Finland behöver en Radcliffe
● Paula Radcliffes och Mo Farahs förebilder har inte gått förlorade. Hyde Park är helt fullsmockat av motionärer, joggare och löpare i olika längd, viktklass och snabbhetskategori när jag löper mina 15 kilometer vid åttasnåret på lördagsmorgonen. Imponerande. Rekommenderar verkligen stället.
Mo Farah. Folkmassorna mullrade redan då han skymtade i träningskläder och när han ryckte iväg till sitt tredje raka 10 000 meters guld knakade olympiastadion i fogarna. Mäktigt.
Kollar min egen Garmin. Strax under 5 minuter per kilometer. Svindlande att tänka att i 10 000 meters finalen löpte snubbarna kilometrar på 2.40-2.50. Den första kilometern: 2.39. Varje hundring på sexton sekunder.
● Farah: obesegrad på 5 000 och 10 000 meter i VM och OS sedan 2012. Precis som Usain Bolt är han från en annan planet. Jösses vad friidrottsvärlden kommer att sakna de här två superstjärnorna.
Det kan ta en stund innan Finland får fram en ny distanslöpare i världsklass, någon som Radcliffe eller Farah. Men det finns kanske hopp, trots allt.
– Det finns många tjejer och killar med potential som löpare. Vi ligger närmare världseliten i marathon och hinderlopp, för i banlopp är nivån så fruktansvärt hög att sjuttiotalets finska tider inte ens vill räcka till för att delta i ett VM, säger Jukka Keskisalo – Finlands senaste mästerskapsguldmedaljör i löpning och friidrottsförbundets färska grentränare. ● Martti Vainios hundra år gamla finska rekord på herrarnas 10 000 meter är 27.30,99. IAAF:s kvalgräns till VM är 27.45. Lasse Virén och Kaarlo Maaninka är de två andra finländarna som löpt milen så fort. Damernas VM-kvalgräns var 32.15. Anmärkningsvärt att Johanna Peiponen är en av de tre finländare som sprungit fortare.
Peiponen är en av flera potentiella, kvinnliga VM-löpare som av en eller annan anledning saknas i London. Läs: olika skador. Inte heller Alisa Vainio eller mera meriterade Sandra Eriksson är med.
Finland skulle verkligen behöva en Paula Radcliffe. Men distanslöpning är på många sätt obarmärtigt. Det krävs en stor träningsvolym, vilket i sin tur utsätter för problem. Detsamma gäller förstås för alla friidrottsgrenar på toppnivå.
● Hann inte ens avsluta mitt träningspass förrän det började duggregna och framåt eftermiddagen blixtrade åskmolnen – som en stormvarning före Usain Bolts sista show? Det här är London, trots allt, inte Paris eller Barcelona.
Kristiina Mäkelä hann precis undan regnet i sitt trestegskval. Men precis som Minna Nikkanen och Arttu Mäkiaho kvällen innan blev hennes VM mer av en fransk visit till sin karaktär. VM kom bara för snabbt efter knäoperationen, som i princip var ett litet rutiningrepp. Jag hade inte väntat mig mycket mera av Mäkiaho i hans första VM, men Nikkanen var onekligen inte på sin egen nivå i stavkvalet – hela hennes utomhussäsong i ett nötskal.
Därmed är den enda finländaren i elden i dag Anne-Mari Hyryläinen. Om allt går väl kommer hon att vara en av de tio snabbaste européerna och det är verkligen inte fy skam i dagens läge.
Det kan ta en stund innan Finland får fram en ny distanslöpare i världsklass, någon som Radcliffe eller Farah. Men det finns kanske hopp, trots allt.