En generals krigsförklaring
Jag inser att Anthony Scaramuccis rekordsnabba fall lockar till skratt och skadeglatt hån, men ett Vita huset där hälften av folket snubblar omkring i överstora skor och bär röd clownnäsa är en allvarlig sak.
Minns att mitt i kaoset sitter en man med koderna till USA:s kärnvapenarsenal. Och minns att USA är på kollisionskurs med en excentrisk och sadistisk diktator som jobbar på högvarv för att färdigställa kärnvapen som kan nå USA. Den nuvarande administrationen har än så länge undvikit en riktigt allvarlig utrikespolitisk kris, och det är bara att önska att det tillståndet fortsätter. Ingenting vi sett hittills ingjuter nämligen hopp om att den vet hur en sådan skall hanteras.
Ur detta perspektiv sätt är den nya stabschefen John Kellys närvaro i Vita huset en välkommen utveckling och avskedandet av den kortvarige kommunikationschefen Anthony Scaramucci en hoppingivande signal. Den tidigare ministern för inrikes säkerhet kommer till Vita huset för att få rättning i leden i ett hus med många rivaliserande schatteringar. President Trump har velat hålla sin dörr till det ovala kontoret öppet för sina medarbetare och rådgivare, och det har lett till en spretig administration med rivaliserande målsättningar, schismer och ofokuserad strategi. Nu kommer den dörren sannolikt att stängas och vägen till presidenten gå genom den nya stabschefens rum.
Generaler är utan tvekan av ett speciellt virke. Kelly och försvarsminister James Mattis, general också han, har sett blod och elände på nära håll. Kellys egen son stupade i Afghanistan. De har en seriösare framtoning och tar sitt uppdrag på allvar. De uppskattar lojalitet, säger inte vad spottet för i mun och de högaktar ordning och reda. De är vana att leva ett liv där aktioner har konsekvenser för individers liv och för nationens säkerhet.
Den nya stabschefen kan säkert få ordning på torpet i Vita huset, men kan han förvandla presidenten som själv ofta burit skulden för problemen?
Den sparkade kommunikationschefen Scaramucci är narcissistisk, maktgirig och vulgär. Han saknar moralisk kompass och en egen ideologisk fond. Berusad av Vita husets glans och skimmer var han beredd att säga och göra vad som helst för att vinna Trumps gunst.
Förlorad integritet var ett billigt pris för en plats i strålkastarljuset. Att Kelly ville bli av med honom är med andra ord ingen överraskning. Att Trump också ville det var mer oväntat.
Den stora utmaningen för Kelly är Trump själv. Faktum att är att Trump äger flera av desamma karaktärsdragen som Scaramucci, men presidenten kan Kelly inte avskeda. Den nya stabschefen kan säkert få ordning på torpet i Vita huset, men kan han förvandla presidenten som själv ofta burit skulden för problemen?
Jag tror att det kan lyckas ända tills Trump stöter på motgångar och blir frustrerad. Då gör Donald Trump vad hans instinkter säger att han ska göra, vad hans närmaste general än säger. Och Kelly kan inte heller vaka över presidentens Twitteranvändning klockan fem på morgonen. För den ärrade veteranen Kelly stundar måhända den svåraste striden först nu.