Alf Rehn riktar känga mot fegheten i Finland
Professorn bygger ny enhet för innovation i Danmark
Ett spännande jobberbjudande lockar professor Alf Rehn från Åbo akademi till Danmark. I den vevan passar han på att kritisera Finland för att föra en politik som försämrar forskningen och universiteten.
– Man får hoppas att vi inte fegar ihjäl oss. Universiteten funderar redan för mycket på huruvida politikerna och medierna ska tycka om dem.
Han ogillar också den självgodhet som råder.
– Vi ska inte tro att folk står på kö, bugar och ber om att få komma och arbeta i Finland. Vi är inte så fantastiska att alla vill ha oss, påminner Rehn.
Det är varken missnöje eller bråk som gör att Alf Rehn lämnar Åbo Akademi och Finland, utan snarare ett spännande jobberbjudande. Rehn tar ändå tillfället i akt att kritisera Finlands politiska och akademiska kretsar.
– Finland blir inte direkt attraktivare av att man för en politik som försämrar forskning och universitet.
Universitetsnedskärningarna leder till försiktighetsåtgärder, säkra kort som ingen kan ifrågasätta. Enligt Rehn är det just velandet och osäkerheten som redan är Finlands akilleshäl.
– Man får hoppas att vi inte fegar ihjäl oss. Universiteten funderar redan för mycket på huruvida politikerna och medierna ska tycka om dem. Därmed lyckas man skjuta sig själv i knäna.
Hatretorik, normalisering av populismen och dåliga förbindelser mellan Åbo och omvärlden är andra orsaker till Rehns flytt. Han ger också en känga åt Finlands rädsla för förändring och generellt negativa inställning.
– Det finns mycket bitterhet och surhet i den finska debatten, och det gör inte Finland mera attraktivt. Vad gäller förändringsfientligheten, så finns den också i Danmark, möjligtvis ännu mer.
Efter att ha innehaft en professur i företagsekonomi vid ÅA återvän der Rehn till en teknisk fakultet. Syddansk Universitet SDU satsar stort på ny teknologi, robotik och drönare.
– Jag ska bygga upp en ny enhet för innovation. Det ska bli spännande att få definiera agendan, i stället för att bara utföra jobbet.
”Värst för juniorforskarna”
Rehn tycker att läget är värst för juniorforskarna, vilket ger honom lite dåligt samvete. Han funderar mycket på de unga som han lämnar efter sig.
– Det är lätt för en professor att flytta på sig och klappa sig på magen för nya fina möjligheter. Vi professorer ska inte klaga så mycket, för vi klarar oss alltid på något vis.
Trots att den nordiska universitetsmodellen är utbildningsfokuserad, upplever Rehn att man i Danmark är mer forskningsorienterad.
– Många finländska universitet satsar primärt på utbildning, trots att de inte vågar säga det. Det här skapar små blygsamma universitetsenheter med klara och tydliga uppgifter.
Det är utbildning som genererar pengar. Enligt Rehn är de mest intressanta universiteten de som talar mindre om utbildning och mer om spännande forskning. En annan av våra svagheter är universitetens tredje uppgift: att kommunicera med företag och andra aktörer.
– Jag finner det fortfarande udda hur rädda många av våra universitet är för mer extroverta aktiviteter. Det upplevs problematiskt, rentav lite smutsigt.
Rehn har ändå märkt ett groende intresse bland entreprenörer för öppnare och friare tänkande, som inte omedelbart går att tillämpa.
– Faran är att vi redan har problematiserat det här till ett konstigt monster: antingen är man teoretiker eller tillämpare, och de ska aldrig mötas. Om det är någonting som jag faktiskt har åstadkommit, så är det att öppna upp teoretiska frågeställningar bland företagare.
Vi ignorerar eliten
Trots att oro och osäkerhet präglar vårt universitetsväsende anar Rehn en fälla av självgodhet bland finländarna.
– Vi ska inte tro att folk står på kö, bugar och ber om att få komma och arbeta i Finland. Vi är inte så fantastiska att alla vill ha oss.
Rehn anser att det finns mycket fördelar med Finland, men tycker att vi har en skev uppfattning om vår potential. Dessutom är vår geografiska position inte särskilt avundsvärd.
