Tungt VM för Finland – ”inte hela bilden”
Det har inte varit många blåvita höjdpunkter i friidrotts-VM, men det gäller att se förbi resultaten. – Som helhet har Finland haft en bra friidrottssommar, säger träningschefen Jorma Kemppainen. HBL i London
DNQ. Did not qualify. Bokstavskombinationen beskriver väl finländarnas VM så här långt: ingen av de sex första finländarna tog sig vidare från försöken i London. Undantaget var Anne-Mari Hyryläinen, som löpte in på 25:e plats i damernas marathon.
Kritiken har inte varit nådig hemma i Finland. Lynchmobben vässer tänderna, för London är väldigt nära att bli Finlands sämsta VM någonsin.
– Det är många som haft problem med sin teknik eller sin hälsa i sommar, säger den före detta spjutkastaren Mikaela Ingberg – som tog ett VM-brons och två EM-brons under sin karriär.
– Men det går inte att generalisera. Det är typiskt för Finland att det lätt blir en väldigt negativ stämning. Jag minns själv VM 2003, då jag var fyra och Aki Parviainen femma. Den första frågan på flygfältet hemma i Finland var att ”hur känns det att vara de enda som lyckats, när alla andra var VM-turister?”. Jag försökte alltid bara ta fasta på det positiva.
Inte hela bilden
För att summera: Arttu Mäkiaho gjorde ungefär precis det som kunde förväntas av honom, Minna Nikkanen har haft problem med sin teknik hela sommaren, Kristiina Mäkelä har knappt hunnit återhämta sig efter en knäoperation i våras, David Söderberg drabbades av ett ryggskott några veckor före VM, Simo Lipsanen hade prickat in toppformen för junior-EM i juli och hade inte mera krut i London, medan Camilla Richardsson vrickade foten i hinderförsöken. Anne-Mari Hyryläinen lyckades prestera på sin egen nivå och var sjunde bästa europé i marathon.
– VM ger inte alls hela bilden. Finland har haft en mycket bra friidrottssommar som helhet: vi avancerade till Superligan i lag-EM, U23EM gick bra och U19-EM gick bra, säger Idrottsförbundets träningschef Jorma Kemppainen.
– Förstås skulle det vara roligt om vi fortsatte av bara farten i VM, men alla har av många orsaker inte riktigt uppnått de resultat som förväntats av dem.
Många saknas i VM
Det märks förstås att många tunga namn saknas i detta VM: Antti Ruuskanen, Nooralotta Neziri, Sandra Eriksson, bara för att nämna några som definitivt hade varit med och krigat om finalerna i London.
– Det här beskriver förstås också läget för toppidrott i Finland. Frånsett kanske damernas ishockey är det svårt att hävda sig, i synnerhet i de individuella idrottsgrenarna. Det här gäller inte bara friidrott. Skidåkarna har en bra vinter bakom sig, men i sommargrenarna är det svårt nuförtiden, säger Kemppainen.
– En stor del av det finska laget borde ha lyckats över alla förväntningar för att ta sig till final i VM.
Sant. På förhand sett var Söderberg och Tero Pitkämäki de enda ”säkra” finalisterna. Lipsanen och Mäkelä borde också ha varit nära i vanliga fall.
– Det är lätt att stirra sig blind på finländarnas prestationer, för sist och slutligen är det ganska få som är nära sitt personbästa i VM, säger Ingberg som numera jobbar för Finlands olympiska kommitté.
– Ofta behövs det att någon gör en bra prestation i början av VM, som ger hela laget en positiv spiral. Det skulle behövas nu också.
Viktiga erfarenheter
Det negativa attitydklimatet hemma i Finland gör inte saker och ting bättre. Förväntningarna kan bli en belastning.
– I ett kval i VM har man tre försök. Tänk om det första misslyckas. Man tar det andra lite säkrare, men resultatet räcker inte. Sedan har man bara ett kvar. Då är det lätt att de negativa tankarna kryper sig på: tänk om jag inte lyckas, säger Ingberg - som deltog i hela femton seniormästerskap.
– De som inte varit i den situationen kan inte föreställa sig hur det är. Då hjälper det bara att ha positiva erfarenheter att falla tillbaka på.
Simo Lipsanen, Arttu Mäkiaho och Linda Sandblom deltar för första gången i VM. Det kan låta slitet, men det är en ovärderlig erfarenhet för en ung idrottare.
– Det tar tid att lära sig hur man ska vara och bete sig i ett stort mästerskap. Man måste helt enkelt kunna trivas i den miljö som ett stort mästerskap utgör.
Vart försvinner talangerna?
Finland tog tre medaljer i U23-EM i Polen och fem medaljer i U20-VM i Italien – en av U23-medaljörerna var Simo Lipsanen. Ingberg var Finlands lagledare i den europeiska ungdomsolympiska sommarfestivalen i Ungern, där de finländska friidrottarna tog tio medaljer. Men det har ofta visat sig vara svårt att konvertera juniorframgångarna till succé i seniormästerskap.
– Konkurrensen är förstås mycket större. I juniormästerskap är det bara ett par tre åldersklasser, men i senior-VM är det plötsligt femton åldersklasser, säger Mikaela Ingberg.
– Men ibland får man känslan av att andra länder är bättre på att ta hand om unga förmågor. Finland är tyvärr inte värst bra där. Men det händer förstås mycket annat än idrott i den åldern, studier och andra livsförändringar. Alla kanske inte ens vill satsa så hårt.