Segraren från Nyslott i Esbo
Hon har varnats för den tuffa operavärlden, men ännu inte avskräckts. Sången är nämligen 25-åriga koloratursopranen Aurora Marthens passion och drivkraft.
Sin första seger tog hon tillsammans med lillasystern Olivia i en liten tävling arrangerad av ryska ambassaden 2013. För ett par år sedan vann hon den första Helsinki Lied-tävlingen i klassen för under 25-åringar tillsammans med pianisten Elias Miettinen. Och i mitten av juli tog hon sin första seger i en egentlig sångtävling, Timo Mustakallio-tävlingen i Nyslott.
Juryns ordförande, festivalens konstnärliga ledare Jorma Silvasti uppgav att nivån i finalen var ovanligt jämn, men att det ändå var lätt att enas om segraren. Det var Aurora Marthens ljusa koloratursopran som övertygade juryn mest i Sibelius solosång Jubal och Elviras aria ur Vincenzo Bellinis Puritanerna.
Aurora Marthens hette ursprungligen Kyllönen i efternamn, men namnbytet för fem år sedan hänger ihop med en ”galen idé” och ett behov att skapa sig en egen identitet.
– Först tänkte jag ta Marthens som artistnamn, men sedan tänkte jag att det var lika bra att ändra det i passet också. Det var en galen idé, men den hängde ihop med att jag ville träda fram i egen person. Min pappa, tonsättaren Timo-Juhani Kyllönen har sitt eget konstnärsego och en egen aura om sig och i lilla Finland är det så vanligt att man alltid kopplas ihop med en viss konstnärsperson, att jag därför ville skapa mig en egen identitet, säger Marthens.
Inspirerad av sin mormors flicknamn antog hon en internationellt klingande variant av släktnamnet Mårtens och på grund av förväxlingsrisken med släkten von Martens, lade hon till ett h. Namnbytet må ha varit uttryck för ett fadersuppror, men det råder inget tvivel om att Marthens också dragit nytta av uppväxten i ett musikaliskt hem med föräldrarnas kontakter. Till exempel lärde hon känna sin viktigaste sånglärare Riikka Hakola som 17-åring när denna sjöng i faderns monologopera Tango solo.
Härmade flitigt
Aurora Marthens började spela cello redan som fyraåring för bland andra Helén Lindén och André Hongell, men det var i tonåren som hon upptäckte att sången var hennes ”ultimata uttryckssätt”. Hon talar om sången som en ”ljusglimt i de mörka tonåren”.
Marthens är så till vida ett modernt barn att hon ohämmat också använde internet i sin utveckling.
– Jag hade ju Youtube till min hjälp och det kändes ganska person- ligt att kunna höra Renée Fleming både sjunga, tala och undervisa. Jag tog också reda på, lyssnade och försökte härma sångare som Kathleen Battle, Joan Sutherland och Kiri Te Kanawa. Det var en oerhörd kraft som sköljde över mig när jag märkte att det faktiskt var möjligt att lära sig genom att härma.
Parallellt med tankarna på en sångarkarriär drömde Marthens om en skådespelarkarriär, vilket förde henne för ett år till Västra Nylands folkhögskola efter gymnasiet. Hon visste ändå att det var rösten som hon helst ville jobba med och hon sökte därför till Åbo konservatorium. Till Sibelius-Akademin kom hon in på tredje försöket 2015.
I dag är Aurora Marthens fast beslutad att pröva hur långt sångarvingarna bär och redan i augusti planerar hon delta i nästa tävling, en barockoperatävling i Innsbruck i Österrike. 2019 tar hon också sikte på sångtävlingen i Villmanstrand och internationella Mirjam Helintävlingen.
– Att tävla gör gott, eftersom det är bra att hela tiden få kritik. Man mognar när man går igenom tävlingsmangeln och förbereder ett program.
Men när Marthens tänker på hur- dan feedback och hurdana råd hon fått längs åren av diverse pianister och lärare är hon inte enbart smickrad.
– Jag har fått höra att ”man ska ta sin tid”, att ”det är en hård värld därute”, att ”man ska veta sin plats” och ”inte fantisera om alltför mycket”. Allt det där låter som att man helst ska stanna vid sin läst. Jag tror många finländare har en felaktig uppfattning om att man kan utbilda sig tills man är 30 och sedan fara till Tyskland. Faktum är att karriären helst borde vara i gång redan vid 28 om man ska ha en chans, säger 25-åriga Marthens och tillägger:
– Det verkar svårt för vissa lärare och pianister att låta en blomstra, men själv tror jag att det värsta man kan göra är att förminska sig själv. Ungdomar borde inte underskattas.
Vid Sibelius-Akademin planerar Marthens att nog fullgöra sin kandidatexamen, men gällande magisterstudierna är allting möjligt.
Prispengarna efter segern i Nyslott, 15 000 euro, kommer givetvis att gå till fortsatta sångstudier.