Maiju Gebhards uppfinning kom för att stanna – torkskåpet finns i våra hem än i dag
Historia De enklaste idéerna är oftast de mest geniala. Som torkskåpet, en uppfinning som finns i så gott som varje finländskt hem. Uppfinnaren Maiju Gebhard kom från en finlandssvensk inflytelserik familj.
Tänk dig ett kök i Finland efter kriget. Glöm elspis, kylskåp och bekvämligheter som rinnande vatten. Då förstår man att husmödrarna tillbringade mycket tid i köket. Ved och vatten skulle bäras in. Maten skulle tillredas, och disken skulle diskas. Arbetsmomenten var många och fysiskt tunga.
Små uppfinningar och hjälpmedel gjorde att husmödrarnas arbetsbörda började lätta. Många av förbättringarna kan vi tacka Maiju Gebhard för.
En av hennes första insatser som chef för den nya hushållsavdelningen på Arbetseffektivitetsförbundet var uppmana hemmen att dra in vattenledningar och avlopp. Ännu på 1920-40-talet var det kvinnorna på landet som stod för slitgörat med att bära in vatten.
Vattenledningen var, enligt Gebhard, en effektiv lösning. Man behövde inte bära in vatten varje gång man ville dricka, laga mat, diska, städa och tvätta sig själv eller sina kläder.
Finlands mest kända uppfinning
Att våra finska kök ser ut som de gör i dag beror till stor del på att Maiju Gebhard och hennes team inspirerades av svenska och amerikanska kök. Ett sätt att förbättra de finska köken var att räkna husmors steg. Hur långt var det mellan spis och diskbänk? Var fanns matlagningsbesticken? Låg de långt från serveringskärlen? Hur långt ifrån varandra fanns ingredienserna och var låg kallskåpet? Var det långt till matbordet? Mätningarna jämförde hon sedan med motsvarande undersökningar i Sverige.
Maiju Gebhards unika torkskåp kom till efter en av de här mätningarna år 1944. Ett fritt stående diskställ fanns redan i Sverige, men Gebhard vidareutvecklade det.
Att torka disken för hand tog tid. I det finurliga nya torkskåpet droppade vattnet av kärlen genom gallret i stället rakt ned på diskbordet.
– När Arbetseffektivitetsförbundet visade upp sitt nya modellkök 1947 på en utställning var både besökarna och Ensos chef intresserade av torkskåpet. Tack vare det började både torkskåpet och det första standardköket tillverkas industriellt, sade Maiju Gebhard i en intervju år 1973 i branschtidningen Teho.
Även om torkskåpet i dag finns i de flesta finska kök, har den finska innovationen aldrig spridit sig utanför landets gränser. Inte ens till Sverige. Det här gissade Gebhard att den misslyckade spridningen berodde på:
– De vill inte ta emot en idé från Finland.
Lekte med presidentens dotter
Maiju Gebhard föddes in i en mäktig fennomansk familj i Helsingfors 1896. Föräldrarna Hannes och Hed-
vig Gebhard har kallats för kooperationens moder och fader i Finland. De var troligtvis också världens första äkta par som satt i riksdagen samtidigt.
Pappa Hannes tog studenten i den svenska skolan i Uleåborg och blev där en inbiten fennoman. Mamma Hedvig Silén tog studenten i Sverige och började studera på Kejserliga Alexandersuniversitetet i Helsingfors. Hon kom från en rik borgarfamilj i Åbo och började ta lektioner av Hannes för att lära sig finska. Det var så de blev ett par.
Maiju och bröderna Tapio och Oras växte upp i en lägenhet på Runebergsgatan 56. Finlands första president Kaarlo Juho Ståhlberg bodde i samma hus och dottern Aino Ståhlberg blev Maijus lekkamrat.
Maiju Gebhards modersmål var finska, men hon talade flytande svenska. Föräldarna talade finska med barnen, men svenska sinsemellan. När faster Aino Gebhard och farmor Laura Gebhard skickade brev till Maiju på svenska kom svaret alltid på finska.
– Som skolflicka var jag väldigt ivrig att läsa också danska och norska böcker, berättade Maiju Gebhard för tidningen Teho 1973.
När farmor Lena fick höra att den då 20-åriga Maiju ville gå på en lantbruks- och husmodersskola i Rimforsa i Sverige försökte hon bryskt avstyra planerna:
– Vi hörde till vår stora förvåning att du ämnar dig till en jordbruksskola, men det skulle vi alldeles villa afråda dig. Du är ju en klen flicka. Det är ju manspersoner som äro jordbrukare och agronomer, skriver farmodern i ett brev sommaren 1916.
Farmor Lena Gebhard fortsätter på samma tema i ett annat brev:
– Du skulle trifvas mycket bättre i eget land med goda kamrater än komma dit bland främmande folk.
”Fammus” brev finns bevarade på riksarkivet, men vad Maiju själv tyckte om Lena Gebhards påtryckningar får vi inte veta, för svarsbreven är svåra att hitta.
Till Rimforsa åkte den 20-åriga Maiju Gebhard i alla fall och utbildad hushållslärare blev hon också.
”Så mycket att fotografera”
Om den unga Maiju Gebhard kan man säga att hon tyckte om trädgårdsarbete, fotografi, cykling och att ro ut med den äldre brodern i ekan för att fiska. Familjen tillbringade alla somrar på sitt älskade Kesäkoti, en stor trävilla i Sajaniemi i Loppis.
– Nog är det roligt att ha en egen sommarvilla. Vi jobbar dagarna i ända. Speciellt i trädgården. Dit går jag några gånger om dagen. De första rädisorna är klara först nu, skriver hon i ett brev på finska den 24 juni 1911. Hon är då femton år gammal.
