Dragkamp väntas om lönerna i höst
Höstens löneförhandlingar avviker från tidigare år. Avtalen kommer att förhandlas på förbundsnivå i stället för centraliserat som förr. Man kan räkna med dragkamp om löneförhöjningarna.
Den groende ekonomiska tillväxten i Finland kommer att sporra löntagarorganisationerna att kräva mer än symboliska löneförhöjningar. Men arbetsgivarsidan kommer att försöka dämpa kraven – löneförhöjningarna måste vara måttfulla för att inte rubba tillväxten. Nytt för i höst är att avtalsförhandlingarna inte längre sköts centraliserat utan på förbundsnivå.
Experter från Löntagarnas forskningsinstitut och Näringslivets forskningsinstitut förutspår att lönerna kommer att höjas måttligt
Löntagarorganisationerna vill få sin andel av den försiktigt groende ekonomiska tillväxten och tänker inte nöja sig med symboliska höjningar. Arbetsgivarparten anser å sin sida att mycket måttfulla höjningar krävs så att tillväxten inte ska stagnera. Finansminister Petteri Orpo har sagt att det vore ett misstag att gå in för stora löneförhöjningar.
Hur bedömer experter att höstens arbetsmarknadsförhandlingar kommer att se ut?
Vore löneförhöjningar vettiga med tanke på Finlands ekonomi?
Seija Ilmakunnas, direktör för Löntagarnas forskningsinstitut:
– Lönerna har höjts otroligt måttfullt i flera års tid. För att löntagarna ska kunna behålla sin köpkraft krävs nu någon form av löneförhöjningar.
Markku Lehmus, forskare vid Näringslivets forskningsinstitut Etla:
– Höjningar som möjliggör en vidare exporttillväxt men som även ger löntagarna köpkraft är vettiga.
Hur stora bör löneförhöjingarna vara?
Ilmakunnas:
– Även om inkomstskatterna skulle sänkas på något vis bör löneförhöjningarna landa på 0,5–1 procent. Arbetstagarnas pensionsavgifter och arbetslöshetsförsäkringspremier stiger nästa år och det borde man ta i beaktande, liksom inflationens inverkan. Lehmus: – Inkomsterna kunde stiga med en procent nästa år och därefter långsamt mot två procent de följande två åren. Höjningar på över två procent kan leda till att Finlands konkurrenskraft lider.
(Uppskattningarna innehåller avtalsenliga höjningar samt löneglidningar på 0,2–0,4 procent, alltså löneökningar utöver vad som fastställts i kollektivavtal.)
Blir det skillnader i löneförhöjningarna mellan olika branscher?
Ilmakunnas:
– Det är viktigt att lönekoordinationen fungerar även om det inte längre finns en modell med centraliserade
avtal. Det blir exportbranscherna som sätter lönenormen eftersom avtalsperioderna inom till exempel skogsindustrin och teknologiindustrin tar slut i höst.
– Exportbranscherna har en större lönebuffert än de offentliga finanserna. Den offentliga sektorn är ändå kvinnodominerad och det finns press på att löneskillnaderna mellan könen inte ska öka under denna avtalsrunda
.
Hurdana inkomstskattesänkningar har Finland råd med?
Ilmakunnas:
– De offentliga finanserna uppvisar ett stort underskott. Om regeringen är redo att på andra håll skärpa vissa skatter finns det ändå möjlighet till inkomstskattesänkningar. Det har till exempel diskuterats att de reducerade momsklasserna kunde höjas som kompensation för sänkta inkomstskatter.
– Det är svårt att lova sänkta inkomstskatter eftersom budgetmanglingen är i början av hösten och då vet man ännu inte hurdan löneförhöjningslinjen blir.
Lehmus:
–Av tradition har regeringen mött på halva vägen genom minskade inkomstskatter, men det lär man inte egentligen ha råd med just nu.
Finns det tecken på att tvisterna kan övergå i strejker?
Ilmakunnas:
– Det finns en risk för oroligheter på arbetsmarknaden också i denna bemärkelse, svårighetskoefficienten är betydligt högre än under tidigare rundor. Lehmus: – Chansen finns om förbunden vill visa att de fortsättningsvis är kraftfulla efter att de gett efter för arbetsgivarna i och med konkurrenskraftsavtalet och ekonomin därefter började växa.
– Det värsta scenariet med höstens arbetsmarknadsförhandlingar är att förhållandet mellan löntagarna och arbetsgivarna skulle försämras för en lång tid så att man inte vettigt kan komma överens om saker.