Mycket farlig

Vi läser dagligen om Donald Trumps utspel, det ena mer förvirrande än det andra. Ändå röstade miljoner på honom och ändå får han fortsatt stöd av miljoner, bland dem sannolikt också förnuftiga människor. Många förklaringar har levererats. Nedan ett ytterligare försök.

I hela västvärlden och i synnerhet i USA har under de trettio senaste åren skett en tilltagande koncentration av förmögenhet/kapital till den rikaste procenten. Inkomstskillnaderna närmar sig de förhållanden som rådde under slutet av 1800-talet. Vi är i dag vana att räkna välavlönade advokater, läkare, högre tjänstemän, verkställande direktörer med flera till överklassen. Men det nya är att ovanför den här kategorin har det uppstått ett skikt superrika. Även om en framgångsrik höginkomsttagare skulle spara maximalt under hela sitt liv skulle hen aldrig nå ens nära de superrikas rikedom.

I alla tider har pengar inneburit makt, också i moderna demokratiska samhällen politisk makt. Maktutövningen i en idealdemokrati är alla gånger öppen och avläsbar i protokoll och offentliga redogörelser. Penningens politiska makt utövas däremot mestadels i hemlighet. Den ger sig till känna först i sitt synliga slutresultat, exempelvis i en lag som är överraskande olik eller rentav motsatt den målsättning som lagstiftaren tidigare pläderat för. Samma parti som säger sig motarbeta skatteflykt, genomdriver en lag som underlättar just skatteflykt. Att se exempel av detta slag väcker irritation.

Om den ekonomiska makten är extremt stor är också sannolikheten för hemlig och irritationsframkallande maktutövning stor. Risken är då överhängande att medborgarnas irritation övergår i vrede som övergår i raseri som blir besinningslöst och leder till misskreditering av de demokratiska institutionerna, offentliga medier. En situation som vi ser framför oss, tydligast i USA under benämningen trumpism.

Inget fenomen i historien kan förklaras av en enda enskild faktor. Orsakerna är alltid legio, självfallet så också i fallet Trump. Men om den ekonomiska maktfördelningen av typen la belle epoque är en orsak kan man överväga samma korrigerande åtgärder som gav resultat under senare delen av 1900-talet.

Dessvärre är en ommöblering av den ekonomiska makten ett besvärligt projekt. Men trumpismen är mycket farlig, se bara vad som hände i Europa mellan 1914 och 1945. Även besvärliga projekt måste därför övervägas. Det besvärliga ligger på viljeplanet. Att finna lösningarna är nämligen inget mysterium, allt står i läroboken. Redan ett första steg, att upphäva skatteparadisen, skulle ta den mesta vinden ur trumpisternas segel. För den politiska praktiken är det avgörande att vår tids duktiga och rätteligen välavlönade medborgare, som man hittills kallat ”överklassare”, inser att de helt diskret är på väg att bli maktlösa undersåtar till den nya och verkliga överklassen.