I permafrostens rike
Allt fler äldre hus i Sibirien sjunker ner i marken – enligt ryska myndigheter är 25 procent av de äldre husen redan förstörda. Men många invånare lever kvar i otjänliga bostäder eftersom de inte har någonstans att ta vägen. HBL har träffat en ensamståend
Kattungen jamar ynkligt. Den står i förstukvisten och vill gå ut, men vet inte hur den ska ta sig förbi den stora vattenpölen som breder ut sig över tamburgolvet.
– Så här har vi det hela sommaren. Ibland skickar myndigheterna ut folk som kommer och pumpar. Men efter fem minuter är vattnet tillbaka, säger Larisa Nojeva.
Hon lockar på katten. Den lyckas till sist skutta över pölen och springer ut på gården, som är övervuxen med högt gräs där folk har kastat ölburkar och plastflaskor. Lite längre bort står utedasset i beige plåt. Huset saknar rinnande vatten, vilket innebär att man får sitta på dasset utomhus även på vintern när det kan vara minus femtio grader.
Vi befinner oss i centrum av Jakutsk i östra Sibirien, en av världens kallaste städer vintertid. Den här gassande julidagen är det kring trettio grader – men i trapphuset till det långa tvåvåningshuset luktar det rått och unket. Sommartid blir trapphusen fulla med vatten som inte går att pumpa bort, det rinner hela tiden till. Det beror på att huset står på evig tjäle, permafrost, som nu tinar upp.
Huset, en tvåvåningsbyggnad i trä, håller bokstavligen på att sjunka ned i jorden. Fönstren på första våningen är redan i höjd med marken och byggnaden svankar på mitten som ryggen på en gammal häst.
För fem år sedan köpte Larisa Nojeva en bostad i det här huset för motsvarande ungefär 10 000 euro. Hon visste att byggnaden inte var i bästa skick, men hade som ensamstående inte råd med något bättre. Hon flyttade in med i dag tioåriga dottern Kira. Samma år reparerades vägen intill huset. Det ledde till att problemet med vatten i trapphuset förvärrades.
Larisa Nojeva kämpar för att hennes hus ska tas upp i ett statligt ryskt program för otjänliga bostäder. Innevånarna i sådana hus evakueras och erbjuds nya bostäder, medan de gamla husen rivs. Än så länge har hon inte lyckats. Flytta har hon inte råd med och att sälja bostaden går inte – det finns ingen som vill köpa en bostad i obeboeligt skick.
– Jag tjänar 25 000 rubel (cirka 360 euro) i månaden på reklambyrån där jag jobbar. Varje månad betalar jag av på lånet med 18 000 rubel. Det blir inte mycket kvar att leva på, säger Larisa, som är ensamstående förälder.
Jakutsk är enligt statistik en av världens kallaste städer. Vintertid var det tidigare vanligt med långa perioder med under minus femtio grader – men nu har klimatet ändrats. Vintrarna har blivit varmare och det snöar mer, vilket isolerar marken och gör att permafrosten tinar snabbare.
Problem med att marken ger efter under hus är inte nytt i Sibirien. Ofta är det byggnadens egen värme som gör att permafrosten tinar. Nu för tiden byggs hus på pelare för komma runt problemet. Men klimatförändringen innebär att redan befintliga problem blir ännu mer akuta. I Larisa Nojevas kök och vardagsrum buktar väggarna och tapeterna rullar ihop sig, golven är sneda och vinda. Hon skäms så mycket att hon först inte vill visa oss sitt hem.
– Så här kan man inte bo. Jag har kämpat i fem år för att få flytta.
Enligt Ministeriet för undantagssituationer i Jakutskområdet är 25 procent av alla de äldre husen i de ryska arktiska områdena i praktiken förstörda av den tinande permafrosten. Ryska staten har startat ett program för att innevånare som
bor i otjänliga hus ska få nya bostäder, men programmet framskrider långsamt.
Ryska forskare är av olika åsikt om hur allvarlig klimatförändringen är. På det statliga Permafrostinstitutet i Jakutsk medger vice direktören, geologen Viktor Sjepelev, att medeltemperaturen i Jaktusk har stigit betydligt.
– Under de senaste hundra åren har medeltemperaturen i världen höjts med 0,8 grader, i Jakutsk med 2,5. Medeltemperaturen för oktober månad var tidigare –10°C i Jakutsk, nu är den –3°C. Men marken fryser i alla fall. Jag tycker inte vi behöver ringa i alla varningsklockor. Vad händer om medeltemperaturen blir plus tre? undrar jag. – Då fryser marken inte längre. Men forskningen visar tvärtom att vi håller på att gå mot en ny istid. Enligt våra prognoser kommer vi att få en betydligt kallare period mellan 2018 och 2050. De här naturcyklerna är starkare än människan och det hon åstadkommer med sitt agerande.
Permafrostforskaren Nikita Zimov på Nordöstra forskningsstationen i Tjerskij vid Ishavet håller inte med.
– Klimatförändringen är ett faktum. Många av våra forskare har valt sin linje när det gäller klimatförändringen och tar inte till sig nya kunskaper. De är vana vid att följa riktlinjer uppifrån, som man gjorde under sovjettiden, säger han.
Dock erkänner dagens ryska statsledning klimatförändringen. Ryssland har skrivit på Parisavtalet.