Pajulahti: ”Säkert många som tvivlade”
Att Arttu Pajulahti knep en plats i Finlands VM-trupp var en överraskning för många. Men inte för mannen själv som redan i fjol ringade in datumen för VM i London i sin kalender.
LÄNGDHOPP Av de tolv finländare som åker till VM har elva stycken åtminstone ett (i några fall över tio) FM-guld i sin prissamling. Sedan har vi Arttu Pajulahti, som vunnit två FM-silver. Pajulahti, som tidigare hette Halmela i efternamn, har flugit under radarn säsongerna 2015 och 2016 och räknades säkert av många som ett evigt löfte som aldrig riktigt nådde toppen.
Men sanningen är något helt annat.
– Förra hösten ringade jag in London i det här årets kalender och tänkte att där ska jag vara med. Själv är jag inte överraskad att jag kom till VM men det fanns säkert många som tvivlade eftersom mina två senaste säsonger inte varit så bra, säger Pajulahti.
Orsaken att han inte var i form är alldeles för bekant för idrottare: mykoplasma. Pajulahti insjuknade 2015 och hann inte komma i gång ordentligt i fjol heller.
– Det sög musten ur mig. Många människor insjuknar men vet inte nödvändigtvis om det då de inte håller på med exempelvis just längdhopp, som är en gren där man måste få allt ur sin kropp, berättar 25-åringen.
Jättehopp i Spanien
Den 7 juli kom sedan hoppet Pajulahti visste att han hade i kroppen. Tillsammans med andra VMkandidaten Kristian Pulli reste de till spanska Monachil som ligger på 2 300 meters höjd över havet. Pajulahti stod för karriärens tre längsta hopp: 810, 795 och 793. Personbästa räckte till en VM-biljett medan Pullis 807 inte gjorde det. En små marginalers gren.
Pajulahti får äran att vara den första finländaren i hetluften då han inleder kvällens längdkval halv tio inhemsk tid. Att komma nära åttametersgränsen hoppas han räcka för att knipa en finalplats i sin VM-debut.
– Vi får se i kvalet hur långt man måste hoppa. Man ska notera ett resultat vid åttameterssnåret om man vill gå till final, säger han.
Pajulahti är en gulnäbb vad beträffar att tävla utomlands.
– Man kan räkna utomlandstävlingarna med båda händernas fingrar, säger han.
– Lite. Men man måste hålla spänningen i styr, annars stör det tävlandet. Men en liten spänning gör alltid gott.
Kvalen i kast-, stöt- och längdsamt trestegstävlingarna är grymma. Man har bara tre försök på sig att klara gränsen eller att göra ett resultat som ger en plats bland de tolv bästa.
– Man måste satsa för fullt på varje hopp. Ingen har råd att ta det säkert. Alla vet att finalgränsen är tuff. Om det blir ett krux i rutan (övertramp) måste man också riskera på andra försöket. Om inte det lyckas då heller så är det risk som gäller på sista försöket också. Man gör inget med ett resultat på sju och en halv meter.