Gärna på min bakgård

●●●Ibland när jag tittar ut genom mitt köksfönster ser jag en lång, lång kö. Den sträcker sig längs med ett helt kvarter och fortsätter runt hörnet, och fyller ytterligare ett kvarter. Människor i alla åldrar står prydligt uppradade och väntar på sin tur. En efter en får de sedan en kasse i handen, och fortsätter vidare.

Där står jag högt uppe på en backe och tittar ut genom fönstret i en lägenhet på ett av stadens finaste kvarter. Jag har ingen aning vad verkligheten i den kön innebär.