Språkstrid ledde till uppsägning på universitetet
Universitetet avvisar kritiken om brister i svenskan
– Stämningen blev tilltagande svenskfientlig, säger lektor Anders Sirén och tidigare biträdande professor Michael Gentile som sade upp sig.
Helsingfors universitet söker för tillfället en biträdande professor i geografi. I tjänsten ingår ett krav på minst femtio procent un dervisning på svenska. Men det kravet är bara ett spel för gallerierna, säger Michael Gentile som tidigare hade jobbet.
Efter att institutionen fick en ny ledning för några år sedan upplevde han att stämningen försämrades och att svenskan började motarbetas. Språkstriden blev ett av skälen till att han till slut sade upp sig.
Både han och institutionens andra person med ett likadant språkkrav i sitt kontrakt, lektor Anders Sirén, är djupt oroade över svenskans ställning på universitetet.
Reglerna var tydliga, och Michael Gentile bekantade sig noga med dem innan han lämnade sin fasta tjänst i Sverige och tog emot jobbet som biträdande professor i geografi vid Helsingfors universitet 2013. Svenskan har en lagstadgad ställning som likvärdigt språk på Helsingfors universitet och hans undervisning skulle i huvudsak ske på svenska. Med chefens tillstånd kunde kvoten sänkas till femtio procent svenskspråkig undervisning.
Men också det kravet var svårt att uppfylla. Efter två år på Helsingfors universitet hade Gentile enligt sina egna uträkningar lyckats ge bara fyra procent av sin undervisning på svenska. Och det efter hårda ansträngningar.
– När min tidigare chef som var finlandssvensk gick i pension förändrades allt. Jag upplevde att svenskan systematiskt började motarbetas. Jag uppmanades direkt att inte ta upp språkfrågan med det underliggande hotet att det var en förutsättning för att min tjänst skulle förnyas och därefter kunna utvecklas till en professur. Professuren var naturligtvis mitt mål, och därför hamnade jag i en svag förhandlingsposition, säger Gentile.
Uppmaningen framfördes av hans närmaste chef, professor Mari Vaattovaara. ”Låt oss inte göra språkfrågan till ett problem” var budskapet. När Gentile ändå fort-
satte ta upp svenskan, anklagades han för att använda svenskkravet som en ursäkt för att slippa arbeta. Gentiles försök att påtala saken på högre ort möttes med ljummet intresse, tystnad eller irritation.
Till slut fick Gentile nog. Han sade upp sig efter att ha fått jobb på universitetet i Oslo där han inledde arbetet som professor i fjol. Bråket i Helsingfors har han egentligen lämnat bakom sig, men för en tid sedan upptäckte han att hans gamla jobb utannonserats med samma krav som när han själv tog emot det: minst 50 procent av undervisningen ska ske på svenska.
– Eftersom jag vet att det där bara är ett spel för gallerierna gör det mig arg. Det finns absolut inga förutsättningar att klara kravet på 50 procent svensk undervisning. Det hela är skandalöst, säger han.
”Slöseri med resurser”
Gentile är inte ensam om sin kritik. När han tillträdde jobbade redan universitetslektor Anders Sirén på samma institution, och det visade sig snart att svenskan skulle bli en allvarlig stötesten för dem båda.
– Redan från början stötte jag på okunskap och ointresse för svenskan, men ingen fientlighet. Jag kunde få frågor som ”Måste du verkligen undervisa på svenska?”, som om det var min personliga önskan och inte ett lagenligt krav i mitt kontrakt.
Eftersom det rådde omorganisering var arbetsbilden oklar ändå, och Sirén antog att han som nyanställd helt enkelt inte visste tillräckligt om villkoren.
– Jag ägnade mycket tid och energi åt att förstå syftet och målsättningen med den svenskspråkiga undervisningen. Genom aktivt nätverkande lyckades jag skapa mig en god bild av hur den fungerade vid universitetet i stort. Jag försökte förmedla informationen vidare till mina egna chefer på institutionen, men möttes vanligtvis av ett monumentalt ointresse.
I enlighet med universitetets praxis lockade Sirén studenter också från andra huvudämnen, men upplevde att hans ansträngningar inte uppskattades utan snarare ifrågasattes.
– Det sågs som ett slöseri med institutionens begränsade lärarresurser som borde användas för att undervisa de egna studenterna, säger han.
