ilade för att svara. Privata samtal var omöjliga att föra tills någon hittade på att skaffa en lång förlängningssladd som gjorde det möjligt att dra med sig telefonen in i närmaste garderob för att kunna prata i fred.
Detta blev särskilt viktigt i tonåren när man väntade på att Han med stort H skulle ringa. På den tiden var det otänkbart att hon skulle ringa honom; det var bara att vänta på hans initiativ. Och det kunde dröja. Så man slog läger i apparatens omedelbara närhet, det gick ju att läsa läxor där också. När det sedan äntligen ringde var det irriterande nog mammas mest långpratande väninna … Ibland hände det att lillasyster hann svara. En gång, när hon var särskilt arg på storasyster, hördes hon lögnaktigt säga: nej, hon har gått ut, hon sade inte vart och jag vet inte när hon kommer hem … Och så lade hon belåtet på luren och storasyster var rasande.
Och jag berättade om att det länge fanns manuella telefoncentraler i byarna på landsbygden. När man ringde upp svarade en telefonist och när man frågade efter till exempel herr A kunde hon upplysa om att han inte var hemma för hon hade nyss sett honom köra förbi och hon trodde att han var på väg till prästgården, för där var det kaffekalas, skulle hon koppla dit? För att inte tala om VHF-förbindelsen till sjöss, där allt som sades gick ut i etern och det var ett vanligt nöje bland fritidsbåtar att lyssna till både det ena och det andra och ofta intressant privata som avhandlades.
Så vilket framsteg är det inte att man numera kan ha enskild kontakt med andra människor praktiskt taget var som helst!