Trenden chefskap utan chefer slutar lätt i kaos

Hemliga bidrag ska inte styra politiken. Nu är det inte någon namngiven festdeltagare som har anmält förre finansministern Anders Borg för sexuellt ofredande, hot eller förolämpning under kalaskvällen på Husarö den sista julihelgen. Anmälan har skrivits av en polis som läst tidningar och fått anonyma samtal. Han borde ha nöjt sig med att läsa. Polisen har viktigare saker att ta itu med än en urspårad festprisse i femtioårsåldern bland många jämnåriga.

Sen 1990-talet har man inom arbetslivet satsat på ”platta organisationer” där de i ledande ställning är mer osynliga. Så har också skett inom åländsk förvaltning. Det här med att sprida ansvar till alla inom en organisation kallar man för medarbetarskap. Det låter fint men är det inte.

Så klart är alla anställda inom organisationer och företag medarbetare, det är inte det som är konstigt. Man säger att genom att sprida ansvaret till många så blir fler delaktiga besluten. Chefen är inte längre den som ensam bestämmer och ibland kallas han inte längre chef, han är mentor eller coach i stället. Det är som om man vill gömma det faktum att man måste ha någon som fattar beslut och utövar makt – även om man tycker att det är ”fult”.

Men vad händer när man river det hierarkiska systemet med en chef i toppen? Hur ska medarbetarna veta vem som bestämmer i viktiga policyfrågor och framtidsfrågor?

åland

Benita Mattsson-Eklund om att det i teorin låter det bra med att anställda leder sig själva men att det sällan funkar i praktiken.

Aftonbladet

Ingvar Persson om att det inte bara i frågor om datorsäkerhet som svenskarna ibland varit naiva utan det gäller också risken för att lobbyism ska korrumpera politiken.

Expressen

Malin Siwe om att cheferna i alla led måste prioritera brottsbekämpningen i praktiken och inte bara på presskonferenser, men att vanliga medborgare också kan bidra genom att inte polisanmäla problem de borde vara vuxna nog att lösa på egen hand.