I ett brev ett år senare, till de goda vännerna Lilli och Maija Tudeer, suktar hon efter en kamera.
– Nog skulle det vara fint om man hade en egen fotoapparat. Här skulle finnas så mycket att fotografera. Mamma var i Sverige och köpte oss tennisracketar i present.
Maiju Gebhards närmaste nu levande släkting Maija Karjalainen beskriver sin mammas faster så här:
– Hon var en väldigt glad, älskvärd och solig person. Pratsam, men inte överdrivet pratsam.
Föräldrarna Hannes och Hedvig Gebhard var mycket upptagna personer under barnens uppväxt. Fanny Hallava förestod hela familjens hushåll. Maiju Gebhard bildade aldrig familj, men Fanny var viktig för henne livet igenom. På äldre dar bodde de tillsammans.
När Maiju Gebhard var 29 år 1925 skriver pappa Hannes ett brev från Danmark till henne som handlar om giftermål. Han hänvisar till en ”Viktor R” som säger så här:
– Maiju, de er en präktig flicka, rejäl och kan arbeta och klär sig ordentligt. Huru blir hon inte gift? Skicka hit henne, så ska ja’ gifta bort henne här då finnarna ä’ så dumma, att de inte förstå sig på henne.
Sönerna dör
Familjen Gebhard drabbades av två tragedier. Först dog yngsta sonen Tapio i tuberkulos trots föräldrarnas förtvivlade försök att kurera honom på ett sanatorium i Danmark.
Föräldrarna blev så oroliga att de tog dottern Maiju ur skolan. Hon tog aldrig studenten.
Några år senare dog äldsta barnet Oras i en arbetsolycka i Kajana. Efter sig lämnade han en änka och ett barn, Anna-Liisa.
När Anna-Liisa Gebhard var 7 år gammal adopterade farföräldrarna henne och farmor Hedvig började tala svenska med henne. Anna-Liisa Gebhard till och med delade rum med sin vuxna faster Maiju. Duon hade en åldersskilnad på 23 år.
– De var viktiga för varandra, fast de var så otroligt olika som personer. Min mamma var en vetenskapskvinna medan Maiju var praktiskt lagd, säger Maija Karjalainen.
Anna-Liisa Gebhard (gift Sysiharju) är Maija Karjalainens mamma.
Att Maiju Gebhard ville bli hushållslärare har kanske att göra med att hon som barn inte fick gå in i hemmets kök i Helsingfors. Hushållsföreståndarens domän var förbjuden mark. Därför var Maiju mycket förtjust när hon om somrarna fick rumstrera i villans kök.
Som nybakad hushållslärare fick hon jobb på husmodersskolan i Orimattila. Där jobbade hon några år innan hon i närmare tjugo år var ledande konsulent för Småbrukarnas centralförbund. Förbundet var grundat av pappa Hannes.
– Jag bekantade mig med människors problem då jag bland annat var inspektör under hushållstävlingar. Under husmodersdagarna träffade jag varje år tusentals husmödrar och fick intryck också från dem, säger Maiju i Teho-intervjun från 1973.
År 1942 rekryterades hon som chef till Arbetseffektivitetsförbundets nygrundade hushållsavdelning. Hon minns tydligt den första arbetsresan ett år senare till ett tyskt institut som forskade i hur man effektiverar arbete. Resan sammanföll med de allierades bombningar av Berlin.
– Mitt i natten tvingades vi lämna hotellet och gå in i ett bombskydd.
Maskinerna kommer till hemmen
På Arbetseffektivitetsförbundet ledde Maiju Gebhard otaliga undersökningar om hur jobbet i hemmen kunde bli effektivare. År 1949 jämförde man till exempel dammsugaren och golvborsten. Då kom man fram till att dammsugaren på ett betydligt sätt sparar på både husmors tid och krafter då hon inte behövde bära ut mattor och flytta på möblerna under städningen.
I en annan undersökning samma år tittade man på skillnaderna mellan att tvätta byk för hand och mellan att tvätta med den första eldrivna pulsatormaskinen. Efter det blev tvättmaskinen snabbt vanlig i vårt land.
Maiju Gebhards hushållsavdelning tittade också på om köksmöblemangen var ändamålsenliga och om höjderna på arbetsborden kunde göra köksjobbet mera ergonomiskt.
Många nya kök utan torkskåp
Maija Karjalainen tycker att Maiju Gebhards ”9 budord” (se ramen till höger), en samling råd till trötta kvinnor beskriver henne själv väldigt bra.
– Just sådan var hon, tolerant. Allt måste inte vara perfekt. Att man vid behov får ge upp så att man orkar. Ränderna på mattorna måste inte matcha varandra på golvet, utan det räcker om mattorna är någorlunda raka.
Även om torkskåpet är vad finländarna kommer ihåg Maiju Gebhard för, åstadkom hon så mycket mer, menar Maija Karjalainen.
– När man tänker på att hennes ledstjärna var att underlätta husmödrarnas liv så var torkskåpet pricken över i:et. Torkskåpet var en manifestation av hennes strävanden, men en god sådan.
Maija Karjalainen har lagt märke till att många nya kök saknar torkskåpet.
– När vi flyttade för ett år sedan gick vi på många visningar. I de nyaste bostäderna och i de nyrenoverade köken fanns det inte nödvändigtvis något torkskåp. Jag tycker det är rätt överraskande. Fast hur bra diskmaskinen än är finns det alltid något som måste diskas för hand och då är skåpet väldigt bra.
Källor: Kodin arki av Hille JanhonenAbruquah, Arbetseffektivitetsförbundet och Eteenpäin ja ylöspäin – Hedvig Gebhardin osuus ja toiminta av Riitta Mäkinen och Anna-Liisa Sysiharju.