En levande Beethovenlegend i farten

Avslutningskonsert i Serlachiusmuseet Gösta 6.8. Richard Goode, piano. Mozart, Janácek, Brahms, Debussy, Beethoven.

Konstnärlige Mänttäledaren Niklas Pokki har en förmåga att få spännande internationella pianistprofiler att fastna i sitt nät och detta år var inget undantag. Severin von Eckardstein, som gjorde bland annat Liszts h-mollsonat vid sin bejublade torsdagsrecital, respresenterade de yngre generationerna, medan söndagens avslutningskonsert bjöd på ett namn med ett visst kultskimmer kring sig.

Den 74-årige amerikanen Richard Goode hör kanske inte till de största affischnamnen, men har ge- nom åren målmedvetet byggt upp en imponerande karriär med orkesterframträdanden, recitaler och en uppsjö inspelningar för lilla men naggande goda Nonesuchmärket och är för många av de mer invigda något av en smått otippad husgud.

Att kultstatusen inte är det minsta trendrelaterad bevisade Goode med eftertryck vid sin utsålda recital och bara den omständigheten att han ratade den till buds stående Steinwayen för museets Yamahaflygel säger något om inställningen till musicerandet. Goode är ingen Yamahamannekäng, men ansåg att just detta exemplar lämpade sig klangmässigt bättre för såväl den aktuella repertoaren som det intima utrymmet.

Och visst lockade han ett förtrollande uttrycksfullt, klart och, vid behov, kraftfullt sound ur instrumentet, som han behandlade med en sällsynt varsam hand. Inte ens i de mest dramatiska passagerna behövde han ty sig till några som helst volymmässiga överdrifter; intensiteten var så att säga inbyggd i själva musicerandet och tarvade inga yttre accenter för att göra sig gällande.

Ljus och skuggor

Om man skall kritisera Goode för något är det i så fall för ett aningen linjelöst och spretigt programupplägg och man fick det spontana intrycket att han ville visa upp så många skilda sidor som möjligt av sin konstnärliga profil. Så åtminstone ytligt sett, medan en närmare penetrering av helheten synliggjorde något som kunde liknas vid en rörelse från mörker mot ljus.

Mozarts inledande, mörkstämda a-mollsonat K 310 gjordes med fint tecknade nyanser av skuggor och ljus, medan de fyra stämningsmättade satserna ur Janáceks svit På en igenvuxen stig tolkades med en tilltalande sensitivitet. Att Goode är en mästerlig Brahmspianist rådde det heller inget tvivel om efter det själfulla framförandet av de sex styckena i det emotionellt starkt berörande opuset 118, medan knippet preludier ur Debussys andra bok gav vid handen att även den estetiken faller sig naturlig för honom.

Framför allt har Goode dock gjort sig känd som en utomordentligt insiktsfull Beethovenpianist – han är den hittills ende amerikanen som spelat in samtliga 32 sonater på skiva – och Beethovens märkliga nästa sista sonat, Ass-dur op. 110, gjor- des med en stundtals osedvanlig ömhet i uttrycket för att avslutningsvis stiga mot närmast transcendentala höjder.

Niklas Pokki och hans team kan vara mer än nöjda med årets festival, såväl konstnärligt som publikmässigt, och nästa år slår man 20-årsjubileet till ära på stort med en handfull internationella toppnamn på programmet. Självfallet utan att förglömma själva utgångspunkten för hela evenemanget: att ge unga inhemska förmågor en plats i rampljuset. Eero Heinonens och Richard Goodes recitaler sänds i Yle Radio I 9.8 respektive 10.8.