Sipiläs självrannsakan

● Ett ovanligt sommartecken i den finländska debatten är en minister som ersätter sin politiska retorik med en religiös.

För ett utspel i denna genre stod statsminister Juha Sipilä vid laestadianrörelsen Rauhan sanas sommarmöte i Karleby i juli. Han talade om det åttonde budordet, ”Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa”. Sipilä konstaterade att riksdagskolleger medvetet vantolkar svar vid frågetimmen. I världsligt språkbruk är det att ljuga, sade Sipilä och medgav att han själv brottas med tillämpningen av budordet.

● Enligt teologisk ”vad är det”-förklaring handlar åttonde budet om vårt rykte. Med en rannsakande följdfråga. Hurdant är mitt eget renommé? Måhända har ett ord i Ordspråksboken 22:1 besvärat Juha Sipilä? ”Gott rykte är mer värt än stor rikedom, aktning bättre än silver och guld.”

Därav denna stilla undran. Har den uppmärksammade skandalen inom Yle lämnat Sipilä oberörd?

Den började med att statsministern överöste journalisten Salla Vuorikoski med tiotals e-postmeddelanden efter att Yle gått ut med en nyhet om hans eventuella jäv när regeringen fattade beslut om tilläggsfinansiering för det statsägda gruvbolaget Terrafame.

Händelsen anmäldes till justitiekanslern och i sitt utslag konstaterade biträdande justitiekansler Risto Hiekkataipale att Sipilä handlat inom gränserna för yttrandefriheten och hans avsikt var inte att påverka Yles nyhetsförmedling. Likväl anmärkte JK att Sipiläs förfarande inte stod i samklang med de krav som uppställts för statsministern, eftersom myndigheterna är skyldiga att trygga mediernas yttrandefrihet.

Den upprivande härvan som följde har dokumenterats i en bok, Ylegate, skriven av tre journalister som under uppmärksammade former lämnade Yle. Boken är en skrämmande berättelse om varningar, krav, mörkläggningar, hemlighållanden och skydd av ledande politiker.

Enligt skribenterna har de journalistiska principerna ställts på ända. Ju högre uppsatt politiker, desto försiktigare måste man vara. Chefredaktören för finska Yles nyheter, Atte Jääskeläinen, hade som mål att inte stöta sig med makthavarna. Så är också Yleisradio underställd riksdagen med ett politiskt tillsatt förvaltningsråd som övervakande organ.

● Efter att opinionsnämnden för massmedier fällt Yle för att ha anpassat sin rapportering efter påtryckningar från statsministern var styrelsens förtroende för Jääskeläinen förbrukat.

Professor Olli Mäenpää har i en utomstående utvärdering pekat på en otydlighet i ansvarsfördelningen, efterlyst en lagstiftning om Yles oberoende och konstaterat att beslutsfattandet motverkat syftet att trygga yttrandefriheten och mediernas oberoende.

En kuriositet i sammanhanget är att detta gäller den finska nyhetsverksamheten, och inte den svenska. Svenska Yle har levt upp till kraven på en fungerande yttrandefrihet.

Den handlar inte bara om rätten att uttrycka sin åsikt utan också om medborgarnas rätt att få veta vad som sker.

Måhända har ett ord i Ordspråksboken 22:1 besvärat Juha Sipilä?