Tyskland börjar få nog av Turkiet

● Häromveckan avbröt Tysklands utrikesminister sin semester enkom för att skälla ut Turkiet. Sigmar Gabriel, tills nyligen också socialdemokraternas partiledare, hade förlorat allt sitt diplomatiska tålamod. Han räknade upp en lång rad ”turkiska provokationer” och hotade med motåtgärder.

Relationen mellan Ankara och Berlin har varit spänd redan en längre tid. Bråk och ömsesidiga anklagelser trappades upp då president Recep Tayyip Erdogan efter den misslyckade kuppen för ett år sedan började påskynda ett allt mer auktoritärt envälde.

Droppen som fick bägaren att rinna över är gripandet av människorättsaktivister under en konferens om datasäkerhet som Amnesty International hade ordnat på en ö utanför Istanbul. Sex deltagare, däribland den tyske experten Peter Steudtner, svensken Ali Gharavi och Amnestys Turkietchef Idil Eser, häktades efter att de hade suttit anhållna i tolv dagar. De anklagas för att på samma sätt som terrorister har använt sekretessregler och kryptering.

Fallet visar att tyska medborgare inte längre går säkra för godtyckliga gripanden, förklarade Gabriel. Utrikesministeriet har skärpt reserekommendationerna. Det kan ses som en slags ekonomisk sanktion eftersom drygt tre miljoner tyskar firade sin semester i Turkiet i fjol. Finansminister Wolfgang Schäuble jämförde rättssystemet i Turkiet med DDR. Och en av De grönas två partiordförande – Cem Özdemir som redan 1994 invaldes i förbundsdagen som den förste ledamoten med turkiska rötter – sade att Erdogan tar tyska medborgare som gisslan.

Inom två månader hålls parlamentsval i Tyskland. Men det är för enkelt att tolka de hårdare tagen mot Turkiet som en del av valkampanjen. Alla partier och den allmänna opinionen tycks vara överens om att Erdogan helt enkelt har gått för långt och att konsekvenserna av detta har undvikits alldeles för länge.

Journalisten Deniz Yücel, som har både tyskt och turkiskt medborgarskap och jobbar som korrespondent för tidningen Die Welt, sitter häktad sedan februari för uppvigling och spridande av terroristpropaganda. Erdogan säger att Yücel är en tysk agent. Han hävdar också att Tyskland skyddar kurdiska terrorister och förra årets kuppmakare.

Den religiösa ledaren Fetullah Gülen och hans anhängare beskylls för att ha stått bakom kuppförsöket och rörelsen utpekas nu som en terrororganisation. Drygt 400 turkiska Natosoldater och diplomater har ansökt om – och delvis redan fått – politisk asyl i Tyskland. Samtidigt intensifieras konflikter inom den turkiska gemenskapen. Erdogans anhängare och till och med underrättelsetjänsten spionerar på regimens kritiker och motståndare.

I Tyskland bor tre miljoner människor som har sina rötter i Turkiet. Det här är följden av att drygt 800 000 ”gästarbetare” rekryterades mellan 1961 och 1973. I ett öppet brev, både på tyska och turkiska i tidningen Bild, skrev utrikesminister Gabriel: ”Oavsett hur besvärliga relationerna mellan länderna är, hör ni, av turkiskt ursprung i Tyskland, hemma här.”

Men drygt hälften av dem är fortfarande turkiska medborgare. Och i folkomröstningen i april stödde 63 procent Erdogans plan för ett antidemokratiskt regimskifte. I Sverige var samma siffra 45. Det finns mycket att fundera över vad som har gått snett med integrationen.

HORST BACIA