Pihlakoski: Friidrotten bäst på antidopning
Dopning Antti Pihlakoski tror att dopning inte alls är lika utbrett i dagens friidrott som tidigare. Han har i egenskap av styrelsemedlem i det internationella friidrottsförbundet IAAF jobbat mycket med dopningsfrågor.
– Friidrottens dopningsbevakning är nog effektivare än i någon annan gren och har utvecklats längst. Jag har åtminstone personligen en känsla av att idrottarna är närmare jämna förutsättningar än tidigare, säger Pihlakoski.
Han sitter i det IAAF-organ som kallas för Doping review board. Organet håller telefonkonferenser varje vecka och har haft en stor roll då turerna kring den statsledda dopningen i Ryssland behandlats.
De första krafttagen mot dopning inom friidrotten togs på 1970-talet. Pihlakoski tycker att ett avgörande steg togs 1999, då en internationell antidopningsorganisation skapades.
– Att Wada grundades och att regelverket blev enhetligt var en bra sak. En annan bra sak är den retroaktiva testningen, då ett dopningsprov kan analyseras ännu tio år efter att det tagits, säger Pihlakoski.
Biologiska pass
Analysmetoderna hinner utvecklas rejält på tio år.
– Förr kunde det ösas ner hundra kilo av något i en 50 meters simbassäng utan att det skulle ha märkts i testerna. Nu avslöjar testerna en tesked av samma ämne i samma bassäng, säger Pihlakoski.
Alla friidrottare av världsklass har numera ett så kallat biologiskt pass, där antidopningsmyndigheterna kan följa utvecklingen av bland annat blodvärden. Dessutom tvingas idrottarna hela tiden berätta för antidopningsarbetarna var de befinner sig, så att överraskningstester kan genomföras utan dröjsmål.
– Den förebyggande verksamheten och utbildningen har utvecklats kraftigt. Plikten att berätta om var man befinner sig är en betydande sak och i friidrott berör den alla som har chansen till framgångar i internationella mästerskap, säger Pihlakoski.
– En annan viktig sak är att det sedan 2015 är möjligt att utestänga ett helt land för organiserad dopning.
IAAF finansierar också ett utomstående organ, Athletics integrity, som kan straffa ledare för kopplingar till dopade idrottare.
– Allt detta tillsammans är ett rejält vapen mot dopning. Man har gjort det ganska svårt och betydligt svårare än tidigare att dopa sig, men det finns fortfarande folk som inte följer normerna och försöker fuska. Men det är bara en liten minoritet i elitidrotten, säger Pihlakoski.