Italien är sportbilarnas högborg
Vad är en resa till Bologna utan ett besök på Ferraris museer i Maranello och Modena? Eller Lamborghinis museum i Sant’Agata Bolognese? De ligger alla inom en dryg halvtimmes bilväg från varandra och Bologna.
Lamborghinimuseet har nyligen öppnat en utställning om Ayrton Senna och hans tävlingskarriär, Ayrton Senna – The Last Night.
Här finns förutom en mängd Lamborghinibilar och -motorer alla racerbilar som Senna tävlat med under sin formelkarriär som inleddes i början av 1980-talet. Ett eldorado för den bil- och formelintresserade, med andra ord.
Väggarna är fyllda med bilder tagna av fotografen Ercole Colombo. Bildtexterna berättar om Sennas karriär som fick ett abrupt och tragiskt slut i och med dödskraschen i San Marinos Grand Prix i Imola den 1 maj 1994.
På en vägg visas kontinuerligt en dokumentär om Senna. Filmen drar hela tiden blickarna till sig fast våningen är full av läckra superbilar att vila ögonen på.
När filmen obönhörligt närmar sig det elaka slutet blir det allt tystare i salen trots att alla vet hur det går. När Senna orörlig sitter kvar i sin kvaddade bil och hans livlösa kropp lyfts ur bilen är det dödstyst bland publiken. Först när helikoptern flyger i väg med Senna börjar folk igen röra på sig.
Senna och Lamborghini
Men vad hade Senna med Lamborghini att göra? McLaren som han körde med 1993 hade insett att det behövdes mera krut i motorrummet för att kunna ta upp kampen om världsmästerskapet. Därför testade både Senna och Mika Häkkinen, som var stallets testförare och tävlingsförare i säsongens tre sista tävlingar 1993, en Lamborghinimotor som båda gjorde tummen upp för. Dåvarande stallchefen Ron Dennis ratade den i alla fall till förmån för en motor från Peugeot, som visade sig vara en verklig felinvestering. En följd blev att Senna bytte till Williams säsongen 1994, med förödande konsekvenser.
Biltillverkaren som blev vinodlare
Lamborghinis sportbilstillverkning inleddes 1963 av traktormagnaten Ferruccio Lamborghini som var missnöjd med en Ferrari han köpt. Oljekriserna på 1970-talet gjorde att han måste avstå från företaget. I stället slog han sig på vinodling. Efter olika turer med bland annat Chrysler som en part ägs märket numera av Volkswagenkoncernen.
Den första bilen som möter en i museet är en röd 350 GT från 1964, Lamborghinis första serieproducerade modell som tillverkades i hela 120 exemplar. Enligt min åsikt är den med sina klassiska drag utställningens vackraste bil.
Min sons favorit var däremot konceptbilen Sesto Elemento från 2010 som är så gott som helt gjord i kolfiber. Den är enligt hans åsikt allt det som en Lamborghini ska vara: en sanslös bil som liknar en Batmobil, väger mindre än ett ton, har en 5,2-liters V10 med 570 hk och accelererar 0–100 km/t på 2,5 sekunder.
Här finns givetvis också supersportbilen Miura från 1966 och dagens motsvarigheter Aventad och Huracán. Den senare är i hög grad identisk med Audi R8 som jag haft glädjen att få köra på bana.
Kör med stjärnorna
Sammantaget är det nyrenoverade Lamborghinimuseet litet, åtminstone jämfört med Museo Casa Enzo Ferrari i Modena som öppnade 2012. som är en modernistisk skapelse ritad av arkitekten Jan Kaplicky.
I mars öppnade här utställningen Driving with the Stars med legendariska Ferrari-bilar som ägs av kändisar, körts av legender eller annars bara är bländande.
Första delen av det stora öppna utrymmet visar upp bilar från gångna tider. Närmast ingången väntar en 166 MM, den första Ferrarimodellen som ställts ut på en bilsalong. Det var 1948, året efter att Enzo Ferrari grundade företaget. Den utställda bilen är gjord 1950 och hade blivande Fiatchefen Gianni Agnelli som sin första ägare.
I andra raden står bildsköna 275 GTB från mitten av 1960-talet, bakom den en 365 GT 2+2 från 1967 och längst bak utställningens pärla: en 250 GT från 1950-talet.
Sedan blir det modernare former med sonens favorit, Gordon Ramsays vita LaFerrari Aperta som huvudstjärna, eller kanske Eric Claptons unika SP12 EC. Bilens mörka glas väcker dock en misstanke om att det kan vara en replik.
Konstutställning
Prisnivån på de utställda bilarna är genomgående över en miljon euro och formerna är vackra, inte minst i jämförelse med de erbarmligt fula tavlorna i vårt ärevördiga hotell Palace i centrala Bologna.
Då och då dras skynket för vid ingången till utställningssalen, rummet mörkläggs och filmer visas på väggen ackompanjerad av dånande musik. Den mindre imponerande showen var när stjärnor av olika kaliber och genre visades vid sina bilar i en bildkavalkad med allt från John Lennon och hans 330 GT 2+2 från 1965 till kocken Gordon Ramsay med en California av modernare snitt.
Mera imponerande är den komprimerade historien om Enzo Ferrari, som samtidigt är en genomlysning av italiensk historia, design och racerhistoria. Musiken är av Ennio Morricone och filmen är sammantaget en påkostad historia som pro-
jiceras från golv till tak via 19 projektorer.
I den gamla verkstaden presenteras Ferraris motorer med allt från en till tolv cylindrar, en samling F1-motorer från olika decennier samt diverse formelbilar.
Finska flaggan i topp
Ferrarimuseet i Maranello var efter museet i Modena något av en antiklimax med samma modeller utställda på mycket mindre utrymme.
Det mest imponerande var F1rummet med bland annat trivia om Kimi Räikkönen och tävlingsbilar från olika decennier. Man kan inte säga annat än att det var modiga män som tävlingskörde under tidigare år då förarens säkerhetsbälte kunde utgöras av en slips.
Lite stolt kände man sig som finländare över att det bland fåtalet i detalj presenterade tävlingsförare finns ytterligare en finländare i Ferrarimuseet i Maranello, Toni Vilander som framgångsrikt rattar Ferraris sportvagnar.
Själva orten Maranello är en liten italiensk industristad utan några arkitektoniska fixpunkter. Ferraris fabrik nära museet följer den allmänna linjen och är inhyst i anonyma, gråa byggnader bakom en hög mur. I anknytning finns också Ferraris testbana.
Prisnivån på de utställda bilarna är genomgående över en miljon euro och formerna är vackra.