För ungefär ett år sedan började problemen eskalera. När institutionen inrättade en styrgrupp som enligt direktiven skulle bestå av representanter från alla delämnen och undervisningsspråk, ingick inte Sirén trots att han vid den tidpunkten var den enda som undervisade på svenska.
Han tog sina frågor vidare till enheten Svenska ärenden, där man engagerade sig en stund men inte kunde erbjuda några handgripliga verktyg för att tackla situationen. Allt detta gjorde – och gör – honom bekymrad över svenskan.
– Jag anser visserligen att tre personer i viktiga chefspositioner på institutionen är olämpliga på sina poster, men sådant händer ju ibland. Det som oroar mig mycket mer är att det inte finns några robusta strukturer som skyddar svenskan mot professorer som sätter sina egna preferenser före lagar och regler. En enskild chef borde kunna tycka vad hen vill utan att den svenska verksamheten påverkas. Det saknas en befälsgång där man tydligt kan se vem som bär ansvar för vad när det gäller svenskan, säger han.
”Svagt intresse”
Gentiles närmaste förman, professor Mari Vaattovaara, hänvisar HBL till geografiska institutionens chef, professor Juha Karhu. Karhu säger att problemet delvis handlar om svagt intresse. Åtminstone en av Gentiles svenskspråkiga kurser måste ställas in för att det fanns bara en studerande.
Enligt lagen är det ändå inte elevunderlaget som ska avgöra om undervisningen sker på svenska. För att universitetet ska kunna bära sitt svenskspråkiga riksansvar kan undervisningen ordas till exempel genom samarbete med andra institutioner. Menar du alltså att det är elevunderlaget som avgjorde i det här fallet? – Nej, det får inte avgöra. Institutionens officiella budskap är att minst femtio procent av undervisningen ska ske på svenska. Men nu säger både Gentile och Sirén att de fått direkta uppmaningar av sina förmän att inte bråka om språkfrågan. Är det institutionens inofficiella budskap? – Det skulle vara fullständigt motstridigt, det kan jag inte tro. Var kan de ha fått en sådan uppfattning? Ljuger de? – Det vill jag inte påstå, men de ser på saken på ett annat sätt. De kan ha haft interna diskussioner och personliga meningsskiljaktigheter med sina förmän, men det är åtminstone inte institutionens budskap.
Mejlkorrespondens som Gentile sparat visar ändå att han påtalat problemen för Karhu, och att han bland annat förklarat orsakerna bakom beslutet att säga upp sig.
Karhu lovar återkomma till HBL när han tagit fram fakta om hur mycket av Siréns och Gentiles undervisning som skett på svenska. Med hjälp av det kan han ta ställning till deras påståenden.
”Missförstånd från början”
Frågan går vidare till Kai Nordlund som i egenskap av prodekanus ansvarar för tvåspråkigheten vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. Han har länge varit medveten om stridigheterna på geografiska, och säger att han tog tag i dem redan för ett par år sedan.
– Då ordnades ett möte med alla inblandade. Alla var helt införstådda med språkkravet och det gjordes en plan för hur den ska förverkligas. Nu blir det den nya biträdande professorn som får jobba utifrån den. I annonsen står det också tydligt att tjänsten är minst till hälften svenskspråkig för att saken från början ska vara helt klar, säger Nordlund.
Han avvisar kritiken om bristande strukturer för svenskan.
– Strukturer för det svenska finns men Gentile fick information om dem för sent. Det här är något som vi måste lära oss av, informationsproceduren behöver bli bättre.
Vad gäller Gentiles undervisning säger Nordlund att det fanns missförstånd från början.
– Han förstod kanske inte sitt helhetsansvar utan ville hellre undervisa magisterkurser än kandidatkurser där elevunderlaget är bredare. Dessutom fanns det uppenbara problem med personkemin. Anders Sirén har däremot undervisat på svenska hela tiden. Ni gjorde en plan och höll möten, men ändå sade Gentile upp sig och Sirén är orolig. Vems är ansvaret och har det gjorts tillräckligt? – Ansvaret är delvis institutionens och delvis mitt, men jag vet inte vad vi kunde ha gjort bättre. Vi kom överens om att Gentile skulle undervisa mer på svenska och gav honom frihet att förverkliga detta. I det här sammanhanget vill jag också påpeka att det sker mer svenskundervisning än lagen kräver om man ser till hela universitetet. Siffran dras upp tack vare de områden där svenskan är stark, till exempel medicin, fysik och juridik.