– Diskussioner om ett par framgångsrika uppstartsföretag kan ha lett till att vi har glömt bort hur små vi faktiskt är. Vissa tänker att Slush och ett par amerikaner på besök är avgörande, så nu kör vi! Det är en farlig förvillelse.
Rehn skrev redan för några år sedan en kolumn om risken för kompetensflykt, alltså migrationsströmmar av högutbildade personer. Nu kan han bekräfta sina farhågor.
– Allt fler människor börjar planera en flytt, för att skapa en bakdörr för sig själva. Brain drain är inget som sker ett tu tre, som att 100 000 finländare säger ”tack och hej, nu sticker vi”. Ganska många som inte bara tänker innanför Ring III har redan gjort det här.
Rehn ser det inte som att Finlandsbilden är hotad, utan att omvärlden lockar mer. Finland känns kanske inte lika attraktivt i dag som tidigare.
– Vårt land är ställvis mycket trivsamt och har bra skolor, men debatten om varför det lönar sig att stanna kvar i Finland saknas.
Han tycker alltså att vi främst ska fundera på hur vi ska ta hand om och motivera de människor som har alternativ, men inte på bekostnad av dem som saknar valmöjligheter.
– Rätt många av dem som ser bredare än rakt framför näsan på sig tenderar att ha ett socialt samvete. Det är fint att vi tar hand om de mindre bemedlade i samhället, men vi borde också ha en generell attraktivitetsdiskussion. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Han lyfter fram ett rikt kulturellt liv eller en rejäl satsning på forskning och bildning som källor till dragningskraft.
Landet lagom
Enligt Rehn är det typiskt för Finland att vela och försöka vara jämnduktigt på många fronter. Vi har blivit landet lagom.
– Vi är okej som välfärdssamhälle fastän vi har byråkratiska och alltför många förnedrande bi
Vi ska inte tro att folk står på kö, bugar och ber om att få komma och arbeta i Finland. Vi är inte så fantastiska att alla vill ha oss.
dragssystem. Vi är okej som marknadsekonomi, men tyngs fortfarande ner av skatter och förordningar. Vi är okej som bildningsnation, men skär mycket i grundforskning. Då blir det lite som en haltande vals.
Rehn har inför flera val förespråkat en brakseger för någon av de politiska ideologierna. Han skulle gärna ge dem fyra år för att prova en annorlunda strategi.
– Vänstern skulle kunna testa en radikal basinkomst eller rejält högre skatter, eller varför inte en högerregering som inför sann marknadsliberalism.
Rehn tycker att vård och landskapsreformen är ett typexempel på hur ineffektivt våra sexpackar och koalitioner fungerar i praktiken.
– Man vill genomföra en stor reform, men inte ens det klarar man riktigt av. Nya kommittéer och det ständiga skrivandet av rapporter. Den finska sjukan är att allting ska sönderanalyseras, utredas och planeras så länge att man aldrig får något gjort. Det viktigaste är att genomföra.
Vi har en stark rädsla för att göra fel och en tendens att överanalysera.
– Man brukar kalla det analysparalys. Om det finns något land som representerar det uttrycket, så måste det vara Finland.
Åbo ligger i periferin
Rehn är född i Åbo, och vissa av hans barn har vuxit upp i staden. Han har länge uppmärksammat stadens kontakter och förbindelser till omvärlden.
– Jag skulle vilja tycka om Åbo, men faktum är att jag jobbar internationellt. Det tänker jag inte be om ursäkt för.
Rehn jobbar ena veckan i Asien och andra i USA. Dessutom har han en flickvän i London och en son i Köpenhamn.
– Åbo är en regional stad lite i periferin. Det är svårt för en som mig att jobba från Åbo. Därför drar jag nu!
Han är beroende av att resa via större knutpunkter för att komma ut i världen. Från Helsingfors reser man smidigt till Asien, men i andra fall känns Köpenhamn betydligt närmare världen.
– När jag bodde i Köpenhamn hann jag äta frukost med min dåvarande familj, flög sedan ner till Tyskland på ett lunchmöte och hann ännu äta middag i London. Från Åbo kommer man till Nådendal på samma tid.
Resten av sommaren går mycket tid åt till flytten, men Rehn hoppas också hinna med en längre resa med de äldre barnen, innan skolorna kör igång igen.