Gallupnyheter

● Gallupundersökningar som mäter partiunderstöd är nyheter även om de sällan egentligen har något nyhetsvärde alls. Analys utifrån en enda mätning är nästintill meningslös. Trender är däremot intressanta, men då måste man ha en längre serie mätningar.

Felmarginalen i undersökningarna ligger på plus minus 2 procentenheter. För de små partierna med ett relativt stabilt väljarunderstöd är felmarginalen inte så bred, men de utgör sällan nyheter och är rätt ointressanta.

Vi tar en närmare titt på Yles gallupsiffror från juli och fokuserar på de fyra större partierna. I juni var felmarginalen 2,3 procentenheter. Nyheterna var att Samlingspartiet är det största partiet med ett väljarunderstöd på 20,4 procent följt av SDP med 18,5 procent, Centern 16,7 och De gröna med 16 procent.

● Det har alltid varit ett mysterium varför medierna rapporterar väljarstödssiffror med tiondelsdecimaler och till och med drar slutsatser om partiernas storlek på basen av decimaler. Alla fyra partierna i den färskaste gallupundersökningen ligger inom samma felmarginal. Centerns och De grönas ”bästa” siffra kunde alltså vara nära Samlingspartiets ”sämsta” siffra.

Enskilda mätningar är alltså sällan nyheter eftersom förändringarna i väljarstödet är så små. Däremot är antalet ”vet inte” eller ”vill inte berätta” alltid intressant. Den siffran blir sällan en nyhet, men ifall den siffran stiger betyder det att det finns mer rörliga väljare och att förflyttningar kan vara på väg. Ofta sker förändringarna via ett mönster där en väljare uppger sig senast ha röstat på ett parti, men nu vet hen inte hur hen skulle rösta. Från ”vet inte” sker sedan att förtroende åter skapas till det parti hen röstat på eller så byts preferensen. Därför borde man alltid rapportera storleken på den gruppen.

Trenderna är däremot intressanta och i den analysen måste man också sätta siffrorna i ett sammanhang. Och här tar jag lite större frihet till tolkningar. Samlingspartiet är det enda regeringspartiet som har vind i seglen. En del ser ett mönster i att Samlingspartiet ofta i regeringen klarar sig bättre än de övriga regeringspartierna. En förklaring kan ligga i att partiet traditionellt inte lovat guld och gröna skogar utan ofta ses som politisk realist. En annan förklaring kan ligga i att partiledaren Petteri Orpo upplevs både som skicklig i att navigera i de politiska förhandlingarna, men också för att våga stå upp och försvara värderingar och principer.

Att Centerns väljarstöd dalat förklaras nog i stort med regeringskriser. Statsministerpartiet bär alltid ett tyngre ansvar. Att SDP inte i oppositionen växer mera kan bero på att De gröna upplevs som alternativet inom oppositionen. Socialdemokraterna för fortfarande en intern identitetskamp om vad partiet egentligen vill representera. För De gröna verkar partiledarbytet inte ha medfört något väljarstödsproblem, snarare tvärtom.

● ”You campaign in poetry. You govern in prose” är ett känt amerikanskt uttryck av framlidne New Yorkguvernören Mario Cuomo. Gallupsiffrorna är naturligtvis en kombination av många faktorer. Tre betydande faktorer kan lätt utskiljas. Den första är vem man upplever behärskar den politiska agendan och vem som leder idédebatten. Den andra vem som upplevs kunna se helheter och ta ansvar utöver den egna agendan och den tredje faktorn är partiledaren och hela partiets persongalleri.

Av dessa faktorer fokuserar gallupnyheterna på de två senare och mindre på den första faktorn. Jag påstår att det finns gott om utrymme i det nuvarande politiska läget för de partier som trovärdigt kan diskutera och leda en vettig idédebatt.